Jag såg på mamma och jag tror att det var första gången som jag verkligen såg hur hon såg ut.
Jag hann bli 27 år innan jag såg en död människa för första gången. Mamma. Utan syrgas. Utan slangar. Utan smärta. Och när jag strök med handen över den kalla kinden sköljde kroppsminnena över mig.
Nu vet jag hur det känns att vara liten och ligga tätt tätt intill mammas varma kropp i det svala mörka sovrummet och snutta sig till sömns. Igen. Det tänker jag aldrig vägra min egen unge.
Å Jonna, vilken text. Den både värmer och sticker hål på hjärtat.
SvaraRaderaTack för att vi får vara med.