En vän bodde en gång i sin tur ihop med en vän som var gravid. Som jag har fått det berättat för mig funkade det inte helt friktionsfritt och min favoritpassage i historien är när den hormonrubbade lägenhetsinnehaverskan får ett bryt på min vän för att hon tar sig friheten att rosta ett par skivor bröd. Den pregnanta står nämligen inte ut med stanken som sprider sig från köket, via hallen, genom den stängda dörren in till honmonstrets håla i det mörklagda sovrummet.
Inte helt olikt terrorn min familj lever under. Med skillnad för några detaljer. Att jag inte är gravid till exempel och att mitt tillstånd alltså inte uppvisar några tendenser att vara övergående.
Tidigare idag låg jag på sängen, rödglödgat rasande över en kladdig pajdeg, och störde mig så att det gjorde fysiskt ont på att fadern i familjen envisades med att hantera en prasslig jävla påse med kattfoder. Två rum bort. Det är han eller jag, tänkte jag. Slutar han inte nu kommer a) mina tinningar explodera eller b) jag gå ut i köket och nacka honom.
Sunt.
(Vi lever båda ännu.)
haha, känner igen det där.. :)
SvaraRaderaJag kan ju för tillfället skylla på mitt tillstånd. Jag låtsas om som det inte händer att jag får utbrott annars.
SvaraRaderaHar jag berättat om de gången jag blev kallad feministfitta? Det var en äldre herre (60-65) som körde på en parkering och jag skulle svänga ut från nämnda parkering, han låg lite för långt till höger i sitt körfält och jag hade börjat köra ut men bromsade när han kom farandes. Inget hände, ingen kontakt, inga plåtskador, ingenting. Men den lilla farbron blev oehört upprörd på mig. Jag har nämligen barnstolen i framsätet. Det har bara imbecilla enligt farbrorn. Som inte kan köra bil. Dessutom är alla av kvinnokön.
Då släppte det för mig.
Jag föreslog att han kunde ta sig cigg och stoppa den där solen aldrig skiner. Eter det kunde han stoppa vinflaskan han förmodligen pimplat i sig innan han satte sig bakom ratten. Dessutom så kallade jag honom ett stinkande gubbslem.
Ooops.
Farbror blev då högröd i ansiktet och började skrika okvädningsord bla feministfitta.
Då gjorde jag ett fatalt misstag. Jag garvade. Högt och lite hysteriskt. Men kul var det!
Hans vuxne son satt under tiden med händerna framför ansiktet.... Han sa till sin ömme fader att han genast skulle åka därifrån innan han skämdes ihjäl.
Så slutade mitt möte med den elaka farbrorn.
Jag tänker inte nämna att jag häromdagen fick släpp på en fryst hamburgare och kastade stekspaden tvärsöver köket och stampade och gick in på toa och grät en skvätt....
Du är inte ensam i alla fall.
Jag fick nyss ett telefonsamtal av din fader som ville ha ditt mobilnummer - jag sa att jag inte hade det eftersom jag inte vet om du vill att han ska ha det. Sen frågade han efter mailadress men den kan jag faktiskt inte, tror jag...
SvaraRaderaJo då. Känner igen mig. Alldeles för väl.
SvaraRaderaMartina: Han kände tydligen någon annan som hade mitt nummer, men jag var på Universeum dagen lång så jag hörde inte att han ringde. Undrar vad han kan ha på hjärtat efter så här lång tid.
SvaraRaderaÖvriga: Skönt att höra att ni är lika dåliga som jag :)