Ett påstående jag ofta stöter på är det om att svenska (och norska) kvinnor skulle vara världens mest amningsbenägna – de som ammar mest och längst i världen. Så är inte fallet.
Till att börja med förstår jag inte varför Sverige och Norge ens nämns i samma mening i det här sammanhanget, då amningsstatistiken ser helt olika ut länderna emellan. Vidare så är amningsförekomsten i Sverige inte alls mycket att hänga i granen i internationella sammanhang – i Nepal ammas 95% av tvååringarna, i Bangladesh är motsvarande siffra 89% och i Sverige för vi inte ens statistik längre än till ettårsdagen, då 18% av de svenska barnen fortfarande ammas. Faktum är att vi till och med är på god väg att halka efter USA, som väl knappast är känt som amningshysterins epicentrum.
Jag undrar var den här populära skrönan kommer ifrån, och i vems intresse det är att den fortsätter spridas.
Edit: Jag är tydligen inte den enda som blir fundersam.
Jag skulle iofs inte vara så förvånad om Sverige låg högt. Det är ju rätt svårt att amma länge om du har två månaders mammaledighet innan du måste anställa barnflicka och börja jobba igen... Som i många länder.
SvaraRaderaDet är nog många som tror att Sverige ligger högt, kanske just eftersom den här myten odlas så friskt.
SvaraRaderaSen behöver inte jobb nödvändigtvis vara ett hinder för amning, även om två månaders ledighet är kort tid för att etablera och bibehålla en fungerande amning.
Innan jag blev lite besatt av amning och började läsa Amningsbloggen trodde jag också att Sverige låg i topp när det gäller amning. Vi ska ju vara så hälsosamma och naturliga här, den svenska frigjordheten och nakenbad och allt vad det är, så det är väl klart vi ammar? Den långa föräldraledigheten borde ju bara bidra till det.
SvaraRaderaDet var överraskning att få veta hur det ser ut, och att BVC bidrar till sänkt amningsfrekvens genom att rekommendera smakportioner redan vid 4 månader.
I min föräldragrupp från BVC (5 mammor) slutade en amma vid 3 månader, en vid 5, en vid 7 månader och en ammade inte alls. Ensam kvar blir jag som fortfarande ammar efter ett år. Det behöver inte vara fel att sluta amma tidigt, alla har ju sina skäl, men man kan ju inte komma och påstå att vi ammar längst i världen!
Ja, att BVC tolkar rekommendationen om amning i minst ett år som att man ska sluta senast då gör mig jätteledsen. Jag tycker det är obehagligt att gå dit och ducka för frågorna.
SvaraRaderaKonstigt att man lever i en kultur där det är okej att ammas av en ko hela sitt liv. Det är ingen som höjer på ögonbrynen om en unge dricker mjölk ur rött paket för utan röd mjölk så dör ju barn har jag ju hört. Jag har inte heller hört någon mamma som känner sig skyldig, skamsen och värdelös för att just hennes barn inte tål kossans bröstmjölk. Konstigt va?
SvaraRaderaMest intressant skulle jag tycka att det vore om ni som skriver dessa amningsbloggar (nu läser jag ju bara Jonnas) skulle be era barns pappor gästblogga så att jag fick läsa lite vad de tycker om det här med amning. Bryr de sig överhuvudtaget? Är det bara kvinnor som får och ger skuldkänslor kring amning?
Om jag får barn så ska jag skita i alla amningsråd! Alla råd och åsikter som folk kommer ge mig helt gratis ska åka av som vatten av en gås. Detta beteende lär man sig när man skaffar hund :) Fast självklart är det ju kul att prata med folk om vad de tycker och hur deras ideala mödraskap skulle kunna se ut. Det tycker jag ju själv är kul att prata om.
MVH
Den mycket principfasta icke-modern som precis vaknade upp i soffan efter en liten lur och kanske inte alls borde vare sig tänkt eller tyckt till! :P
Ja, visst är det bisarrt att komjölk kan utgöra stommen i hela vår kost medan mjölk från vår egen art anses suspekt! Jag såg en gång en artikel om en kvinna som gjort ost av sin bröstmjölk och postade länken på ett familjeforum, herregud vilket liv det blev.
SvaraRaderaBeträffande pappors attityd till amning så hade jag antagligen inte ammat särskilt länge om det inte vore för Oliver. När Hrönn var nyfödd och jag fick helt sjuka och kontraproduktiva råd från BB var han den som peppade mig att fortsätta försöka och hjälpte till att leta information. Han har alltid varit positivt inställd och, han gillar Hrönn och hon gillar ju att ammas :)
Och angående skuldbeläggande så upplever jag generellt att det är fler kvinnor som slänger ur sig snipiga kommentarer och beter sig allmänt osysterligt, kanske för att de själva bär på en massa laddade känslor kring en amning som inte blev som de hade önskat.
Btw så höjer folk på ögonbrynen också om barnen dricker röd (ko)mjölk. Lättmjölk ska det nämligen vara.
SvaraRadera