Miss Muffin och Kulturkoftan läser en lätt ångestladdad radiokurs. Det har jag också gjort en gång. Först trodde/hoppades jag att jag skulle dö, sen kunde jag plötsligt inte få nog. Nu sitter jag chipsdäst och gräsänkig och funderar på ett par grejer:
1. Ifall det är en tjejgrej att tycka det är så jobbigt att höra sin egen röst att man hellre skulle utsätta sig för en brasiliansk vaxning, en cellprovtagning och en rotfyllning. In a row. Jag har nämligen svårt att se framför mig killarna i min klass på JMG sitta och kedjerökta med något tomt i blicken, utan inspelat material, dagen innan person-/miljöbeskrivningen skulle spelas upp för hela gänget, men vad vet jag?
2. Hur jag, efter att jag slutat ängslas och lärt mig älska radio, vågade ta med mig ett gôtt gäng drinkarkamrater till skolan och gå loss i studion. Hur skulle jag ha förklarat vad jag höll på med ifall vi inte hunnit avsluta och evakuera innan larmet gick på vid elva (eller vilken tid det nu var) och mött vaktbolaget på väg ut? Eller valfritt annat möjligt scenario som kunnat uppstå med ett tiotal förfriskade ynglingar i en miljö med dyr teknisk utrustning.
Jag har inte läst någon radiokurs, men under min utbildning, då vi läste samtalsmetodik fick vi spela in rollspel både på band och på video och lyssn/titta på sedan. Det var lite pirrigt först, men väldigt lärorikt. Dock är det nog lättare när man sepalar än roll än när man ska vara sig själv.
SvaraRaderaPå tal om grannar så har jag en som klagar på ljud från oss när vi ligger och sover, eller vad vi än gör, och att hon inte kan sova på nätterna för oss. Nä, jag kan inte sova på helgmorgnarna när hon drar igång radion...
Det är inte en tjejgrej. Jag har ingen fin eller ens speciellt behaglig röst men har inga svårigheter med att höra den inspelad/uppspelad. Och jag är tjej!
SvaraRaderaMen du är ju radikalfeminist också :)
SvaraRaderaRadikalfeminister när också ett socialt skapat självhat vet du väl :)
SvaraRaderaKan jag aldrig tro.
SvaraRadera