Åh, en omotiverad bakfylla! Till mig? Nej, det är allt för mycket.

Ok, schysst att jag som stannade hemma och åt godis och vakade över det plötsligt väldigt febriga barnet, och alltså rimligtvis borde ligga på plus på karmakontot, är den som känner mig bakfull idag, när det var den andra föräldern som var ute på galej igår.
Kanske det faktum att han fick sova ostört från halv två till sju, medan jag fick rodda med bubbelvatten, tiss, banan, tröst i största allmänhet... ungefär en gång i halvtimmen hela natten, spelar en viss roll i sammanhanget. Men bara kanske.
Men det finns rättvisa i världen, för det är jag och bara jag som ska gå på matmässa och småäta och unna mig och gôtta mig hela dagen idag. Egentligen skulle jag flankerats av Ulrika, men hon fick plötsligt för sig att föda barn istället. Ett skäl så gott som något att stå över.