Sitter på spårvagnen på väg på 30-årsgalej. I bilen på väg hem sitter pappan och barnet, som under en stunds kusinlek utan vuxet överinseende klämde/brände sig såpass att hon sen grät otröstligt i gott och väl en kvart. Fortfarande vet vi inte helt säkert vad som hände. Jag är det dåliga samvetet personifierat just nu.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar