Barnet har fått en påse med mer godis i än hon ätit hittills i sitt liv. Varför är alla så förtjusta i att proppa i (andras) små barn socker och tillsatser? Vad är det tänkt att fylla för funktion?
30+: Kanske det, men till ett barn som ännu är så litet att det definitionen på lycka är att få leka med sina kusiner förstår jag inte vad godiset är tänkt att tillföra. Varför "skola in" dem på något de inte efterfrågat?
Anonym: Det tror jag inte jag har sagt att det är. Min unge äter choklad här hemma ibland, tårta när någon fyller år och kaka om vi bakar tillsammans. Men en stor påse godis i regnbågens alla färger känns bara så overkill.
Tina: Ja, vi lyckades smyga undan de färggladaste bitarna så att det inte blev fullt så mycket för henne att tugga i sig, men att ta hela påsen hon just fått av sin gammelfarmor känns inte som ett existerande alternativ. Jag tycker att det är konstigt att man som förälder blir tillfrågad om ens barn får äta vindruvor men inte om det är ok att slänga till henne ett halvhekto azofärgade smågodisar.
Det är inte lätt att vara förälder... är det inte azofärger, så är det akrylamid eller imazalil eller Carbendazim. Man får välja sina fiender helt enkelt - har några personliga favoriter som monosodium glutamate eller den just nu aktuella kubmaneten. Som vi förvisso inte tänkt äta - men tänker undvika så gott det går.
Jag förstår inte heller det. När vi säger till folk att vi inte vill att vår son ska äta socker tycker de att vi är elaka som inte unnar honom det. Han är inte ens ett år, han vet inte vad socker är! Barn efterfrågar inte sötsaker förrän vuxna börjar lära dem att de ska det...
Artificiell glädje. Köpt lycka.
SvaraRaderaVarför är socker i form av
SvaraRaderakakor och tårtor nyttigare än choklad?
Hej Jonna,
SvaraRaderaJa, alternativet att äta godiset själv eller gömma det i skafferiet finns ju också...
30+: Kanske det, men till ett barn som ännu är så litet att det definitionen på lycka är att få leka med sina kusiner förstår jag inte vad godiset är tänkt att tillföra. Varför "skola in" dem på något de inte efterfrågat?
SvaraRaderaAnonym: Det tror jag inte jag har sagt att det är. Min unge äter choklad här hemma ibland, tårta när någon fyller år och kaka om vi bakar tillsammans. Men en stor påse godis i regnbågens alla färger känns bara så overkill.
Tina: Ja, vi lyckades smyga undan de färggladaste bitarna så att det inte blev fullt så mycket för henne att tugga i sig, men att ta hela påsen hon just fått av sin gammelfarmor känns inte som ett existerande alternativ. Jag tycker att det är konstigt att man som förälder blir tillfrågad om ens barn får äta vindruvor men inte om det är ok att slänga till henne ett halvhekto azofärgade smågodisar.
Det är inte lätt att vara förälder... är det inte azofärger, så är det akrylamid eller imazalil eller Carbendazim. Man får välja sina fiender helt enkelt - har några personliga favoriter som monosodium glutamate eller den just nu aktuella kubmaneten. Som vi förvisso inte tänkt äta - men tänker undvika så gott det går.
SvaraRaderaJag förstår inte heller det. När vi säger till folk att vi inte vill att vår son ska äta socker tycker de att vi är elaka som inte unnar honom det. Han är inte ens ett år, han vet inte vad socker är! Barn efterfrågar inte sötsaker förrän vuxna börjar lära dem att de ska det...
SvaraRadera