Det ligger nära till hands att dra till med mamma och pappa. Ja. faktiskt pappa också. Det är förvånansvärt nyligen som jag gav upp att försöka uppnå någon slags balans mellan att leva ett normalt liv och att vara pappas flicka.
Men första kärleken som i förälskelse var the boy next door. Rasmus. Som jag minns det idag var det ganska snabbt övergående och jag hade inga direkta ambitioner att vi skulle leka ryska posten eller hålla handen eller något sånt, utan var konstigt nog nöjd med att låta det stanna på bara kompis-nivå. Jag ville väl kanske inte riskera det vi speciella band vi ändå hade. Vi hängde ju ändå på tu man hand i stort sett varje dag efter skolan och han verkade, till min förtjusning, faktiskt inte ha lika roligt med pärlbandet av flickvänner som kom och gick.
Så där. Det hade jag inte berättat för en levande själ förut.
Vi har alla haft en liten crush i Rasmus :)
SvaraRaderaHaha, jasså, är det så?
SvaraRadera