onsdag 23 februari 2011

Försoning – del 2: BB-vistelsen

Jag vet inte hur många föräldrar jag hört säga att den där brickan med flagga och macka och cider är deras livs bästa frukost/kvällsmat/eftermiddagsfika, men jag är inte beredd att hålla med. Torrt bröd, torr ost, för lite cider. *uttorkad efter att styvnackat ha vägrat dricka förlossningssaften*
Fan vad besviken jag var på den där brickjäveln. Men för all del, jag uppskattar gesten.

Sen var det dags för mig att förflytta mig till BB och pappan skickades hem. Att ha varit vaken i drygt ett dygn och just ha blivit förälder för första gången är mest troligt sämre för förmågan att framföra ett fordon än triangelmärkta mediciner, men det gick absolut inte att göra ett undantag och låta honom ta igen sig i en skrubb någonstans. Och Gud förbjude att han fått stanna på rummet med sin fru och sitt nyfödda barn, för där fanns ju en annan kvinna som höll på att packa sin väska för att åka hem en timme senare. Hej och välkommen till femtiotalet liksom.

Jag installerades under tiden i en gnällig stålrörssäng som var omöjlig att fälla ner till fullt liggläge, med stränga order om att bara trycka på den lilla röda knappen in case of emergency. Sex timmar senare ringde jag hem och beordrade tillbaka barnafadern så att jag kunde få lite assistans med att gå på toaletten. För vem avgör vad som är ett nödläge? Man vill ju inte ligga till last hos dem man är utlämnad och i beroendeställning till, ifall man verkligen skulle behöva deras hjälp senare.

De två dygn jag härdade ut på BB är den episod jag hittills i mitt liv haft svårast att försonas med, om det ens någonsin kommer ske fullt ut. Bemötandet var under all kritik. Min unge refererades gång på gång till som prematuren (nog för att hon var liten, men jag hade faktiskt gått fyra dagar över beräknat datum), många av de råd vi fick började med när det gäller så här tidigt födda barn... och jag hade ständigt en känsla av att hon bara var till låns där hon låg i sin plastbalja. Jag brann av längtan att ha henne hos mig men vågade inte ta upp henne, för varje gång jag försökte närma mig henne råkade någon storma in och ta mig på bar gärning. Inte amma liggande i sängen, inte låta henne ligga och småsnutta, inte låta henne ligga i famnen och somna, lika bra att ge ersättning istället, jobba med pumpen om du ändå vill få igång mjölkproduktionen.

När jag insåg att de tänkte hålla oss kvar där ett tredje dygn var sammanbrottet inte långt borta. Jag satte mig på tvären, som jag borde ha gjort på en gång, och aldrig har luften känts så frisk att andras som den försommarkvällen vi spände fast babyskyddet i bilen för första gången.

Det finns säkert tusen förmildrande omständigheter och jag är säker på att personalen som jobbade på BB på Mölndals sjukhus de där dagarna i slutet av maj 2008 inte ville oss något illa. De är antagligen lyckligt ovetande om vilka ärr de lämnat efter sig. Och jag kan inte låta bli att tänka att om de bara hade erbjudit ett samtal av typen som jag fick med barnmorskorna som hjälpte mig på förlossningen så kanske jag – och säkert fler med mig – hade haft ljusa minnen därifrån istället, och personalen hade fått chansen att förändra och förbättra sitt arbetssätt.

Del 1 – Förlossningen

15 kommentarer:

  1. Fy vilken jobbig upplevelse! Jag låg på samma BB med Björn, men ett och ett halvt år senare. Pappan fick inte stanna då heller, och det var fruktansvärt ensamt, men de uppmuntrade mig i alla fall till att ha Björn nära och amma hela tiden. När han inte kunde sova första natten fick han ligga på mitt bröst och då sov han!

    Det blev mycket växlande och förvirrande råd om amningen, och personalen upplevde jag mest som frånvarande. De var bara intresserade av amning, annars höll de sig borta.

    Jag har svårt att säga exakt varför jag vantrivdes så mycket, men det gjorde jag och med nästa unge vill jag åka hem direkt efter förlossningen.

    Tack för att du skriver om det här, det blir en chans till bearbetning och försoning för mig också!

    SvaraRadera
  2. Oj! Låter inte som 2008, utan som 50-talet som du säger. Låter ju vansinnigt!

    Tack och lov föddes Mira i Karlstad där de har ett patienthotell med barnmorskor som jobbar dygnet runt. Vi bodde hela familjen på ett litet "hotellrum" med egen dusch och toa, en säng och en bäddsoffa. Vi kunde inte sova i samma säng, men jag & Mira kunde det iaf. Barnmorskorna kunde man ringa på om man behövde dem, annars höll de sig borta, men tittade in ibland för att kolla amning eller något annat. Det var lyx. Nu har de dock tagit bort barnmorskorna därifrån. Tror att man helst ska åka hem direkt efter förlossningen..

    ALLA borde få den bästa starten på sitt "föräldraliv"! (Det var jobbigt för mig på andra sätt, men hade jag legat ensam på ett rum, utan Björn, och knappt vågat ta upp Mira, så hade det varit hundra gånger värre!)

    SvaraRadera
  3. Lisa: Jo, visst var de intresserade av att man skulle amma, men det kändes mer som att de ville ha det överstökat än att det faktiskt skulle funka. Vilket med allra största sannolikhet har mer att göra med att deras ledning inte prioriterar kompetensutveckling på amningsområdet och resurser i form av tid med varje ny familj än att de personligen är ute efter att sabba anknytningen för nyblivna föräldrar och deras barn.

    Anne: Det vore något!

    SvaraRadera
  4. Alltså, jag är i chock! Varför bestämmer personalen över barnet? Varför fick inte barnet sova hos dig? Eller ja, Hrönn. Skulle det ärra henne för livet då eller? Att systemet var sjukt gällande pappans behov har jag ju redan hört. Jag kan än idag inte förlika mig med tanken att pappan skall åka hem, lägga sig raklång, stirra upp i taket och tänka: "Jaha, nu är jag pappa" och så är allt sig likt förutom att mamman är utslagen på BB istället för full på krogen.

    Bra att få vet hur det kan vara så att man kan klargöra från första stund att deras veto är lika med noll så länge inte barnet befinner sig i någon slags fara.

    Som jag ständigt påpekar, det där med att få och att ha barn verkar vara en ganska hemlig värld med massvis av chockerande och snedvridna utgångspunkter som hålls hemligt för oss icke-mödrar.

    SvaraRadera
  5. Jag tänker bara; två torra mackor, hur långt kommer man på det? Jag kommer att vara vrålhungrig!

    Och fy, vilken BB-upplevelse! Oförskämt av dem att kalla ditt barn för "prematuren", som om det inte var en riktig människa.

    SvaraRadera
  6. mikkan: En vän sa att det kändes som att hon blivit förd bakom ljuset efter allt hon (inte) fick höra innan hon födde sin son, lite så är det nog, men samtidigt kan man ju inte ta reda på allt i förväg. Det är ju ett skede i livet, ingen masterexamen liksom.
    Och kom ihåg att det här är en min upplevelse av att ligga på BB och att för varje missnöjd mamma finns det säkert minst en som tycker att BB-vistelsen var fantastisk. Jämför bara med Annes kommentar.

    Fifi: Haha, köp med dig kolhydrater och dryck som du tycker om så att du har något att ladda batterierna med om det drar ut på tiden :) Men det ska erkännas att jag tyckte sjukhusmaten var jättebra, det är bara saften och de torra mackorna jag opponerar mig mot. Fast det är kanske mycket begärt av mig att få färskt bröd serverat klockan fyra på morgonen.

    SvaraRadera
  7. Klart att du har rätt! Men å andra sidan så bodde ju Anne på ett hotellrum! ;)

    SvaraRadera
  8. Jag hatade bb. Hatade! Elsa föddes på kvällen och då jag inte sovit på fyra dygn så blev vi körda ner till bb och så sov vi nio timmar, blev utskällda för att vi inte väckt och matat Elsa på natten (både hon, jag och sebbe var utmattade, sova var definitivt prio ett) och så åkte vi hem. Sen blev vi återinlagda efter några dagar men frivilligt hade jag aldrig stannat på det stället. Och den vegetariska maten är vidrig. grrr!

    SvaraRadera
  9. Ja, jag är ju där nu då.... På BB. Med barn fortfarande i magen. Jippie! Skitkul.

    Personalen är gulliga och omhändertagande. Men maten är skitäcklig. Fisksufflé. Need I a´say more?

    Men jag blir kvar här ett tag.

    Jättekul.

    SvaraRadera
  10. Lina: Gav det er/Elsa något att ni blev återinlagda?

    Icka: Jag tolkar det som att bebisen mår rätt ok iallafall, annars hade de väl satt igång dig? Bra iallafall att ni får en chans att lära känna personalen och förhoppningsvis hitta några extra bra att vända er till när bebisen kommit.

    SvaraRadera
  11. Precis som Lisa så låg jag också på samma BB ett och ett halvt år senare. Oj, vad jag känner igen mig i din upplevelse! Personalen på förlossningen var fantastisk men på BB kände vi oss bara till besvär. När vi behövde hjälp med amningen gick pappan ut för att be någon av personalen komma in. Två timmar senare kommer en sköterska in och undrar vad hon kan hjälpa till med.. Vi stannade ett dygn och sedan tvingade jag mig hem! Hade vi behövt stanna en natt till hade jag blivit galen! Tack och lov fick pappan stanna efter fölossningen, dock med förbehållet att vara beredd att åka hem alternativt sätta sig i korridoren om någon annan behövde hans säng. Amningen fick vi att fungera tack vare googlande, många samtal med Amningscentrum och BVC-sköterskan.

    SvaraRadera
  12. Sånt gör mig så ledsen.

    SvaraRadera
  13. Nu kan jag ju berätta att det antingen har blivit bättre på Mölndal, eller så stötte jag på bättre personal. När vi kom till BB mitt i natten rullade sköterskan ihop Elly till ett litet paket och la henne jämte mig i sängen jag skulle sova i, sedan sov hon alltid hos mig och var hela tiden i famnen på mig eller Niklas, den där rullsängen låg hon bara i när jag kunde gå upp och äta mot slutet av vistelsen. Niklas fick stanna trots att det egentligen var fullt eftersom jag var så medtagen och inte klarade att ta hand om Elly själva. Personalen uppmuntrade oss båda att ligga mycket hud mot hud med Elly. Det enda jag reagerade negativt på var att en barnmorska sa att jag inte skulle låta Elly ligga och småsnutta, när jag sa att hon ibland åt i 1,5 h, utan att hon skulle lära sig att äta mer effektivt från början, jag tyckte ju att det var mysigt när hon småsnuttade!

    SvaraRadera
  14. Hoppas att det är så att det blivit bättre! Det där om småsnuttandet var en grej jag också fick höra, med lite distans till det fattar jag inte vad problemet skulle vara, varför ska bebisar som bara är några timmar gamla uppfostras att äta "ordentligt"? Det är ju helt sjukt.

    SvaraRadera
  15. Skumt hur olika det kan vara. Både Mölndal och Östra ska ju vara Amningsvänliga sjukhus. Vi födde på Östra och fick mycket råd och tips kring amningen även om sköterskorna höll sig i bakgrunden. Min sambo fick sova kvar och vi uppmanades att ha lillan hos oss i sängen. Jag var lite orolig att hon skulle klämmas mellan sängen och väggen eller att hon skulle falla av mig, men sköterskorna hjälpte mig att bygga ett litet bo åt henne och sa samtidigt att jag inte skulle oroa mig utan att hon kunde sova på mitt bröst om hon ville. Småsnuttandet hörde jag heller inget om, Enligt barnmorskan och sköterskorna skulle jag amma vid minsta signal för att underlätta mjölkproduktionen osv. Så jag ammade mest hela tiden när hon inte sov.

    SvaraRadera