Två år är verkligen en härlig ålder. Men...

De evighetslånga sessionerna innan vi kommer iväg om morgnarna hade jag klarat mig utan. I morse fick jag gå ut i trappan och sätta mig i väntan på att ungen skulle få på sig strumpor, tröja och skor. Räkna till tio litegrann.
En halvtimme senare än önskat trillade vi in på förskolan och där, i kapprummet, brast det. Min pedagogiska fasad rämnade totalt och jag tog tag i barnet och slet av henne skorna då hon inte visade några som helst tendenser att göra det själv. Lose-lose situation. Kränkt barn, mamma som känner sig som skitstövel och lik förbannat två missade bussar. Nya friska tag imorgon.