lördag 29 januari 2011
Varsågod mitt barn, här får du ett brett ordförråd av mamma
Jag kan i en eruption av övertrötthet (både egen och barnets) ha väst håll käften och knutit näven (samt knäböjt och bitit i ett täcke som låg på golvet) för ungefär tjugofem minuter sedan. Det var egentligen inte riktat mot hemulen utan mot världen, livet, mörkret, vintern... Men hon hörde det och blev inte direkt gladare. Jag hoppas att det var första – och sista (who am I kidding?) – gången någon uttalade de orden så att det kunde uppfattas som adresserat till henne. Sen gick vi och la oss på sängen och tog tiss och blev vänner. Men ändå. Det skaver i mig.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Det är hemskt när man tappar humöret. Fastän man vet att alla gör det ibland blir det en sån känsla av misslyckande när det går ut över barnet. Jag försöker trösta mig med att det finns mycket värre saker jag skulle kunna göra men inte gör och att man inte kan annat än försöka.
SvaraRaderaOch att en totalt samlad och alltid kontrollerad förälder vore omänsklig och därför så mycket läskigare för ett barn.
SvaraRaderaTack för moralisk support. Vi är på väg in en ny fas där det verkar som att vi kommer få smaka på vad jag antar är det som brukar benämnas trots.
SvaraRaderaDet finns nog ingen förälder som aldrig råkar säga något sådant.
SvaraRaderaNu hänger allt på att jag får havandeskapspenning den sista månaden, så jag på heltid kan ägna mig åt att packa upp och få ordning i den nya lägenheten, annars lär vi ha kartonger överallt fram till jul. minst!