Mot mörkare tider

Även om man fortfarande kan plocka jordgubbar och gå i t-shirt om eftermiddagarna så är det ett faktum att overallsäsongen närmar sig med stormsteg. Som den icke-förutseende själ jag är har jag dock inte ens börjat fundera på att införskaffa vintermundering till hemulen, till skillnad från dig som googlat dig hit med sökorden ta på overall.

Jag vet inte exakt vad du undrar över, men om den som ska ikläs overall är ett barn så är mitt svar följande: Det är skitjobbigt. Gäller det en bebis så är det jobbigt eftersom hen inte har någon styrsel i kroppen och gäller det ett större barn så är det jobbigt eftersom styrsel i kroppen medför att hen kan och kommer streta emot och/eller springa och gömma sig. Räkna med tio minuter, en kvart extra någonting varje morgon.

Morning has broken, fuck you, fuck you, fu-u-uck you...

Melodi: Morning has broken

Varsågod mitt barn, här får du ett brett ordförråd av mamma

Jag kan i en eruption av övertrötthet (både egen och barnets) ha väst håll käften och knutit näven (samt knäböjt och bitit i ett täcke som låg på golvet) för ungefär tjugofem minuter sedan. Det var egentligen inte riktat mot hemulen utan mot världen, livet, mörkret, vintern... Men hon hörde det och blev inte direkt gladare. Jag hoppas att det var första – och sista (who am I kidding?) – gången någon uttalade de orden så att det kunde uppfattas som adresserat till henne. Sen gick vi och la oss på sängen och tog tiss och blev vänner. Men ändå. Det skaver i mig.

Flaflaflaflafla

Alltid är det är det något som ska jävlas så att man blir sen. I morse bjöd Murphy och hans lag på ett platt däck på barnvagnen. Så var det igår också, men då gick det åtminstone att temporärpumpa. Det funkade alltså inte nu längre, så jag fick köra på fälgen. Så jävla frustrerande att jag blev tvungen att ringa och bråka med min man i ren förtvivlan. Det hjälpte inte.

Vad är det för föräldrar som lär sina barn att svära?!

Ni vet hur det är. Man glider in på förskolan, börjar klä av sitt barn jacka och skor, kikar kanske lite bland extrakläderna... Då plötsligt, med eftertryck och inlevelse, ett rungande jävlar! ur den lilla munnen på tvåochetthalvtåringen som dittills obemärkt stått bredvid och spanat på en.
Hack i skivan. Hela världen stannar upp en sekund. Vad nu? Vad sa hon? Har hon vuxit upp i en borstbindarstuga?
Eller med en ganska vanlig mamma, en sån som jag, som har lite svårt att hålla tillbaka den inre tornedalingen när jag rusar in i badrummet och sparkar omkull en potta full med kiss.
You'll never know.