Tack för en fantastisk lördag!

Så passivt aggressivt jävla jävelsur just nu. Min dag:

Blev väckt strax före sju. Klev upp tillsammans med barnet och lät den andra vuxna personen få sovmorgon.

Åkte en snabb sväng till Frölunda torg med man och barn och köpte en present. Sämsta sättet att umgås.

Kom hem, slog in paket, svepte en kopp kaffe, bytte om och gick med barnet på spökkalas och var social och välanpassad hos ett grannbarn vars morsa plumpt frågade om min "graviditet" när vi sprang på varann häromdagen.

Hem igen, växlade på sin höjd två ord med min äkta hälft (som sen hängde i köket med stängd dörr medan jag och barnet höll till i vardagsrummet) innan han la sig på soffan för en powernap. En powernap som vid det här laget varat i snart fem timmar och relokerats till barnets säng. Medan jag koordinerat kvällsmat och tandborstning, deltagit i en neverending rollek och läst saga.

All plikter and no samliv osv. Jag fullkomligt "älskar" det!

Graviditet och listor – det bästa av två världar!

Jag förstår att jag inte är målgruppen för den här, men jag är ju helt fixerad vid graviditeter och förlossningar. Så vi gör ett undantag, ok? I mitt nästa liv ska jag bli barnmorska.

1. När fick du reda på att du var gravid? I september 2007, i vecka 7 om jag inte minns fel.

2. Hur gammal var du? 25 år.

3. Hur tog din partner det? Mer sansat än jag. Men när den första chocken lagt sig var vi båda glada och förväntansfulla.

4. Mådde du mycket illa? Ja, under en period runt vecka 12 var det rätt tufft.  Men jag kräktes åtminstone inte (bortsett från en gång inne på förlossningen), även om det var nära många gånger. Lukter som tobaksrök, alkohol och kallrökt lax var särskilt jobbiga. De två senaste var relativ lätta att undvika. Laxen kom jag däremot inte undan, eftersom jag jobbade som kallskänka och stod och dekorerade smörgåstårtor på löpande band.

5. Var du känslig? Blödig och snarstucken beskriver nog bättre mitt temperament som gravid.

6. När kände du bebisens första sparkar? I vecka 18.

7. Var du ofta orolig? Nja, jag tror inte att jag var värre än en genomsnittlig förstföderska.

8. Sparkade bebisen mycket? Ja, och under en period gjorde hon kullerbyttor. Väldigt underlig känsla.

9. När började du läcka bröstmjölk? Jag minns inte riktigt när det var, men det fick mig att inbilla mig att det inte skulle bli några problem att få igång amningen. Tji fick jag.

10. Fick du bristningar? Ja, jag såg ut som ett dragspel efter förlossningen. Och allt kom under sista månaden.

11. Blödde du någon gång? Nix. Men om det hade hänt så hade jag antagligen freakat ur totalt.

12. Hur många ultraljud gjorde du? Ett. I vecka 19.

13. Hur ville du att din förlossning skulle se ut? Jag ville ha kontroll.

14. Hur började din förlossning? Med värkar. Därnäst födde jag fram en manet – som visade sig vara slemproppen.

15. Hur många timmar tog förlossningen? Det tog ganska exakt ett dygn från första värken tills att det var klart, varav vi var inskrivna tio timmar.

16. Födde du vaginalt eller med kejsarsnitt? Vaginalt.

17. Hur mycket var du öppen när du kom in? Fyra centimeter.

18. Vilken smärtlindring tog du? Bad, kvaddlar och lustgas.

19. Dragen med sugklocka? Nej. Däremot hotades det med det när jag meddelade att jag tänkte ge upp.

20. Hur lång tid tog det att krysta ut bebisen? Fyrtio minuter.

21. Blev det komplikationer? Nej.

22. Vad tyckte du var jobbigast? Att jag inte hade haft vett att vila mig medan tid var.

23. Var du rädd för något? Att hon skulle få syrebrist.

24. Skrek du? Naturligtvis.

25. Hur många var inne i förlossningsrummet? Mot slutet kändes det som att hela avdelningen var där inne.

26. Hade du någon nära med dig? Pappan.

27. Fick du sys? Ja, fem stygn. Det tog sin lilla tid, men resultatet blev utmärkt.

28. Vilken vecka födde du i? 40+4.

29. Vad var vikt och längd på bebisen? 2690 g och 49 cm.

30. Ammar du? Ja.

31. Hur gammal är bebisen nu? Hon fyller tre år 21 maj.

32. Vad tyckte du om förlossningen? Om jag fick göra om den så hade jag vilat mer och låtit bli lustgasen. Annars är jag nöjd.

33. När kommer nästa barn? Nevvah.

Day 18 – Your favorite birthday

Mitt 25-årskalas var rätt välregisserat. Cocktailtema med snittar och drinkpinnar och små plastsvärd och kilovis med is. Och bjudsprit fanns det också. I såna mänder att vi fortfarande har lite kvar i skåpet.
Det var roligt. Så roligt att jag råkade bli gravid på kuppen. Men inte roligare än att jag vet vem som är hemulens far.

Day 08 – A moment

Det sägs att man inte ska måla upp förlossningen som målgången utan som startskottet. Lätt att säga. Helt omöjligt att rätta sig efter.

Ett av mitt livs häftigaste ögonblick var helt klart när jag vaknade strax efter klockan tre på morgonen den 20 maj 2008. En värk. Var det en värk? Jodå. Den första av många under dygnet som komma skulle.

Jag vill som bekant inte ha fler barn, men jag sörjer ändå att jag aldrig mer ska få gå igenom det där häftiga. Urkraften. Kroppsarbetet. Kicken.

Tålamod är för töntar

En vän bodde en gång i sin tur ihop med en vän som var gravid. Som jag har fått det berättat för mig funkade det inte helt friktionsfritt och min favoritpassage i historien är när den hormonrubbade lägenhetsinnehaverskan får ett bryt på min vän för att hon tar sig friheten att rosta ett par skivor bröd. Den pregnanta står nämligen inte ut med stanken som sprider sig från köket, via hallen, genom den stängda dörren in till honmonstrets håla i det mörklagda sovrummet.
Inte helt olikt terrorn min familj lever under. Med skillnad för några detaljer. Att jag inte är gravid till exempel och att mitt tillstånd alltså inte uppvisar några tendenser att vara övergående.
Tidigare idag låg jag på sängen, rödglödgat rasande över en kladdig pajdeg, och störde mig så att det gjorde fysiskt ont på att fadern i familjen envisades med att hantera en prasslig jävla påse med kattfoder. Två rum bort. Det är han eller jag, tänkte jag. Slutar han inte nu kommer a) mina tinningar explodera eller b) jag gå ut i köket och nacka honom.
Sunt.

(Vi lever båda ännu.)

Jaja, dra den om Rödluvan och fönsterputsningen också

Rätt vad det är när jag står i köket och multitaskar - planerar laxpudding, lyssnar på Spanarna och blänger på regnet utanför, alltihop på en gång, sån är jag - får jag syn på en höggravid kvinna i ett fönster på andra sidan gatan. Vad håller hon på med? Ska hon ta livet av sig och sitt ofödda barn? Nej, hon putsar fönster.
Good luck you crazy bitch, säger jag. Jag gissar att du är förstföderska och ännu lyckligt ovetande. Ifall dessa hemsnickrade metoder att sätta igång en förlossning faktiskt fungerade hade inga barn fötts så mycket som en sekund efter beräknat datum. Hälsar en som förvisso aldrig putsar fönster, vare sig det behövs eller inte, men som druckit litervis med hallonbladste, lyft tungt, knäskurat golv, tvättat köksluckor, promenerat i terräng, legat på soffan och ätit praliner... och så vidare, you get the point.