Instagram goes blogg: vardagsbild 2/5

Så länge det bara handlade om ett par–tre timmar en dag i veckan tyckte jag det var rätt gött att glida in på kontoret, stänga dörren om mig och lyssna på podcasts och lägga beställningar, men i takt med att större och större del av min arbetsdag består av kontorsarbete känns det istället alltmer som ett stressmoment. På samma tid som vi tidigare hade för att sköta inköp är det nu meningen att vi också ska hinna med att kontera beställningar, kontrollera leveransaviseringar och orderbekräftelser samt kvittera leveranserna digitalt.

Det är väl för all del bra att ha lite koll så det inte blir alldeles för mycket göteborgsanda i finanserna men ibland känns det som att vi silar mygg och sväljer kameler. Och det går såklart inte alls på ett ut tidsmässigt så istället får vi prioritera bort annat. Det första som ryker är det som tidigare satte lite guldkant på vardagen, typ hembakat bröd och annat mellanmål än smörgås och mjölk. (Även om jag faktiskt hunnit med bägge delar just den här veckan.)

24. En grej jag borde ta tag i

EN grej… LOL. I morse fick jag iallafall tummen ur och mailade mina fellow bokcirklare angående träff på torsdag. Det har hängt över mig länge.

Några andra grejer på listan är: boka in mig på spa innan presentkortet jag fick när jag fyllde trettio blir ogiltigt, packa ner julpyntet och bära upp det samt fyra kassar barnkläder på vinden, tvätta taket i köket, byta sand i kattlådan, duscha, gå och handla middag och choklad, rensa bland barnets leksaker inför Foffs vårmarknad, läsa ut boken inför ovan nämnda bokcirkelträff, ansa och vattna igenom vår gigantiska fredskalla, dammsuga och våttorka golv, skriva under ett kontrakt och skicka iväg det und so weiter.

*tar cyanid*

Tack för en fantastisk lördag!

Så passivt aggressivt jävla jävelsur just nu. Min dag:

Blev väckt strax före sju. Klev upp tillsammans med barnet och lät den andra vuxna personen få sovmorgon.

Åkte en snabb sväng till Frölunda torg med man och barn och köpte en present. Sämsta sättet att umgås.

Kom hem, slog in paket, svepte en kopp kaffe, bytte om och gick med barnet på spökkalas och var social och välanpassad hos ett grannbarn vars morsa plumpt frågade om min "graviditet" när vi sprang på varann häromdagen.

Hem igen, växlade på sin höjd två ord med min äkta hälft (som sen hängde i köket med stängd dörr medan jag och barnet höll till i vardagsrummet) innan han la sig på soffan för en powernap. En powernap som vid det här laget varat i snart fem timmar och relokerats till barnets säng. Medan jag koordinerat kvällsmat och tandborstning, deltagit i en neverending rollek och läst saga.

All plikter and no samliv osv. Jag fullkomligt "älskar" det!

Produktiviteten fullkomligt stänker omkring mig

Oj, vad jag skriver. Det bara rasslar bland tangenterna när mina fingrar dansar fram och oj, så fylligt protokollet blir. Ett helt stycke har jag skrivit! Oj, oj, oj! Och hoppan hejsan, så intressant twitter och instagram och till och med den sovande katten bredvid mig är just nu!

Vara vit kränkt bambatant

Till stressforskare Dan Hassons försvar ska sägas att det låter som att det klippts en del i materialet, för han tror väl inte på allvar att gemene kvinna/man har möjlighet att följa råd som det här:

"Det man inte ska göra är att bara slänga sig in i arbetet utan att fundera först. Konkret skulle det kanske handla om att i stället för att både rensa mejl och prestera något som man behöver prestera, kanske ägnar sig åt att bara rensa mejlen. Så att man väljer ut ett par tre uppgifter som man ska åstadkomma."

Eller? Kanske borde jag testa nästa år, men vilka arbetsuppgifter ska jag välja? Jag tror bestämt att jag nöjer mig med att glida in och spela ett par omgångar mahjong på datorn göra lite beställningar och sen kompa ut innan lunch. Barnen kan ju alltid beställa en pizza ifall de blir hungriga.

Fortsätter jag i den här takten får mina memoarer refuseras postumt

Kommer ni ihåg när jag sa att jag håller på och skriver en bok? Haha, så jävla lurade! Det gör jag inte alls. Jag sitter och okynnesmyser med Awkward Feminist Moments som jag just hittade via fitt for fight.

I-landsproblemet löst

Mäkta osugen som jag var på att åka till stormarknaden idag blev jag sjukt nöjd när jag hittade ekologisk skinka i vår närbutik på väg hem från jobbet igår. Det i kombination med att vantarna bara var pseudoförsvunna kickade äntligen igång lite julstämning i det här hushållet. Tjoho!

Nu ska jag bara satsa på att få risgrynsgröten kokad, skinkan griljerad och barnet nattat innan På spåret börjar om knappt två timmar, så är vi all set sen. (Who am I kidding?)

Barn i bil är definitionen på vansinne

Se så mild hon ser ut. Som en liten ängel. Skenet bedrar dock, kan jag meddela. Att bila i sällskap med Damien vore mer avslappnande.

Gnäll, skrik, tjat, flyktförsök. You name it. Oavbrutet.

Innan jag tog körkort vägrade jag åka på bilutflykter längre än en dryg timme, ungefär så länge som det går att få henne att sova dagtid. Nu är dealen att jag kan tänka mig att åka även längre sträckor, mot att jag kör och gengäld lämnar över ansvaret för allt annat.

Berätta gärna om era bästa och sämsta upplevelser på tema barn i bil. Har ni några tips på hur man kan minimera lidandet för alla inblandade?

Bara vara

Hurra för lediga onsdagar! Idag har vi freecyclat tapetseringsbordet (mindre än två timmar efter att jag lagt upp annonsen kom en tjej förbi och hämtade det), lekt doktor och mamma mamma barn (jag fick vara hund eller lillasyster – oklart vilket – och hemulen var pizzabagare), spelat memory, dansat, haft bjudning under torkställningen (som vi inte tömt på torr tvätt), diskat lite, sovit tillsammans i soffan och tusen andra saker. Dock inget av det jag föresatt mig att få gjort, typ baka till kalaset, lämna grejer på Myrorna och greja på lotten. Mycket skönt. Det borde få bli en vana.

Husmorstips

Ibland kommer det hantverkare och hälsar på. På jobbet eller hemma. Ofta är de män och ofta tror de att alla andra, som inte är män och/eller verksamma inom samma skrå som de själva, är i tur och ordning födda i farstun och därefter tappade bakom en vagn. Det medför att de kan få för sig att det räcker att låtsas göra sitt jobb en stund, för att sen ta helg och aldrig mer dyka upp. Istället för att låta det gå så långt, bli tvungen att ta en konflikt och till sist bli svartlistad, är mina tre bästa tips följande:

1. Visa lite lagom intresse för vad de gör, utan att varken framstå som besserwisser eller bimbo, typ "jaså, 60 watt säger du...", "finns det någon standard för såna?" eller "hur ofta skulle man byta det filtret sa du?".
2. Prata dialekt, helst den lokala eller samma som hantverkaren i fråga.
3. Bjud på kaffe och dopp. Finns det någon statistik på diabetesfrekvensen hos elektriker/rörläggare/snickare jämfört med befolkningen i stort?

Hittills har det inte slagit fel, servicen blir utan undantag snabbare och jobbet bättre utfört. Även när man har med erkänt vresiga gubbar att göra.

Lussebrön

Hur många gånger har jag inte stått och stört mig på rullandet och kringlandet när jag bakat lussekatter? Jäsdegar är inte min grej. Och ändå har jag aldrig tidigare kommit på tanken att man kan förekla och därmed snabba på processen. Förrän nu. Tillåt mig presentera... lussebröst, eller lussebrön som jag i ett infall av Göteborgspatriotism bestämde mig för att kalla dem. Enkelt och genialt. Inspiration och recept hittade jag hos Sagogrynet.

Ps. Ja, vi är helt fucking oortodoxa och eldar alla fyra ljus precis som det passar oss.

Monkey see, monkey do

Trettiodagarsutmaningen har varit bekväm, även om fantasin trutit på vissa av ämnena. Nu är det mindre än en vecka kvar av sötebrödsdagarna och jag tänkte testa något jag varit sugen på ett tag, att göra som AMO och göra en Alex Schulman. Hängde ni med?

Såhär går det iallafall till:
1. Du skriver en rubrik i kommentarsfältet.
2. Jag skriver en text till rubriken.

So fucking huslig

Amningshysteri goes julhysteri. Jag och min unge har redan slängt på en tomteröd vaxduk, provbakat en plåt pepparkakor (recept här) och tillsammans med pappan har vi smakat av dem och premiärknäckt en flaska glögg. Jag har dessutom köpt årets första julklapp. Och så fyllde bloggen ett år igår. Hipp hipp hurra!

Felsökning

Igår morse när jag gled in på jobbet för att sätta upp frukost och dö en smula inombords upptäckte jag att det inte gick att tända taklamporna i matsalen. Så hade det tydligen varit sedan fredag eftermiddag strax efter att jag gått hem och att det skulle bero på att en säkring gått hade en (tillförlitlig) kollega redan uteslutit.
En stund senare gled vaktmästaren in för att hämta kaffe. Jag passade på att påtala problemet och föreslog att det kanske kunde bero på ett gammalt hederligt glapp eftersom den betett sig lite lynnigt på sista tiden.
Vad är det första han gör tror ni? Hummar lite nonchalant och testar att trycka och vrida på dimmern ett par tre fyra fem gånger såklart. Som om vi andra (våp) bara ställt oss mitt i rummet och utropat varde ljus och när inget hände då blivit helt handfallna.
Ah, att vi inte tänkte på det. Kan du inte lära oss något mer tekniskt när du ändå är här?! sa jag inte, men jag funderade på det.
Steg två: dubbelkollade säkringarna. Steg tre: satte på sig läsglasögonen och gav sig på dimmern ett varv till. Steg fyra: ringde in en tekniker som konstaterade att det var glapp i dimmern och bytte ut den.

Ba tst tst

Nu blir jag så glad så jag gråter i trosorna, sa en av tanterna på mitt jobb häromdagen. Lite så känner jag över att jag äntligen har fått ordning på alla herrans lunchlådor här hemma. Se så tyskt och fint de står där och ler mot en när man öppnar skåpet. Det är så att jag måste gå och kolla en gång till. Hej.

Smid medan järnet är varmt

Det bästa sättet att få saker gjort är att göra dem i vredesmod. En gång sa jag upp mig för att jag inte fick ledigt med kort varsel, en annan gång gjorde jag slut med en pojkvasker, som jag egentligen var sjukt förälskad i, över en ren principsak. Båda grejerna har jag i tur och ordning ångrat bittert, förlikat mig med och känt mig riktigt nöjd med.

För ett par timmar sedan höll jag som bäst på att natta barn när hemtelefonen ringde fem hetsiga signaler innan mannen jag är gift med lyckades lokalisera en lur, svara, bli högljudd och opedagogiskt "förklara" ett spotifyrelaterat problem för sina föräldrar.

Hejdå fast telefoni.

Delfinmamma

– Pappa! Kolla, jag klättrade upp för hela rutschkanan!
– Ojdå, så bra.

På lekplatsen insåg jag att jag inte är den enda som kopplar på autopiloten när livet som småbarnsförälder blir sådär... how shall I put it... repetitivt. Där var det fullt av pappor och en och annan mamma som gjort konsten att fejka entusiasm till en konstart. Mitt eget bästa trick är att jag kan sjunga hela Här kommer Pippi Långstrump samtidigt som mitt fokus är någon helt annanstans. Ungefär som när delfinerna sover med en hjärnhalva åt gången.

Done and done!

Man ska ju som bekant inte ropa hej i onödan, men nu tror jag vi har fått till det. Igår: skruvande. Idag: nätande. Solen, som annars mest lyst med sin frånvaro hittills i vår, stack mig oavbrutet i ögonen när jag stod på kökspallen och vinglade fem meter över marken och lagom tills att jag var färdig gick den naturligtvis i moln och någon form av polarvind drog istället in över nejderna. Den ena katten stod inte att finna och den andra tittade bara frågande på oss när vi öppnade balkongdörren för honom. Tack, men nej tack, liksom.

Ps. Jag glömde att dricka den där ölen igår. Men ikväll, då jävlar smäller det.

Dansk öl får blidka finskt humör

Så fort hemulen är i säng ska jag ta på mig wifebeaterlinne och knäcka påskölen jag spontanshoppade igår. (Mmm... smörkola, bröd, humle och ljus sirap.) Det är jag fanimej värd som jag har slitit idag. Skruvat i en vad som snarare liknar ett skämt än en arbetsställning. På balkongen. I på tok för tunna kläder. När vi är klara ska eländet bli någon form av nätkonstruktion som hindrar katterna (that's right, vi har gått och blivit med djur mitt i alltihop) från att rymma/ramla när de är ute och gottar sig i vårsolen.
Men nu går jag händelserna i förväg, det började ju med att vi skulle iväg och inhandla byggmaterial. Då är man glad att man är vit medelklass och har bil. Mindre glad är man över att någon pundare varit och försökt bryta sig in i den. Antagligen har någon form av elektronik eller annan modern skit fått sig en törn. Batteriet var i vilket fall som helst urladdat, vilket resulterade i att jag fick putta igång det gamla skrället. Yay!
Men annars har det varit en bra dag.

Extremely slow makeover

För sju och ett halvt år sedan fick jag efter år av kringflackande mitt första hett efterlängtade förstahandskontrakt. En tvåa på 64,5 kvadrat som svalde betydligt mer prylar än den möblerade 18 m² lilla andrahandsettan jag lämnade. Några vändor på Ebbes Hörna senare – problem solved. Den skabbiga sammetsklädseln på köksstolarna behövdes förstås bytas, men det gör man ju på ett kick. Jo, hejsan. Det visade sig vara lättare gjort att skaffa man, barn och ny lägenhet än att få tummen ur och tjacka tyg och häftpistol till det där lilla heminredningsprojektet. Men plötsligt händer det. Till mellanmålet i eftermiddags provsatts "mammas nya stolar" under andakt.

Tilldragelsen krävde naturligtvis att jag bakade en omgång hallongrottor att fira med. Det vore ju hemskt om man skulle råka rasa i vikt över helgen.