Efter jobbet mötte jag upp Avanai-Lisa för fika och överlämning av böcker och nu känner jag mig nyförlöst, alltså inte på det där baby bluesiga och ymnigt blödande ur fittan-sättet utan sådär glad och nöjd som en bara kan vara när en fått nåt vettigt gjort. Jag älskar att göra mig av med prylar! Dessutom fikar jag och snackar skit med vuxna människor med rimliga åsikter alldeles för sällan.
Som vanligt när jag träffar fellow småbarnsmorsor så blev det prat om barn och föräldraskap, förskola, uppfostran och metoder och på tal om det så hoppas jag att någon av er som läser har bättre koll på utvecklingspsykologi och kan svara på var det här jävla mantrat om att barn mår bra av rutiner kommer ifrån, vem som forskat på det och vilken typ av rutiner som avses. Spektrat är ju rätt brett för vad som kan anses vara en rutin menar jag.
De jag oftast hör obsessa om värdet av rutiner är de som propagerar för femminutersmetoden, schemastyrd amning och liknande – rutiner som jag är övertygad om inte gör någon nytta för särskilt många barn. Men en rutin kan ju också vara något så vardagligt som att borsta tänderna och läsa en saga eller sjunga någonting vid läggdags, eller för det mycket lilla barnet; att få komma upp i sin förälders famn då det vaknar och är oroligt, en trygg förutsägbarhet och långt ifrån samma sak som att vid givet klockslag varje dag gråta sig till sömns.
Jag gissar att det är få familjer som helt saknar rutiner i tillvaron, där varje ny dag är lika oförutsägbar som en tripp till Alices Underland, och frågan är om de familjerna i så fall är mottagliga för informationen om nyttan med rutiner.
Ps. Signaturen E, lämna din adress i en kommentar eller maila på jonna
punkt dignelius at gmail punkt com ifall du fortfarande är intresserad
av Vinterns goda ting, portot går loss på ungefär en femtiolapp. Och
Bettan, spa-boken ligger här och ropar på dig
Visar inlägg med etikett metoder. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett metoder. Visa alla inlägg
fredag 30 augusti 2013
måndag 6 maj 2013
Att banta en katt
Jag äter. Katten blänger fördömande på mig.
Jag bajsar. Katten blänger fördömande på mig.
Jag tar en dusch. Katten blänger fördömande på mig.
Jag tar igen mig på soffan. Katten blänger fördömande på mig.
Jag går i riktning mot köket. Katten skrikjamar och springer i sicksack framför mina fötter så att jag ramlar över honom. Blänger sedan fördömande på mig.
Jag bajsar. Katten blänger fördömande på mig.
Jag tar en dusch. Katten blänger fördömande på mig.
Jag tar igen mig på soffan. Katten blänger fördömande på mig.
Jag går i riktning mot köket. Katten skrikjamar och springer i sicksack framför mina fötter så att jag ramlar över honom. Blänger sedan fördömande på mig.
söndag 7 oktober 2012
Önskeinlägg: Om klistermärksuppfostran
Kanske minns ni att jag för sisådär ett halvår sedan uppmanade er att komma med rubriker och annan inspiration till blogginlägg. (Jag har inte glömt det, jag är bara inte så snabb i vändningarna alla gånger.) Helena önskade då, med anledning av det här inlägget, att jag skulle skriva några rader angående vad jag tycker om att använda mutor i uppfostringssyfte.
Häromdagen var de där jävla klistermärkena på tapeten igen här hemma:
– Mamma, kan jag få klistermärken om jag lär mig somna ensam?
– Nej. Vill du somna själv så får du gärna göra det. Klistermärken kan du förresten få i vilket fall som helst*. Är det att somna själv eller att få klistermärken som är grejen?
– Klistermärken.
Någon som sett ett avsnitt av Fear Factor eller liknande program? Hand upp! Hur många av de medverkande tror ni hade vadat i ruttnade griskadaver om det inte medförde möjligheten att vinna pengar nog för att köpa loss en bättre begagnad bil eller lägga handpenning på en bostad?
Många av oss är beredda att sträcka oss rätt långt om belöningen är den rätta, det är helt mänskligt, men frågan är om det är särskilt medmänskligt att utnyttja det i syfte att dressera varandra. Visst funkar det, men vad gör det med det lilla barnet inom oss? Svaret psykologen ger mamman i den här frågespalten tycker jag är värt att läsa och reflektera över innan en bestämmer sig för att införa ett belöningssystem i hemmet.
*Hade hon önskat sig något större, låt säga en ponny, hade hon naturligtvis inte fått det och hade vi haft det sämre ställt så hade hon inte fått klistermärken heller. Det är inte huruvida barnet får något eller ej som är grejen här utan om det är kopplat till en prestation.
Häromdagen var de där jävla klistermärkena på tapeten igen här hemma:
– Mamma, kan jag få klistermärken om jag lär mig somna ensam?
– Nej. Vill du somna själv så får du gärna göra det. Klistermärken kan du förresten få i vilket fall som helst*. Är det att somna själv eller att få klistermärken som är grejen?
– Klistermärken.
Någon som sett ett avsnitt av Fear Factor eller liknande program? Hand upp! Hur många av de medverkande tror ni hade vadat i ruttnade griskadaver om det inte medförde möjligheten att vinna pengar nog för att köpa loss en bättre begagnad bil eller lägga handpenning på en bostad?
Många av oss är beredda att sträcka oss rätt långt om belöningen är den rätta, det är helt mänskligt, men frågan är om det är särskilt medmänskligt att utnyttja det i syfte att dressera varandra. Visst funkar det, men vad gör det med det lilla barnet inom oss? Svaret psykologen ger mamman i den här frågespalten tycker jag är värt att läsa och reflektera över innan en bestämmer sig för att införa ett belöningssystem i hemmet.
*Hade hon önskat sig något större, låt säga en ponny, hade hon naturligtvis inte fått det och hade vi haft det sämre ställt så hade hon inte fått klistermärken heller. Det är inte huruvida barnet får något eller ej som är grejen här utan om det är kopplat till en prestation.
torsdag 17 maj 2012
Varsågod, handhavandemanualen för din fyraåring
Jag säger inte att det nödvändigtvis är fel att göra som det står i texten. Däremot är står jag fast vid att barn är individer, precis som vuxna. Hos oss funkar det bäst att ligga bredvid barnet när hon ska somna och ingen av oss har ännu känt ett behov att hon ska kunna somna om "utan hjälp".
onsdag 4 april 2012
Önskerubrik: Fy!
Lars H Gustafsson är en av mina främsta förebilder när det gäller att leva med och "uppfostra" barn. I helgen hade jag den stora äran att se och höra honom live and direct på Amningshjälpens årsträff. En av de saker han tog upp i sin föreläsning och som jag funderat mest på efteråt är vad förbudet mot barnaga egentligen innebär. Utöver att en inte får slå barn alltså.
I föräldrabalken 6 kap. 1 § står fast att:
Barn har rätt till omvårdnad, trygghet och en god fostran. Barn ska behandlas med aktning för sin person och egenart och får inte utsättas för kroppslig bestraffning eller annan kränkande behandling.
Fundera över det en stund och försök sedan att få det att gå ihop med de metoder som är på modet idag. De flesta föräldrar har inga större problem med att låta bli att plocka fram livremmen när barnen varit riktigt jävla jobbiga att ha att göra med, men hur är det med inte utsättas för [...] annan kränkande behandling? Hur rimmar det med att till exempel stoppa ner ett barn i dess säng, gå ut, stänga dörren och låta det skrika sig till sömns?
(Rubriken önskad av Jenny.)
I föräldrabalken 6 kap. 1 § står fast att:
Barn har rätt till omvårdnad, trygghet och en god fostran. Barn ska behandlas med aktning för sin person och egenart och får inte utsättas för kroppslig bestraffning eller annan kränkande behandling.
Fundera över det en stund och försök sedan att få det att gå ihop med de metoder som är på modet idag. De flesta föräldrar har inga större problem med att låta bli att plocka fram livremmen när barnen varit riktigt jävla jobbiga att ha att göra med, men hur är det med inte utsättas för [...] annan kränkande behandling? Hur rimmar det med att till exempel stoppa ner ett barn i dess säng, gå ut, stänga dörren och låta det skrika sig till sömns?
(Rubriken önskad av Jenny.)
tisdag 31 januari 2012
Min egen lilla femminutersmetod
Titt som tätt hör jag föräldrar säga att de läst Anna Wahlgren och "plockat russinen ur kakan". Newsflash for you: nej, det har ni inte. Hela hennes filosofi bygger nämligen på att man antingen kör metoderna fullt ut eller låter bli. Jag rekommenderar att man låter bli.
Angående att "hon har sagt en massa bra saker också": ja, det är klart att hon har sagt bra saker också. Nämn en person som under hela sin livstid aldrig sagt en enda vettig grej liksom. Visste ni förresten att Hitler byggde en massa raka fina breda motorvägar? Konstigt att man så sällan hör folk som tycker att han var en rätt reko kille på grund av det, bara man bortser från den där detaljen med förintelsen.
Vänta nu, jämförde jag just Anna Wahlgren med Hitler? Ja. Är det äldsta tricket i boken? Ja. Tänker jag ta tillbaks det och hitta på en bättre liknelse? Nej.
Men om ni nu ska envisas med att hålla på med "snälla metoder" så ska jag nu dela med mig av vår kvällsrutin. Den tar mellan två och tio minuter:
1. Borsta tänder och kissa.
2. Kryp ner i sängen.
3. Amma.
4. Sov.
Ps. Funkar den inte för er så testa något annat. En bra början är att lyssna på och respektera barnet. Man har igen det tusenfalt längre fram.
Angående att "hon har sagt en massa bra saker också": ja, det är klart att hon har sagt bra saker också. Nämn en person som under hela sin livstid aldrig sagt en enda vettig grej liksom. Visste ni förresten att Hitler byggde en massa raka fina breda motorvägar? Konstigt att man så sällan hör folk som tycker att han var en rätt reko kille på grund av det, bara man bortser från den där detaljen med förintelsen.
Vänta nu, jämförde jag just Anna Wahlgren med Hitler? Ja. Är det äldsta tricket i boken? Ja. Tänker jag ta tillbaks det och hitta på en bättre liknelse? Nej.
Men om ni nu ska envisas med att hålla på med "snälla metoder" så ska jag nu dela med mig av vår kvällsrutin. Den tar mellan två och tio minuter:
1. Borsta tänder och kissa.
2. Kryp ner i sängen.
3. Amma.
4. Sov.
Ps. Funkar den inte för er så testa något annat. En bra början är att lyssna på och respektera barnet. Man har igen det tusenfalt längre fram.
lördag 14 januari 2012
Hej bloggen!
Du har helt rätt. Jag negligerar dig. Om det är till någon tröst så vill jag dock påpeka att jag har dåligt samvete över det. Lite åtminstone. Men jag kommer tillbaka så fort nyhetens behag lagt sig på iphone-fronten. Promise.
Tills dess tre mycket läsvärda inlägg av personer som troligtvis inte hänger på twitter/wordfeud dagarna i ända:
Amningsbloggen – Är barnstyrd avvänjning möjlig
Vilda barn – Att få känna
Sagogrynet – Felicia försvann och skrikmetoderna
Och för er som inte är intresserade av anknytning och dylikt trams (säkert jättemånga av er sort som hänger här), lite lättsmält pausunderhållning:
Tills dess tre mycket läsvärda inlägg av personer som troligtvis inte hänger på twitter/wordfeud dagarna i ända:
Amningsbloggen – Är barnstyrd avvänjning möjlig
Vilda barn – Att få känna
Sagogrynet – Felicia försvann och skrikmetoderna
Och för er som inte är intresserade av anknytning och dylikt trams (säkert jättemånga av er sort som hänger här), lite lättsmält pausunderhållning:
lördag 24 september 2011
torsdag 18 augusti 2011
Nyfrälst
Fan, varför är det ingen som har berättat för mig tidigare att man inte måste använda schampo? Alltså, egentligen är det väl inte så mycket att bli förvånad över eftersom jag gissar att det är en relativt ny uppfinning. Nyare än konceptet hår på huvudet iallafall. Först i år, vid snart trettio års ålder har jag börjat stöta på begreppet no 'poo. Skandal!
Det är ungefär en månad sedan jag schamponerade håret senast och det blir, tvärtemot vad eventuella renlighetsivrare som tittar in här kanske tror, bara fräschare och fräschare. Ungefär var femte dag tvättar jag istället håret med ett godkänt balsam (jämfört med varannan dag då jag använde schampo) och däremellan använder jag bara vatten och borstning för att fräscha till det. Det är så jävla härligt att känna att man, allteftersom sebumproduktionen lugnar ner sig, kan vänta lite längre mellan varje balsamtvätt.
Jag ser fram emot att inom en överskådlig framtid helt tömma det här hemmet på kemikalier. Tjoho!
Det är ungefär en månad sedan jag schamponerade håret senast och det blir, tvärtemot vad eventuella renlighetsivrare som tittar in här kanske tror, bara fräschare och fräschare. Ungefär var femte dag tvättar jag istället håret med ett godkänt balsam (jämfört med varannan dag då jag använde schampo) och däremellan använder jag bara vatten och borstning för att fräscha till det. Det är så jävla härligt att känna att man, allteftersom sebumproduktionen lugnar ner sig, kan vänta lite längre mellan varje balsamtvätt.
Jag ser fram emot att inom en överskådlig framtid helt tömma det här hemmet på kemikalier. Tjoho!
onsdag 22 juni 2011
Upprättelse!
Kära herr Nöt,
du kanske inte minns mig. Det är egentligen inte så noga, men jag ska iallafall ge dig en chans att friska upp minnet. Jag heter Jonna och vi träffades på en gruppintervju i höstas. Du körde en klassisk härskarteknikfuling. Ringer det några klockor? Inte? Ok, det är som sagt inte så noga. Vad jag ville säga var bara följande:
Vänligen
Jonna Dignelius
Ps. Jag hade rätt, du hade fel, in your face!
du kanske inte minns mig. Det är egentligen inte så noga, men jag ska iallafall ge dig en chans att friska upp minnet. Jag heter Jonna och vi träffades på en gruppintervju i höstas. Du körde en klassisk härskarteknikfuling. Ringer det några klockor? Inte? Ok, det är som sagt inte så noga. Vad jag ville säga var bara följande:
Vänligen
Jonna Dignelius
Ps. Jag hade rätt, du hade fel, in your face!
torsdag 10 februari 2011
När ska jag straffa henne?
Vad är grejen med att ha ett barn som inte sover? Eller ja, sover gör hon ju, men hellre på morgonen än på kvällen (men hey, vem gör inte det?). Tyvärr krockar det lite med aktiviteter som jobb och förskola så jag måste vara en dryg jävla tjatmorsa vareviga dag och dessutom själv missa värdefull tid i sängen eftersom jag måste börja väckningen i god tid för att undvika skrik och panik.
Ungen har hittills i sitt liv aldrig – i friskt tillstånd – sovit mer än tolv timmar på ett dygn och sover hon middag en timme går hon och lägger sig minst två timmar senare. En lösning vore ju såklart att lägga ner det där med middagslur, och det har vi också gjort på helgerna, men det känns så jäkla taskigt att be fröknarna neka henne att krypa ner i vagnen* när de andra barnen gör det. Dessutom leder det bara till att hon är en pina att umgås med på eftermiddagen samt att hon gör sitt bästa för att tjuvsova och missa middagen.
Så... När och hur är det minst elakt att straffa henne? Genom att väcka henne på morgonen när hon hade behövt få sova åtminstone en halvtimme till, genom att förbjuda henne att vila på dagen när hon behöver ta en paus och varva ner eller genom att låsa in henne i sovrummet och utöva femminutersmetoden för att få henne att skrika sig till sömns i tid på kvällen?
*Ja, hon sover i sin vagn – utomhus – eftersom hon går på en ur & skur-förskola. Nej, det är inte synd om henne. Jag tycker faktiskt inte att en galonmadrass i ett taskigt ventilerat utrymme är något att sukta efter. Och vill hon ändå testa det i framtiden så finns det ju fylleceller.
Ungen har hittills i sitt liv aldrig – i friskt tillstånd – sovit mer än tolv timmar på ett dygn och sover hon middag en timme går hon och lägger sig minst två timmar senare. En lösning vore ju såklart att lägga ner det där med middagslur, och det har vi också gjort på helgerna, men det känns så jäkla taskigt att be fröknarna neka henne att krypa ner i vagnen* när de andra barnen gör det. Dessutom leder det bara till att hon är en pina att umgås med på eftermiddagen samt att hon gör sitt bästa för att tjuvsova och missa middagen.
Så... När och hur är det minst elakt att straffa henne? Genom att väcka henne på morgonen när hon hade behövt få sova åtminstone en halvtimme till, genom att förbjuda henne att vila på dagen när hon behöver ta en paus och varva ner eller genom att låsa in henne i sovrummet och utöva femminutersmetoden för att få henne att skrika sig till sömns i tid på kvällen?
*Ja, hon sover i sin vagn – utomhus – eftersom hon går på en ur & skur-förskola. Nej, det är inte synd om henne. Jag tycker faktiskt inte att en galonmadrass i ett taskigt ventilerat utrymme är något att sukta efter. Och vill hon ändå testa det i framtiden så finns det ju fylleceller.
torsdag 25 november 2010
Så tar du dig runt inget-godis-mitt-i-veckan-regeln i sju enkla steg
1. Köp en kaka Frukt och mandel. 200 g. Ja, jag vet att det är pensionärsgodis, men det finns en poäng.
2. Köp en flaska glögg.
3. Lägg in chokladkakan i skafferiet.
4. Värm en mugg glögg.
5. Öppna skafferiet och bli förvånad över att det inte finns russin och mandel hemma.
6. Leta lite till. Hitta chokladen.
7. "Jaha, då antar jag att jag blir tvungen att äta den här till glöggen istället."
2. Köp en flaska glögg.
3. Lägg in chokladkakan i skafferiet.
4. Värm en mugg glögg.
5. Öppna skafferiet och bli förvånad över att det inte finns russin och mandel hemma.
6. Leta lite till. Hitta chokladen.
7. "Jaha, då antar jag att jag blir tvungen att äta den här till glöggen istället."
fredag 17 september 2010
Jaja, dra den om Rödluvan och fönsterputsningen också
Rätt vad det är när jag står i köket och multitaskar - planerar laxpudding, lyssnar på Spanarna och blänger på regnet utanför, alltihop på en gång, sån är jag - får jag syn på en höggravid kvinna i ett fönster på andra sidan gatan. Vad håller hon på med? Ska hon ta livet av sig och sitt ofödda barn? Nej, hon putsar fönster.
Good luck you crazy bitch, säger jag. Jag gissar att du är förstföderska och ännu lyckligt ovetande. Ifall dessa hemsnickrade metoder att sätta igång en förlossning faktiskt fungerade hade inga barn fötts så mycket som en sekund efter beräknat datum. Hälsar en som förvisso aldrig putsar fönster, vare sig det behövs eller inte, men som druckit litervis med hallonbladste, lyft tungt, knäskurat golv, tvättat köksluckor, promenerat i terräng, legat på soffan och ätit praliner... och så vidare, you get the point.
Good luck you crazy bitch, säger jag. Jag gissar att du är förstföderska och ännu lyckligt ovetande. Ifall dessa hemsnickrade metoder att sätta igång en förlossning faktiskt fungerade hade inga barn fötts så mycket som en sekund efter beräknat datum. Hälsar en som förvisso aldrig putsar fönster, vare sig det behövs eller inte, men som druckit litervis med hallonbladste, lyft tungt, knäskurat golv, tvättat köksluckor, promenerat i terräng, legat på soffan och ätit praliner... och så vidare, you get the point.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)