Speak of the Devil

Emetofob som jag är svalde jag just tio vitpepparkorn och låtsades att de var någon form av stämningshöjande piller. Om en halvtimme räknar jag med att placeboeffekten ska kicka in. Hemulen ligger utslagen på en filt på vardagsrumsgolvet. Den lilla hinken står redo. Hon har dock inte kräkts. Än.

Things to do in Skene when you're bored

Jag var i Skene igår och jag hade en och en halv timme att slå ihjäl. Vad mitt ärende var och varför jag var där i så god tid kanske jag berättar en annan gång. Det är av ringa betydelse.
Hursomhelst. Trots att jag själv är uppvuxen i en byhåla hade jag svårt att förstå vidden av hur stängt allt kan vara en vintersöndag på en liten ort. Att konditoriet inte skulle hålla öppet räknade jag nästan med, men att öppettiderna i sjukhusets restaurang var så snålt tilltagna som måndag till fredag mellan 11 och 13 och att något sjukhuscafé inte verkade existera kom faktiskt lite som en överraskning. En kaffemaskin som tog mynt hittade jag dock ganska snart, men ingenstans att växla till mig några sådana då informationen i entrén bara är öppen på vardagar. Ut och vandra.
Till sist hamnade jag på Restaurang Casablanca. Oklar inriktning på köket men helt ok klass på käket. På menyn fanns sannerligen något för alla smaker, från Toast Skagen till mammasushi, via friterade räkor och fläskfilé Black and White. Som grädden på moset var killen som skötte serveringen blixtsnabb och kunde dessutom stoltsera med ett aldrig sinande lager av lämpliga varianter på väderprat och idiotsäkra ordvitsar.


Beträffande inredning och dukning var kanske målgruppen något smalare. Bordstablett som substitut för duk och servettstrut i glaset är inte något jag personligen går all excited över, men pensionärstrion vid bordet intill kände sig genast som hemma. De kunde knappt finna ord för hur fantastiskt vackert det är med "blommor som aldrig dör" (det syns tyvärr inte på bilden men tygrosorna kompletterades av diskreta daggdroppar i prima lim).
Slutbetyg: Tre små rätter av fem möjliga. Nästa(?) gång jag är i Skene kanske jag rentav tittar in igen. Om inte konditoriet längre ner på gatan har öppet då förstås.

Vinter på vår gata

Kanske toppa med lite vinterkräk?

Härliga tider! Det kliar så illa i svalg och hals att jag är sugen på att sticka ner handen och liksom vända ut och in på hela eländet för att komma åt ordentligt. Lite lamt gnidande med tungan verkar liksom inte leda någon vart. Att näsan och bihålorna är fulla med snor tjockt och färgat som hjärnsubstans och att klådan verkar vara på väg att sprida sig upp i öronen gör mig inte till en bättre och mer tålmodig person heller. Kan det här ha något att göra med alla sjukdomar som florerar på förskolan, dock är barnet – länken till det onda – inte alls i samma risiga skick, eller är det här något nytt och spännande jag har fått med mig från jobbet?

The price is right

Kattresan, Damernas detektivbyrå och Giraffens tårar, en rostfri skål (jag samlar på sådana), en gammal hederlig spiralvisp i metall, ett par Acnejeans (till pappa), ett par vinterstövlar i storlek 23 och en Bamsebody (till hemulen). Summa: 0 kr. Allt begagnat, men i mycket gott skick. Det kallar jag lördagsshopping det! I utbyte lämnade jag min gamla Nokia 6111. Den hittade ny ägare på mindre än en minut.

Dagens bästa:
1. Minen en pappa som besökte loppisen fick, när han insåg att alla prylar hans dotter plockat på sig var gratis.
2. Den spanskspråkiga familjen jag spanade in, som efter lite diskuterande och pekande testade ett riktigt wild card på fiket – varsin semla. De såg ut att gilla det.

Veckans cocktail

Det går vinterkräksjuka, halsfluss och scharlakansfeber på förskolan. Här kommer alla sjukdomar på en och samma gå-hå-hå-ng. Vilken får vi först? Kommer vi åka på allihop? Intrigen tätnar. Paranoian eskalerar.

Det finns inga gratisluncher, eller?

Nejmen, här sitter jag och har lite egentid klockan 10:48 en torsdag. Hittills har jag uttnyttjat min frihet till att bädda sängen, diska och betala en räkning och en faktura (det är någon form av skillnad mellan räkning och faktura, jag vet bara inte vad). Det går alltså inget vidare. Jag har någonstans på vägen förvandlats till en blind gammal gruvponny som fortsätter gå i sin invanda cirkel kring pumpen även sedan den selats av.

Om en stund ska jag slinka iväg till Svenska Mässan och mingla med representanter från Nestlé. Jag antar att det för min del kommer handla mycket om att le och se glad ut, samt att bita av mig tungan för att hindra mig själv från att säga emot. Jag vet inte riktigt hur min chef tänkte när hon bestämde sig för att skicka iväg mig på Produktinformation Med tema "Aktivt nutritionsarbete för våra äldre och Att leda till lust" (ja, versalerna och citationstecknen ska tydligen vara precis där) men vad jag tänkte när jag inte protesterade mot att gå dit var att omväxling förnöjer och att de kanske bjuder på något tillsatsstinnt och smaskigt.
Jag ser på min inbjudan att första punkten är lunch, det bådar gott. Eller ont. Vem vet?

Du och jag Khadaffi

Det har kommit till min kännedom att jag känner en som känner en som känner Khadaffi. Det ni!

Typ kuk

Inte riktigt kuk, men nästan. Och min spegelbild i en hållplatskur. Trevlig onsdag på er hör ni.

Läsarundersökning

Vid vilken ålder började era barn sova i eget rum?
Vad var det som avgjorde saken?