Önskerubrik: Blöjor, pottor å torra barnrumpor

På varje blivande förälders inköpslista skulle jag vilja lägga till ett par tre meter plastad frotté att klippa ut lämpliga bitar av och lägga på känsliga ställen. Det kostar nästan ingenting och möjliggör för rumpluftning från dag ett. (Är också guld värt om/när barnet börjar på förskola och drar på sig magsjuka stup i kvarten.)

Jag tror att jag någon gång nämnt att min främsta lärdom i föräldraskapet är att låta saker bero lite oftare. Det är mitt främsta tips också när det kommer till "potträning". Alltså inte som i att låta ungen gå i blöjor tills hen börjar skolan och ber på sina bara knän om att få slippa, utan som i att skapa tillfällen och möjligheter för barnet att själv välja pottan så tidigt som möjligt. Precis som en efter en tid lär sig tyda andra signaler, får en så småningom ett hum om hur barnet beter sig när det behöver kissa eller bajsa. Vissa barn uttrycker sig tydligare än andra och en del föräldrar går all in och kör blöjfritt från början. Vi valde, som så många andra gånger, medelvägen.

Ute bland folk hade vi blöja på och struntade i att försöka tolka eventuella signaler då hemulen var bebis och vi var på språng. Hemma eller i andra bekväma miljöer fick hon vara bar på underkroppen i stort sett hela tiden och när hon kunde sitta stadigt började jag sätta henne på pottan samtidigt som jag själv gick på toaletten. Ibland kissade eller bajsade hon, ibland inte. Oavsett "resultat" så la vi inga värderingar i det.

När hon lärde sig att gå kunde hon själv uppsöka pottan när hon kände för det. Såg vi att hon var på väg att uträtta sina behov på fel ställe bar vi henne till pottan. Missade vi det fick vi torka. Jobbigt? Det är en definitionsfråga. Personligen tycker jag att det är mindre jobbigt att plocka upp en bajskorv från golvet än att tvätta bort samma bajskorv då den smetats ut jämt över hela den yta av ett barns kropp som blöjan täcker.

Då vi upptäckte att nattblöjan var torr när vi vaknade om morgnarna så tog vi bort den och plockade istället med oss en potta in i sovrummet att sätta henne på direkt när hon vaknade (och la en plastad frotté under lakanet – just in case). Det innebar att vi var färdiga med att ligga och dra oss om morgnarna. Men hallå, en ny blöjfri hägrade ju vid horisonten!

Med tiden blev det fler och fler pott-/toalettbesök och allt färre blöj-/golvkissningar och -bajsningar och en dag hade vi plötsligt en blöjfri unge. No drama. (Det är åtminstone så jag vill minnas det nu i efterhand.)

(Rubriken önskad av motvalls.)

Inget nytt under solen...

...bortsett från att vår unge varit helt blöjfri sedan julafton.

*tar i trä*

03:43 a.m.

– Mamma, ja höver kissa.
– Tyst. Det är natt. Kissa i blöjan.
– Kom så går vi och kissar. *glättigt tonfall*

Man vet aldrig när man får chansen att grilla sig till en släng malignt melanom nästa gång

Premiäruteserverings(lätt)öl på Styrsö. Ni som är intresserade av hur potträningen fortskrider kan slänga ett getöga på kläderna som hänger på tork på barnvagnen och dra era egna slutsatser utifrån det.

Kombinationen seg start och trotsålder självständighetsålder gjorde att allt vi gjorde tog i runda slängar en miljon år och mer eller mindre hela gårdagen spenderades således inomhus. På Stadium XXL, 421 och i bilen. All fun and games. Inte. Det gjorde vi vårt bästa för att kompensera idag. Summering: Två kräftröda men nöjda vuxna och ett inte det minsta solskadat barn. Trots att vi glömde att smörja in henne innan vi stack hemifrån. Väl godkänt betyg.

Och hur går det med potträningen?

Lägg märke till hur hon jobbar med olika texturer. Mammas lilla konstnär.

Jo tack, bara bra. Det är bara ett par detaljer som ska finslipas, sen är vi i hamn.

Plötsligt händer det

Vi höll på och sorterade lite barnkläder när hemulen helt out of the blue deklarerade att hon behövde kissa. Och sen gjorde hon det. I pottan.
Det här är stort. Det var alltså inte jag eller hennes pappa som såg på henne att hon såg lurig ut utan hon själv som tog initiativet. Det tramsades heller ingenting där inne på toaletten, nej, hon bara satte sig ner och hade ro nog i kroppen att sitta kvar tills hon var färdig, utan att studsa upp och ner och klättra på inredningen. Woohoo!