Människorna blir genom en förtryckande fostran aldrig riktigt mogna och andligt fullvuxna, utan söker sig ständigt till fadersauktoriteter. Därför måste vi uppfostra våra barn på ett sådant sätt, att de blir immuna mot all slags auktoritär tro. Istället för obetingad lydnad och undertryckande av de naturliga känsloreaktionerna, som är de djupaste orsakerna till att folk accepterar auktoritära teorier, måste vi sätta: en förnuftig uppfostran, som utvecklar en kritisk och självständig personlighet, som skapar aktiva och fria individer, för vilka hänsynstagande till andra människors rättigheter ter sig som något alldeles självklart, när de är lyckliga och harmoniska själva.
...
Betyder en fri och sund uppfostran, att barnen ska få göra allt vad som faller dem in? De som värjer sig med all kraft mot den så kallade fria uppfostran, har ibland denna uppfattning. Men ... om frågan ställs på det sättet är den absurd. En av den moderna uppfostrans principer är kravet på konsekvens. Men en konsekvent genomförd uppfostran, där barnen får göra precis vad de vill, är helt enkelt otänkbar ... Fri uppfostran betyder inte, att barnen ska få hoppa med fötterna på pianot, skära hål i mattorna eller riva sönder böckerna. Inte heller betyder det, att de skall terrorisera sin omgivning. Uppfostran under frihet är inte liktydigt med att barnen alltid ska få sin vilja fram. Det är rättigheten att reagera och visa sina känslor, som vi istället vill ha fram.
Pris för bästa gissning blir äran, eller – om så hellre önskas – ett obläddrat ex av senaste tidningen Språk (jag får av någon anledning alltid två stycken, trots att jag påtalat det för kundtjänst).
