Instagram goes blogg: vardagsbild 5/5

Att åka kollektivt är ju så himla deluxe, jag förstår inte alls er som bilpendlar trots andra alternativ och jag älskar de gamla tjeckiska* spårvagnarna. Fatta att de varit i trafik i femtio år och ändå håller bättre kvalli än de nya.

Folk är jag däremot inte lika förtjust i. Synd att de liksom kommer på köpet.

*

Day 2 – Words

Det sägs att alla heter Glenn i Göteborg på grund av att sjukt många engelska sjömän varit här och ynglat av sig. Varför engelsmännen är så förtjusta i just det namnet och hur hög sanningshalten är i det påståendet är jag inte rätt person att bedöma, men tidigare idag när jag åkte buss noterade jag att alla mina medresenärer snackade engelska (obs, det var en helt vanlig buss, inte en sån där festlig röd dubbeldäckare). Utom de som var tysta, vilket väl vid närmare eftertanke var majoriteten. Så nu vet ni det.

Hur gick det sen?

Strax efter mig kliver en vansinnigt stressad man med två stora resväskor ombord på spårvagnen och frågar föraren om han kan trycka plattan i mattan. Tydligen har han beställt en taxi som inte dykt upp och nu är han på väg att missa sitt tåg. Föraren lovar att göra sitt bästa (i Göteborg har vi ungefärliga tider i kollektivtrafiken, på riktigt alltså).

Båda talar lite halvknagglig svenska men nästan direkt visar det sig att de har ett annat gemensamt språk (inget stort typ engelska eller arabiska utan något jag aldrig hört talas om, vad är oddsen?) och konversationen går med ens i en rasande fart, precis som spårvagnen.
Plötsligt skickar föraren över sin privata mobil till den stressade mannen. Han har lyckats få någon taxikontakt på tråden och när vi kommer en bit ner på Linnégatan står en taxichaufför med öppen baklucka och väntar.

Mannen tackar föraren för hjälpen, kastar sig ur vagnen, hystar in sina väskor i bagaget på taxin och slänger sig in i framsätet. Taxin gör en rivstart.

Och jag som trodde jag skulle ha svårt att hålla mig vaken på väg till jobbet.

Det där enda som alla småbarnsföräldrar snackar om + det onämnbara

Tidigare idag outade barnet att hon hade "jätteont i hela magen" och jag ba: Hello mr. Vinterkräksjuka, så kul att du tar dig tid att komma på besök blott tre dagar innan jul.

Men det var såklart inget att oroa sig över. En kort stund senare slank hon iväg och la en kabel som var ungefär en halvmeter lång och vips var allt frid och fröjd igen. (Eftersom vår avkomma ännu inte har varesig kompetensen eller räckvidden att torka sig själv efter toabesök har vi den stora äran att beskåda varje stolgång.) Jag upprepar: en halvmeter. Vet ni hur liten en treochetthalvtårings torso är? Den måste ju ha varit sprängfylld med skit!

Ps. Självklart ropar jag inte hej ännu. Vi har ju två hela dagar på oss att bli kontaminerade. Hemulen ska till förskolan en sista sväng imorgon och jag ska jobba två dagar till. I förskolemiljö. Dessutom toppar jag med att åka kollektivt både dit och hem. Och ni minns väl vad jag råkade ut för på spårvagnen dan före dan före dan förra året?

Ständigt denna utseendefixering

Guldheden är ju fint och så...

...men när man hamnar där för att man glömde kliva av spårvagnen man tänkte ta "bara ett par hållplatser" för att man inte orkade vänta 17 minuter på rätt vagn/gå till en hållplats där man har fler alternativ så känns det bara jobbigt.

Hej, jag är dum i huvudet och min väska är så stor att jag löst egen platsbiljett för den

Alltså, det här med att vägra hoppa in ett snäpp till fönsterplatsen. I rusningstrafik. När bussen är så full att det knappt går att stänga dörrarna. Vad var straffet på det nu igen?

Ölvolontärer sökes för tillfälligt uppdrag

Jag är inget stort fan av sommartidtabellen. Restiden blir nästan dubbelt så lång. Men det ger mig åtminstone gott om tid att spana på morgonpendlare och motionärer. Och så hinner jag såklart fantisera en hel del om alla öl jag skulle kunna dricka i Hagabions käcka källare, eller ännu hellre på uteserveringen. Efter arbetstid alltså, inte klockan halv sju på morgonen. Någon frivillig?

Re: symbolfråga

Hej!

Tack för att du hörde av dig till Västtrafik.
Det är troligen en toalett med skötbord och amningsstol som är handikappanpassad.

Med vänlig hälsning
Martina
Västtrafik Kundservice

--------------------------------------------------------------------

Hej Martina,

tack för ditt svar, som dock gör mig ännu mer förbryllad. Jag förstår inte kopplingen mellan nappflaska och blöjbyte.

Den där amningsstolen, hur ser den ut och hur fungerar den? Jag har själv ammat i tre år utan att någonsin råka på en sådan. Har de ett högt andrahandsvärde? Jag undrar eftersom jag inte såg någon annan stol än toalettstolen när jag var där inne. Kanske någon har stulit den?

Jag blir också nyfiken på hur det kommer sig att amningsstolen var placerad just på toaletten. Mitt barn kan ibland vilja bli ammat i upp till en halvtimme, blir inte medresenärerna irriterade om man uppehåller toaletten så länge?

Sen tänker jag också att en del barn kanske tycker att det känns underligt att äta inne på toaletten. Är det i så fall ok att sitta på ett vanligt säte ute i salongen och mata sitt barn?

Trevlig helg
Jonna

Symbolfråga

Hej Västtrafik,

jag var på kurs på Sydkoster i helgen som var. Det var jättetrevligt på alla sätt och vis och både dit- och hemresan gick smidigt, men på färjan såg jag något som förbryllar mig. På dörren till den större av de två toaletterna satt tre symboler: en klassisk dam-/herrsymbol, en handikappsymbol och en nappflaska.

De två förstnämnda är jag bekant med sedan tidigare, men den tredje blir jag bara inte klok på, så nu skriver jag till er i hopp om att ni ska kunna bringa klarhet i frågan.

Vänligen
Jonna Dignelius

För att jag gillar att gå genom livet med blodsmak i munnen

Jag och hemulen sticker iväg på gerillaträff över helgen. Vi bör lämna hemmet klockan 10 imorgon förmiddag för att hinna i tid till centralen och den fem timmar och två byten långa tåg- och bussresan. På söndag slipper vi buss men måste istället byta tåg tre gånger. Wish me luck.

What would Jesus do?

15 minuter tills färjan går. Det är inte ok.

Morning has broken, fuck you, fuck you, fu-u-uck you...

Melodi: Morning has broken

Och imorgon blir det fredagsmiddag till lunch

Det var ju synd att jag tristesspelade så mycket Bejewelled på mobilen att batteriet tog slut lagom till den rafflande upplösningen på spårvagnsdramat. Annars hade ni naturligtvis, m i n u t  f ö r  m i n u t, fått följa hur bärgarna sågade itu staketet och med hjälp av två vinschar beredde väg så att jag och mina medresenärer kunde ta oss hem. Jag hade till och med suttit och filat på tänkbara rubriker som Nu blir det åka av och Vart är vi på väg?. Men nu blev det som sagt inget med det.

Någon middag blev det för övrigt inte heller. Jag hade tänkt laga en mustig och stärkande grönsakssoppa (och hemulen hade redan planerat att fastna med huvudet i soppskålen), men när jag kom hemglidande vid halvsjusnåret hade visst övriga familjemedlemmar redan tagit saken i egna händer och fyllt de små magarna med köttbullesmörgåsar.

Ps.

Jag misstänker att Kulturkoftan kan vara strandsatt på samma spårvagn. Göteborg är inte en jättestor stad.

Älskling, jag blir lite sen

...eftersom det står en bil i vägen på spåret.

Lilla tacksamhetsboken

Plötsligt händer det. Spårvagnen jag sitter på rullade så nyss ut ur vagnhallen att golvet inte ens hunnit torka. So fresh and so clean.

Kulturkrock

Jag är på väg hemåt och nöjd med kvällen. Bredvid mig sitter några tjejer som är på väg till förfesten.

Tillbakablickar

Sitter på vagnen mot mina gamla hemtrakter och blir plötsligt påmind om ett par av alla anledningar till att vi flyttade.
Alla labila psyken man tvingades pendla tillsammans med dag ut och dag in. Framför mig sitter en kvinna som inom loppet av ett en minut långt telefonsamtal svängt från glättig ton till upprörd stämma till förtvivlad gråt, tillbaka till första läget och så lite ilska på det för att till sist avrunda med att än en gång bryta ihop och lägga på i örat på uppringaren.
Barnet som går runt med en mugg och tigger mynt är också lite mer än jag egentligen orkar hantera.
Skönt att man är vit medelklass och kan välja var man vill bo.

De där Styrsöfärjorna är inte att lita på nuförtiden

Nej, nu får det vara nog! Nu lägger inte båtjäveln till vid busshållplatsen, flera hundra meter från havet, heller. Vad har vi att vänta härnäst?