Instagram goes blogg: vardagsbild 1/5

@lisakristinr och @din_morsa_design har uppmanat mig att dela med mig av fem vardagsbilder på instagram. Det här är första inlägget:

Grus, oöppnad post, väskor som borde packats upp weeks ago, skräp, skräp, skräp och mera grus. Och tidiga morgnar. Om socialen hade gjort en flygande besiktning av det där barnets (jo, det sitter faktiskt ett barn där mitt i allt skräp, kolla riktigt noga så ser ni) hemförhållanden så hade vi blivit fråntagna vårdnaden omedelbart. Med anledning av den jävla stökmisären alltså, inte pga de tidiga morgnarna för de är väl karaktärsdanande eller något antar jag. Jävla arbetslinje.

Fucking jävla kukarbetslinje som tvingar mig att kliva upp tre timmar innan jag ska vara på jobbet för att hinna lämna det där barnet som syns i bild på förskolan. Tänk på det ni som går i tankar att yngla av er.

Det är jag som sköter lämningen nittionio morgnar av hundra i den här familjen (eftersom barnafadern kliver upp ännu tidigare och börjar jobba innan förskolan ens öppnar). Emellanåt får det mig att totalt tappa livsgnistan, maken till sisyfosarbete liksom, att dag ut och dag in, i ur och skur och genom utvecklingssprång och självständighetsfaser göra sitt bästa för och misslyckas med att befinna sig på utsatt tid och plats i sällskap av en person som helt saknar tidsuppfattning.

För att inte snacka om antiklimaxet att belöningen sedan är att få åka och jobba. Varför ställer människan egentligen upp på detta?

Medborgarlön nu!

4. Kolla! Här är en bild från mitt vardagsrum!

Ordning och reda, julen varar än till påska! Jag trodde aldrig jag skulle höra mig själv säga det men ibland är faktiskt giftmarinerade icke-eko citrusar bäst. Om en inte gillar huvudjägarvibbarna som skrumpna nejlikeapelsiner ger, förstås.

Hur mycket mindre och smidigare var folk förr?

Det här är vårt kök, eller ja, åtminstone halva. Den halvan som inte är en smal gång mellan spis/diskbänk, arbetsbänk och städskåp/kylskåp/skafferi. (Ja, kortet är taget runt första advent men skit i det nu.) Ser ni hur litet det är? Hur en familj med tre barn kunnat bo här före oss övergår mitt förstånd. Åt de i skift?

En annan grej som övergår mitt förstånd är hur vi lyckats slita mer på parkett och bänkskivor och dylikt sedan vi flyttade in hösten 2008 än vad ovan nämnda familj som bodde här 1961-2008 någonsin gjorde. Ok, vissa av dem kanske blev vuxna och flyttade hemifrån, men ändå! Hur är det möjligt?

Day 9 – Front door

En av alla mina favoritfeatures med den här lägenheten är att vi har dubbla ytterdörrar. Vi slipper höra vad som händer i trappan och grannarna slipper höra oss tjafsa när vi försöker göra oss i ordning i den minimala hallen (inte en favoritfeature) och ta oss ut alla på samma gång. Dubbelwin.

I förra lägenheten hade vi bara en dörr. Med en fet glipa under. Inte bra för mig som är lagd åt det paranoida hållet. Särskilt eftersom det var omöjligt att låtsas inte vara hemma när min far och annat löst folk hemsökte oss. Usch! Ett hem ska vara en borg.

Dagens I-landsproblem

Vi har fått erbjudande om en helt nybyggd lägenhet här i området. I ett svanen-märkt rökfritt hus. Med ekparkett i alla rum – utom det helkaklade badrummet, som för övrigt inrymmer egen tvättmaskin och torktumlare. Bland andra tuffa features kan nämnas 100 mbits fiberjävlainternet (jättebra för oss som bara kollar mail och spelar patiens på datorn och aldrig laddar ner något) och el från solceller.

Kruxet? Den kostar dubbelt så mycket som vår nuvarande lägenhet, som vi dessutom trivs väldigt bra i. Frågan är bara hur mycket vi skulle ångra oss om vi tackade nej. Och vilken form av illegal verksamhet vi ska börja bedriva för att casha in en tusenlapp mer i veckan.