19. Kolla! Det här är ett fynd jag gjorde en gång!

Korsstygn! Glitter! Paljetter! Kungligt motiv! What's not to like?! Priset? 0 kr. Jorå.

4. Kolla! Här är en bild från mitt vardagsrum!

Ordning och reda, julen varar än till påska! Jag trodde aldrig jag skulle höra mig själv säga det men ibland är faktiskt giftmarinerade icke-eko citrusar bäst. Om en inte gillar huvudjägarvibbarna som skrumpna nejlikeapelsiner ger, förstås.

Let them eat cake

Et voilà! Tack för alla tips om fyllningar och toppings, såhär blev resultatet. Om någon är intresserad så följer nedan en ungefärlig beskrivning på hur/med vad jag mättade/avskräckte 20 personer, varav en engelsman och sex barn:

Ovo-vegetarisk smörgåstårta x 2

2 limpor/kubbar Östras Bondbröd, skurna till vardera tre bottnar (jag kapade ytan på toppen)
1–2 dl majonnäs att stryka tunt mellan lagren samt utanpå

Fyllning 1
Rör ihop:
4 mosade avocado
½ dl pressad citron
1 dl majonnäs
½–1 dl hackad gräslök
salt
peppar

Fyllning 2
Mixa:
400 g kokta kikärtor
50 g soltorkade tomater
2 vitlöksklyftor
½ dl pressad citron
½ dl vatten
½ dl olivolja
½–1 dl persilja

Topping
½ tunt skivad gurka
6 stora salladsblad
1 tunt skivad citron
6 klyftade hårdkokta ägg
½ burk svart tångkaviar
24 urkärnade oliver
24 babyplommontomater
12 physalis
6 rädisor
½ grön spetspaprika

Käften Sys!

Allt jag begär är att någon ska visa mig hur man stickar ett par benvärmare i resårstickning, men Sys ba: bakom, under, provlapp. All work and no play.
Fuck you Sys, säger jag, du är en jävla glädjedödare. Jag ska aldrig mer sticka. Inte förrän tidigast ikväll åtminstone.

Saxparty

Små barn, små bekymmer heter det som bekant. Just nu är definitionen på lycka saxar och bad. Inte nödvändigtvis samtidigt som tur är, men ändå. Det ger mig gott om tillfällen att praktisera storstenens princip. Och hyperventilera i en imaginär papperspåse medan jag visualiserar avklippta fingrar och bakhuvud som möter sten.

Som ett brev på posten

Det är som att de har ett sjätte sinne för när man tar fram något som kan sorteras under kategorin snöre. Hundra promenadorkestrar och en jordbävning som genererar en åtta på richterskalan kan inte väcka dem ur de dagliga tjugo timmarna törnrosasömn. Prasslet av paketinslagning i andra änden av lägenheten däremot...

Fuck jul, let's bli utbränd innan nyår

Som om jag inte hade nog med oavslutade projekt på hyllan så har jag plötsligt drabbats av ett korsstygnsbegär. I julklapp önskar jag mig ett startkit, och inte den där varianten av duk där stygnen blir halvcentimeterstora, nej litet och pilligt ska det vara. Så att jag kan ta mig vatten över huvudet så fort som möjligt. Bring it on!

Bilden har jag stulit av Ninni Schulman.

Ära vare Gud i höjden

Jag håller på med ett litet virkprojekt. Katterna hjälper till efter bästa förmåga.

Jag är för övrigt fullt medveten om att den här bloggen verkar befinna sig i något slags komaliknande tillstånd. Kanske tar jag mig i kragen och skriver något kontroversiellt ikväll, kanske inte. I vilket fall som helst känner jag mig stärkt och inspirerad av gårdagens quiz- och känslomässig bergochdalbanakväll med Icka och Lina. Tack!

Siktad kakao

Man har inte roligare än man gör sig. Har man riktigt tråkigt kan man alltid testa att tappa en kakaoförpackning och sedan, i ett fåfängt försök att fånga den i luften, knäa in den under bänken och så att innehållet lägger sig som en brun hinna över element, lister och golv.
Hör gärna av er om ni vill ha fler förslag på hur man förgyller en lördagkväll.

Extremely slow makeover

För sju och ett halvt år sedan fick jag efter år av kringflackande mitt första hett efterlängtade förstahandskontrakt. En tvåa på 64,5 kvadrat som svalde betydligt mer prylar än den möblerade 18 m² lilla andrahandsettan jag lämnade. Några vändor på Ebbes Hörna senare – problem solved. Den skabbiga sammetsklädseln på köksstolarna behövdes förstås bytas, men det gör man ju på ett kick. Jo, hejsan. Det visade sig vara lättare gjort att skaffa man, barn och ny lägenhet än att få tummen ur och tjacka tyg och häftpistol till det där lilla heminredningsprojektet. Men plötsligt händer det. Till mellanmålet i eftermiddags provsatts "mammas nya stolar" under andakt.

Tilldragelsen krävde naturligtvis att jag bakade en omgång hallongrottor att fira med. Det vore ju hemskt om man skulle råka rasa i vikt över helgen.

Antagligen världens finaste armband