Ingen ordning på allting

Men vad nu? Hur är det möjligt? Inte en jävla aning, jag har ju "känt" henne länge via twitter och kommentarsfältet på min egen och andra tuffa internetmorsors bloggar. Jag måste alltså vara helt jävla tappad bakom en vagn som har lyckats missa Sandras Familjebegrepp tills precis nu!

Det här är ingen träningsblogg, men...

För lite drygt en vecka sedan fick jag ett ryck och gick och köpte ett par löparpjucks för över tusen spänn på väg hem från jobbet. Ba sådär, får jag lust att säga, men så var det givetvis inte.

Det har legat och pyrt ett tag. Jag har varit sugen på att komma i form, men varit tvungen att vänta in motivationen, vilken varit svår att uppbåda eftersom träning för de flesta verkar handla om att bli smal. Punkt. Samtalen kring träning blir också därefter. Personligen skiter jag i hur många kalorier jag förbränner, jag vill bara kunna springa efter spårvagnen utan att hosta blod när jag väl är ombord.

Nåväl. Cred till Lady Dahmer, som började träna för ett tag sedan av ungefär samma anledning som jag. Kan jag så kan fan vem som helst, sa hon och jag tror henne. I samma veva fick en vikarie på min arbetsplats reda på att hen inte tagit sig in på en utbildning hen gärna ville gå och reagerade på beskedet med att ge sig ut och springa av sig raseriet i en timme. Dit vill jag komma.

Hur har det gått då? Jag har varit ute och lufsat sex av nio dagar sedan jag bestämde mig och det ger jag mig själv godkänt betyg för. Rundan är på knappt fyra kilometer, varav mitt första delmål är att kunna springa de två och en halv som inte är asfalterade i ett svep. Innan jag fyller trettio i augusti. Det tror jag att jag ror iland med.

Jag märker skillnad från dag till dag. Framför allt är jag piggare. Uppförsbackarna känns också kortare och kortare och återhämtningen går snabbare för varje gång jag är ute, men igår kom första opeppen då benhinnorna kändes ömma när jag sprang. Av rädsla för att förvärra situationen lät jag bli att ge mig ut idag, vilket jag redan ångrar. Imorgon tänker jag trotsa eventuell smärta och köra iallafall. Må det bära eller brista.

Och till våren köper vi matchande träningsoveraller

Vi har ätit fiskpinnar för första gången sedan vi blev barnfamilj. Skitnödigt skitduktigt att hålla sig så länge kan tyckas, men det handlar egentligen inte om ifall rätten i sig är skräpmat eller inte – nix pix, för i det här hushållet äts det både korv och pannkaka och pizza – utan om symboliken. Att fastna i fiskpinneträsket, hur hemskt låter inte det liksom? Nej, tacka vet jag Sorgmodets träsk i Den oändliga historien. Om man nu prompt ska hålla på och gå i gyttja och sörja.

Men det var gott och vi blev mätta och det kommer säkert ske igen.

Hello to my little friend

Teaser

Om allt går som smort, vilket det ju i och för sig aldrig gör, så kommer 2012 eventuellt att gå till historien som året då jag började twittra och instagramma. Ty efter en tids krångel med min gamla halvsmarta telefon klick-klicketi-klickade jag till mig en såndäringa iphone i förmiddags.

Så. Nu återstår bara en leveranstid på 3-5 vardagar, byte av abonnemang och portering av telefonnummer och sånt där så bör jag vara igång sen. Ska vi säga någon gång runt mars-april?

Håhåhå, hejdå socialt umgänge!

Har hon ingen egen säng? Men var sover hon då?

Oj, så bekymrade personer i min omgivning har varit över att vårt stooora barn (tre år gammal, 91 cm lång, 12 kg tung) sovit i vår säng så länge. Nej, det har inte varit jobbigt. Tvärt om, det är skönt att veta var man har henne, för att inte tala om att slippa kliva upp om nätterna om hon vaknar till. Men nu är det slut på sötebrödsdagarna.

Sedan vi gjorde om i sovrummet för ett tag sedan har hon bedrivit en intensiv tjatkampanj angående en specifik säng som hon fick upp ögonen för när vi besökta det stora möbelvaruhuset. Ok då, sa vi. Så nu står den där. Och ungen sover i skrivande stund i den för glatta livet. Så nu är väl allt frid och fröjd? Ha, bäst ni ringer socialen på en gång. Vi har köpt en våningssäng till ungen!

Klart jag är livrädd att hon ska ramla ner och bryta nacken, men de enda alternativen vi kunde se var a) ingen säng, med följden fortsatt tjat från barnet om en våningssäng och från omgivningen om vikten av självständighet och fan och hans moster, eller b) en vanlig säng, med följden att hon skulle rata den och fortsätta tjata om en våningssäng och att omgivningen skulle fortsätta tjata om vikten av självständighet och fan och hans moster.

FYI: Omgivningen har inte haft någon talan i den här frågan. Det är barnet som valt att flytta in i sitt eget rum.

Blogg i kvadrat

Ett decennium efter alla andra vågar även jag mig på att försöka blogga med mobilen. Vem vet, rätt vad det är kanske jag börjar hänga på facebook också.

Lillördag hos amningshysterikan

Hela familjen har varit kräkfri i 48 timmar. Vi har därmed suttit av vår tid i karantän! Pappan, som egentligen skulle ha mönstrat av sin föräldraledighet redan i måndags, har gjort sin första arbetsdag på över tio månader. Jag och hemulen åkte ner på stan och köpte den enda återstående julklappen (till den hårt arbetande pappan) och sedan dubbelfikade* vi på Glädjebubblan. Vi stannar för säkerhets skull hemma imorgon också, det kanske egentligen inte är så nödvändigt men nu är det de buden vi lämnat till jobbet och förskolan och för sent att göra något åt. Det blir bibblan direkt på morgonen och om den lilla spelar sina kort väl och har riktig tur blir det en sväng förbi öppna förskolan som grädden på moset efter det. Men nu ska vi inte förhasta oss, det är fortfarande idag...
När vi kom hem hade jultomten, eller eventuellt brevbäraren, varit förbi och lämnat en tidig julklapp. På hallgolvet låg nya numret av Amningsnytt. Efter åtta maskiner högrisktvätt och en kvällsamning har jag äntligen intagit soffan och läst Cecilia Kauppis artikel Att inte kunna amma – vad betyder det? Mycket intressant. Köp den och läs den idag säger jag redan innan jag satt tänderna i artiklarna om WHO's viktkurvor, "sanningar", helamning och jobb... And more! Life is good. Och jag är en nörd.

*Dubbelfika = först matfika och sedan gofika

Grand opening

Mina damer och herrar, hjärtligt välkomna ska ni vara till mitt lilla krypin i bloggosfären. Jag har givetvis storslagna planer om långa, välskrivna inlägg om viktiga och angelägna ämnen, men jag har ju ett jobb och en familj och allt det där, och så går det ju så mycket bra på TV hela tiden. Så det kommer nog urarta och inom kort se ut precis som vanligt. Håll tillgodo!

PS. Hur gör man för att eventuella länkar ska öppnas i en ny flik?