Tror du att det här är någon jäkla restaurang eller?

När en jävla lallare ramlar in i köket tio minuter innan jag ska skicka ut maten och börjar småprata lite casual för att sen dra till med "vad var det jag tänkte på nu igen… jo du, det finns ingen annan mat jag kan få? Jag gillar inte fisk". Då.

Alltså, vad tror hen? Även om jag hade haft något annat liggande så tappade jag just allt intresse att vara tillmötesgående.

Damn you mobilblogg

Ett inlägg som inte fyller någon särskild funktion. Bara testar lite.

PPD undrar: Är det sablans twitter som konkurrerar med bloggen?

Nja. Innan jag blev med iphone skrev jag förvisso ett och annat blogginlägg på väg till och från jobbet, men det är nog också de enda uppdateringarna som blivit direkt lidande sedan twitter kom in i mitt liv. And while I'm at it: iphone är inget vidare att blogga ifrån. Oavsett om jag skriver inlägget som ett mail eller om jag använder Blogger-appen så blir jag tvungen att gå in och redigera på datorn efteråt, för att det ska se ut som jag tänkt mig. Ibland saknar jag faktiskt gammelnokian.

Det i det närmaste obefintliga bloggandet beror nog snarare på en känsla av att det alltid finns något mer angeläget att göra när jag väl har tillfälle att sitta vid datorn. Hjälpmammemail kommer såklart i första hand och någon gång emellanåt vill jag också hinna läsa ikapp er andras inlägg.

Fånigt

iPhone är kul, men inget vidare att blogga ifrån. Hittills har jag testat det gamla via mail-knepet och Bloggers egen app. Tyvärr blir jag i båda fallen tvungen att välja om jag vill blogga bild eller text. Båda går icke. (Om jag inte vill ha bilderna nedanför texten och/eller i gigantiskt format så att de fortsätter ut i listen till höger.)

Problemet skulle också kunna vara att jag är vrång och vägrar fatta hur jag ska bära mig åt. Någon som har lättförståeliga tips att komma med?

Teaser

Om allt går som smort, vilket det ju i och för sig aldrig gör, så kommer 2012 eventuellt att gå till historien som året då jag började twittra och instagramma. Ty efter en tids krångel med min gamla halvsmarta telefon klick-klicketi-klickade jag till mig en såndäringa iphone i förmiddags.

Så. Nu återstår bara en leveranstid på 3-5 vardagar, byte av abonnemang och portering av telefonnummer och sånt där så bör jag vara igång sen. Ska vi säga någon gång runt mars-april?

Håhåhå, hejdå socialt umgänge!

Fffff

Ibland känner jag mig extra nöjd med mig själv, mitt föräldraskap och min förmåga att hantera världsalltet. Idag är inte en sån dag.

Jag har just låtit en obetald skitfaktura på 69 spänn med förfallodatum mitt i månaden, för en nyckelbricka som försvunnit för länge sedan, riva upp himmel och jord. Jag har snäst av min unge, skrikit åt en katt som jag råkade snubbla över när jag for runt och letade efter nyckelbrickan och slutligen lyckats projicera över min korta ton på mannen i huset. Fan va' gött.

And while I'm at it. Jag  h a t a r  de där företagen som automatiskt och årsvis förlänger abonnemang på prylar man egentligen aldrig ville ha men som ingick när man köpte något och som var gratis första året och som sedan kostar någonstans mellan en femtiolapp och en hundring om året i all evighet, amen. Finns det någon som kommer ihåg när det gått elva månader sedan man senast betalade och alltså är dags att säga upp abonnemanget innan det börjar om igen? Hoppas att deras ägare sover gott om natten och skrattar hela vägen till banken så att åtminstone någon är nöjd.

Nu har jag iallafall betalat fakturajävlen och samtidigt sagt upp tjänsten. Det ska bli kul att se vad de tar till för tvångsmetoder när jag inte kan returnera den försvunna brickan enligt avtalet, det framgår nämligen inte i det finstilta vad straffet blir. Låt mig gissa, jag blir tvungen att betala någon form av avgift?

Engångsbil

Vi köpte ny bil förra veckan. Våga vägra någonsin bli skuldfri! (Dock lyckades den av oss som vet hur man snackar med bilhandlare pruta typ tjugofem tusen. Yay!) Igår körde jag den för första gången, en liten sväng till Mölndal, inget off road eller så. Och så ba: Surprise! Punktering! Jaha, det var la roligt.

Vad är oddsen att en (osynlig) skruv 1. ligger på vägen, 2. med den spetsiga sidan uppåt och 3. tar sig igenom däcket istället för att sprätta iväg? Jag har aldrig förr varit med om att en bil fått punktering. Hm, bortsett från en fest jag var på där en polispatrull som tittade förbi fick däcken sönderskurna. Låt mig omformulera: Jag har aldrig förr varit med om att en bil fått punktering utan att det varit någons avsikt. Så det kan ju inte vara något som händer särskilt ofta.

Är det så här det ska vara nu? Är det egentligen inte en bil utan bara en skopa dålig karma vi har investerat i?

Pionjärer

För första gången i världshistorien har en familj (that's us) fått för sig att be om läkarintyg för vattkoppor. Eftersom Försäkringskassan kräver det för att man ska få vabba mer än fem dagar.

Telefonsamtal mellan hemulpappan och vårdcentralen:
HP: Hej, jag behöver ett läkarintyg på att min dotter har vattkoppor. Hur gör jag då? Kan jag boka en tid så att jag slipper ha henne i väntrummet och smitta ner andra eller kan vi ordna det över telefon?
VC: Du kan ju låta henne vänta i bilen och när det blir er tur kan läkaren följa med dig ut.
HP: Vi har ingen bil (i och för sig en lögn, så man förstår faktiskt ju varför alla ser oss som potentiella fuskare) och om vi hade haft en så hade jag inte lämnat min treåring ensam i den ändå.
VC: Ni kanske kan gå till BVC då?
Ridå.

Om inte jag är helt fel ute så går man med friska barn, bebisar, pyttesmå nyfödda bebisar, för tidigt födda bebisar med typ inget immunförsvar till BVC för att mäta och väga och vaccinera och sånt. Inte för att få läkarintyg på smittsamma sjukdomar. För övrigt så har de inga läkare där annat än på särskilda dagar och då för bokade rutinbesök. Men annars var det ju en fin tanke.

Dagen efter telefonsamtalet packade han med sig ungen i cykelkärran (som är relativt tättslutande) och rullade in i vårdcentralens reception i ungefär samma sekund som de öppnade.
HP: Hej, jag har ett barn med vattkoppor här i vagnen. Vi behöver ett läkarintyg på det. Hur löser vi det på smidigaste sätt?
VC: Ja, det syns att det är vattkoppor. Det krävs ingen läkare för att se det.
HP: Men det krävs väl en läkare för att skriva ett läkarintyg?

Jo, till slut fick de faktiskt sitt intyg och kunde gå hem. Men. Alltså. Kan det verkligen vara första gången vårdcentralen kommer i kontakt med den här typen av ärende?

Mental notering: byt vårdcentral.

Försoning – del 3: Amningen

Det har varit en spännande resa. Nu är jag ju förvisso inte "i mål" än, kanske ammar jag i flera år till, men det känns som att de stora omvälvningarnas tid är förbi på den fronten. Det rullar på.

När jag väntade barn var amningen en icke-fråga, iallafall till en början och så till vida att jag tänkte att när barnet är fött så ammar man och sen är det inte mer med det. Jag är uppvuxen på landet och har sett djuren föda och dia sina ungar. Det har oftast funkat bra. En viktig skillnad mellan oss och djuren är dock att djuren inte har arbetskamrater, BB-personal, BVC-sköterskor och släktingar som kommer med oombedda råd, baserade på "fakta" som i nio fall av tio är tagen ur luften.

Det var först när jag slutade lyssna på alla självutnämnda experter som amningen började funka och det slutade göra ont. Då var hemulen fyra månader. Dittills hade det mest handlat om att härda ut, jag såg att min unge ville och så fick det bli. Men jag har full förståelse för och respekterar dem – 25 000 om året enligt en uträkning i Amningsnytt – som lägger ner amningen tidigare än de önskat.

Jag tycker att det är fruktansvärt att berörd personal inte få den fortbildning de hade behövt för att kunna hjälpa mammor att få till en fungerande amning. Att det är slumpen som avgör om man får träffa en barnmorska eller BVC-sköterska som har ett personligt intresse av amning och därmed är påläst nog att ge adekvata råd. Att omsorg om blivande och nyblivna mödrar och deras barn är så lågt värderad att personal tillåts ge råd som redan för tio, tjugo, trettio år sedan visat sig vara felaktiga och rent kontraproduktiva.

Det var ironiskt nog först i samband med att jag fick det att flyta (oavsiktig ordvits) som jag kom i kontakt med Amningshjälpen, som är en ideell förening och inte att förväxla med amningsmottagningar eller liknande, och blev medlem. Från början var jag väldigt peppad att bli hjälpmamma, men i och med att det kräver en hel del pluggande har det liksom varit så lätt att skjuta framför sig och inte blivit av. Än. Däremot har jag lärt mig massor om amning och bröst och nära föräldraskap och anknytning och träffat en massa fantastiska människor. Vi har fått vara bland likar. Min unge har fått träffa andra småbarn som ammas.

Länge var jag bitter över att jag inte fick chansen att helamma från början och att det tog så lång tid innan det slutade krångla. Jag var arg på personalen på BB. Jag har fortfarande inget förtroende för vår BVC – dock inte bara av amningsrelaterade orsaker – och går aldrig dit själv utan låter pappan sköta den delen av föräldraskapet på egen hand. Men jag tror inte längre att de gör det för att jävlas, jag har fattat att det handlar om okunskap. Okunskap som kommer att påverka nyblivna familjer negativt tills vi bestämmer att små barn och deras föräldrar är viktiga och att det måste få kosta pengar.

Det personliga är politiskt.

Del 1 – Förlossningen
Del 2 – BB-vistelsen

Ps. Jag tycker inte att alla måste eller ska amma. No bitching about amningshets, tack.

Berätta gärna i en kommentar

Jag har fått indikationer på att det ska krångla att posta kommentarer här på bloggen. Är ni flera som faktiskt haft något på hjärtat men inte lyckats framföra det? Jag väljer att tolka det så, framför att de senaste dagarnas uteblivna respons berott på att jag inte haft något av värde att blogga om.

Som ett brev på posten

Det är som att de har ett sjätte sinne för när man tar fram något som kan sorteras under kategorin snöre. Hundra promenadorkestrar och en jordbävning som genererar en åtta på richterskalan kan inte väcka dem ur de dagliga tjugo timmarna törnrosasömn. Prasslet av paketinslagning i andra änden av lägenheten däremot...

Ok, då är vi väl inne och kollar på den sista sommardagen genom fönstret istället

J: Jag upp på vinden och lämnar den här lådan, vill du följa med?
H: Nej. Ita. (Rita.)
J: Ok, då går jag själv.

J: Nu har jag varit på vinden, tar du på dig kläderna så kan vi gå och säga hej till grisarna och plocka lite morötter.
H: Nej. Höja be inden! (Följa med till vinden.)
J: Jag har redan varit på vinden, du får följa med ut istället.

Paus för hysteriskt gråtande över den missade utflykten till vindsförrådet.

J: Kom igen nu så tar vi på kläderna och går ut.
H: Nej. Ita.
J: *hjärnblödning*

Hur svårt kan det vara?

En smula miscommunication resulterade i att jag missade att köpa lördagens UT, där dödsannonsen var insatt. Men det brukar ju inte vara några problem att traska in hos någon välsorterad tidningsmånglare och införskaffa gårdagens blad. Brukar inte vara något problem.

Oliver läser på ut.se: På följande platser kan du köpa UT [Ulricehamns Tidning] som utkommer tisdagar, torsdagar och lördagar. [...] GÖTEBORG: Pressbyrån, Drottningtorget.

Oliver ringer Pressbyrån på Drottningtorget (söndag):
– Hej, jag undrar om ni har något ex av lördagens UT kvar.
– Nej, den säljer vi inte. Kolla om de har den inne på Centralen.

Oliver ringer Pressbyrån, Centralstationen (söndag):
– Hej, jag undrar om ni har något ex av lördagens UT kvar.
– Nej, lördagens tidningar har vi inte fått in ännu. De brukar komma på måndagar.

Oliver besöker Pressbyrån, Centralstationen (måndag):
– Hej, det var jag som ringde angående lördagens UT igår. Har den kommit in nu?
– Nej, den har vi slutat ta in.

Pressbyrån, Centralstationen – idag (efter att jag i förbifarten råkat få syn på dagens utgåva av tidingen de "slutat ta in"):
– Jag ser att ni har fått in dagens UT. Har ni händelsevis fått in ett ex av lördagens tidning också?
– Jodå, men tyvärr har den sålt slut.

ICA Kvantum, Ulricehamn:
– Har ni händelsevis något ex av lördagens UT kvar?
– Jag ska se efter i pärmen... Ja, den finns kvar. Vänta så ska jag gå och hämta den.
– Toppen!
Efter en halv evighet kommer förbutikskvinnan tillbaka. Med förra lördagens tidning. Jag påpekar att det är fel datum och skäms samtidigt lite över att tvinga iväg henne ut på lagret (eller vart hon nu tog vägen) en gång till. Hon ser trött ut och traskar iväg.
– Nej, jag hittade den inte.

Cigarrmagasinet, Ulricehamn:
– Ni är mitt sista hopp. Har ni möjligtvis ett ex av lördagens UT kvar.
– Nej, den tror jag faktiskt vi sålde slut på. Men jag ska dubbelkolla för säkerhets skull... Här var den ju. Två stycken hade jag till och med.
– Jag tar båda!

Pappa betalar räkningar, mamma åker buss

I vår familj är vi sådär härligt traditionella att pappa jobbar heltid och mamma jobbar 75%. Bara tills vi fått lite bättre ordning på ekonomin och köpt den där förbenade sängen så att vi slipper sova tre pers (varav en på tvären) på en 140 cm "bred" futon.
Kanske skulle det gå lite snabbare om jag hade en god man som hindrade mig från att bete mig som om jag var gjord av cash. Som i morse när jag provkörde Västtrafiks nya biljettsystem.

Jag: *kliver på bussen mot Ulricehamn och stämplar mitt kort enligt konstens alla regler (efter att ha fått utförliga instruktioner på Tidpunkten)*
Vän av ordning i Västtrafikkläder: Ni som gick på sist får kliva av igen, vi kör inte med stående passagerare i sånt här väglag, det kommer snart en till buss.
Jag: Nu har jag redan stämplat mitt kort på den här bussen, hur ska jag då göra när jag kliver på nästa?
Vän av ordning: Då stämplar du bara kortet på nytt utan att trycka på några knappar.
Jag: *gör som jag blivit tillsagd*
Automaten: *drar 100 kronor och 3 öre från mitt kort*
Chaufför: Hade du redan stämplat på den förra bussen? Då skulle du inte ha stämplat igen när du klev på här. Men det ordnar sig när du byter tillbaka till den andra bussen igen i Borås, då registreras rätt summa.
Jag: Ok? *börjar bli misstänksam* *stör mig hela vägen till Borås*

Jag: Nu har det blivit lite fel med stämplingen här. Jag har redan stämplat på den här bussen en gång, och på den andra bussen. Hur gör jag för att det ska bli rätt?
Chaufför: Stämpla bara en gång till utan att trycka på några knappar så får vi se vad som händer.
Jag: *stämplar*
Automaten: *drar pengar för resa inom en zon*
Föraren: *annullerar och trycker på någon random knapp* Så, testa igen!
Jag: *stämplar*
Automaten: *drar fel summa igen*
Föraren: Gå du och sätt dig så länge så ska jag ringa ett samtal så fort vi kommer ut på motorvägen.
Jag: Ok...

Föraren: Jag kan inte rätta till det. Du får gå till Cigarrmagasinet när du kommer till Ulricehamn eller till Tidpunkten när du kommer tillbaka till Göteborg.
Jag: Ok, tack då.

Tidpunkten: Vi kan inte göra något innan det gått minst 48 timmar.

To be continued.