*tömmer karmasparkontot*

Igår kväll gick jag och la mig så tidigt (21:40) att jag vaknade först av alla i morse. Utsövd! OMG OMG OMG! Bara tanken på att jag dessutom har veckans sovmorgon att casha in imorgon gör att jag blir alldeles till mig!

Men det tar inte slut där, denna kvinnodag bjuder på underbar vårsol och Universeum-träff med Ania och hennes barn och ikväll vankas det finöl och veganburgare på Rover med Superfifi, Hermanssonskan och Alex. Tjoho tjoho tjoho! Superpepp!

13. Kolla! Här är en bok som jag tycker är ful

Typisk landstingskonst. Usch!

Ps. Har dock för mig att den var rätt intressant. (Källa: ett betydligt ungre jag.) Någon som är intresserad av att adoptera den mot porto eller avhämtning?

Men jag knarkar i allafall inte

Det känns "sådär" att min unge ipaddade sig själv till sömns i soffan innan jag hann fixa kvällsmat. Till middag åt hon ett par tre grönsaksstavar och dessförinnan en bulle. Det är ju tur att svenska barn får mat i förskola och skola. Synd bara att de inte får tänderna borstade där också.

Jag veeet att det här är en jävla petitess egentligen, alla barn somnar väl från tandborstning och kvällsmat någon gång ibland, men när jag sätter igång och ångestar över mitt kassa föräldraskap så rullar det liksom bara på och plötsligt känns det som att jag inte är ett dugg bättre än far min som kallade en burk oliver och en skål godis för middag och lät mig somna i haschdimmorna i skinnsoffan framför tv:n varje kväll när jag var där.

Som vi alla älskar att läsa om andras drömmar på nätet!

Äntligen en chans att maratonsova! Då vaknar jag halv nio. Utsövd. Eller åtminstone så pigg en nu blir med huvudet fullt av snor och ögonen igenmurade av något slags klet. Men inte nog med det, för första gången på jag vet inte hur länge kommer jag ihåg vad jag drömt också. Spännande! Ska jag berätta? Klart jag ska!

Min man har varit hos min ursprungsfamilj(?!) i Tranemo(?!) över helgen. Jag kommer för att hämta honom. (Något barn figurerar inte alls i den här drömmen.) Han luktar alkis, vilket jag såklart häcklar honom för och han svarar då att "det är inte det värsta".

Det visar sig att han har varit ute och rullat hatt och efter stängning stannat till vid en pannkakskiosk(?!) där han träffat någon som han sedan följt med hem och bedrivit otukt med. Nu är han sådär tröttsamt självömkande som bara jordens alla representanter för patriarkatet kan vara, typ "Förlåt förlåt förlåt, MEN även om det är jag som gjort nåt jävligt dumtså är det egentligen mer synd om mig som har dåligt samvete än om dig som är ihop med en idiot. Du är inte heller alltid helt perfekt!" Konstruktivt. Tyvärr missade jag den rafflande upplösningen eftersom det var då jag vaknade.

Om jag någon gång blir bedragen på riktigt så hoppas jag verkligen att han sköter det hela med mer finess. Ska jag vara helt ärlig så hoppas jag att jag slipper få reda på det alls. Förutsatt att det är en engångsföreteelse och inte ett parallellt förhållande med massa känslor och skit inblandat, samt att han sett till att skydda sig. Skulle risk föreligga att han smittat ner mig med något så hade jag dräpt honom på fläcken.

Men varför i all världen drömmer jag det här nu? Sånt här hör väl den nyförälskade fasen till? Nog för att jag känt av att våren är i antågande men vi har ju för guds skull varit ihop i tio år!

Varsågod, handhavandemanualen för din fyraåring

Hemulen har varit på BVC på fyraårsbesiktning. Hon gick igenom utan anmärkning. Såklart. Frågan är dock om jag och fadern fått godkänt betyg ifall de känt till våra kvälls- och nattliga rutiner. I den lilla pamfletten Fyra år tillsammans (Gothia förlag) som de fick med sig därifrån framgår det nämligen tydligt att vi är helt ute och cyklar som fortfarande hämtar in henne till vår säng de gånger hon vaknar till om natten.

Jag säger inte att det nödvändigtvis är fel att göra som det står i texten. Däremot är står jag fast vid att barn är individer, precis som vuxna. Hos oss funkar det bäst att ligga bredvid barnet när hon ska somna och ingen av oss har ännu känt ett behov att hon ska kunna somna om "utan hjälp".

Önskerubrik: Fy!

Lars H Gustafsson är en av mina främsta förebilder när det gäller att leva med och "uppfostra" barn. I helgen hade jag den stora äran att se och höra honom live and direct på Amningshjälpens årsträff. En av de saker han tog upp i sin föreläsning och som jag funderat mest på efteråt är vad förbudet mot barnaga egentligen innebär. Utöver att en inte får slå barn alltså.

I föräldrabalken 6 kap. 1 § står fast att:
Barn har rätt till omvårdnad, trygghet och en god fostran. Barn ska behandlas med aktning för sin person och egenart och får inte utsättas för kroppslig bestraffning eller annan kränkande behandling.

Fundera över det en stund och försök sedan att få det att gå ihop med de metoder som är på modet idag. De flesta föräldrar har inga större problem med att låta bli att plocka fram livremmen när barnen varit riktigt jävla jobbiga att ha att göra med, men hur är det med inte utsättas för [...] annan kränkande behandling? Hur rimmar det med att till exempel stoppa ner ett barn i dess säng, gå ut, stänga dörren och låta det skrika sig till sömns?

(Rubriken önskad av Jenny.)

VM i dåligt samvete

– Mamma, kommer du snart? Kan du ta med min giraff från vardagsrummet?
– Den kan du hämta själv när du går och kissar.

*tystnad*

Ni som har eller har haft småbarn vet att det sällan är ett gott tecken när de är alldeles tysta, så jag gick in i sovrummet och för att se efter vad som var i görningen. Svar: ingenting. Hon hade helt enkelt vikt upp en flik av överkastet och täcket, krupit ner och somnat. I väntan på sin pms-sura morsa som satt i vardagsrummet och spelade tap zoo.

Nu har jag pussat den lilla hjässan, släckt lampan och gråtit en skvätt över att jag är världens sämsta förälder. Det känns fortfarande inte bättre, och morgon är det såklart jobb och förskola så att jag inte har en chans att kompensera genom att vara all fun and games och skitnärvarande. Fan också.

Min egen lilla femminutersmetod

Titt som tätt hör jag föräldrar säga att de läst Anna Wahlgren och "plockat russinen ur kakan". Newsflash for you: nej, det har ni inte. Hela hennes filosofi bygger nämligen på att man antingen kör metoderna fullt ut eller låter bli. Jag rekommenderar att man låter bli.

Angående att "hon har sagt en massa bra saker också": ja, det är klart att hon har sagt bra saker också. Nämn en person som under hela sin livstid aldrig sagt en enda vettig grej liksom. Visste ni förresten att Hitler byggde en massa raka fina breda motorvägar? Konstigt att man så sällan hör folk som tycker att han var en rätt reko kille på grund av det, bara man bortser från den där detaljen med förintelsen.

Vänta nu, jämförde jag just Anna Wahlgren med Hitler? Ja. Är det äldsta tricket i boken? Ja. Tänker jag ta tillbaks det och hitta på en bättre liknelse? Nej.

Men om ni nu ska envisas med att hålla på med "snälla metoder" så ska jag nu dela med mig av vår kvällsrutin. Den tar mellan två och tio minuter:
1. Borsta tänder och kissa.
2. Kryp ner i sängen.
3. Amma.
4. Sov.

Ps. Funkar den inte för er så testa något annat. En bra början är att lyssna på och respektera barnet. Man har igen det tusenfalt längre fram.

Jag är inte ljudkänslig, men...

Plötsligt snarkar hela familjen. Inte jag såklart, eftersom jag sov två timmar på förkvällen och sedan gick upp och drack en burk julmust och kvicknade till efter att barnet somnat, men de andra.
Familjefadern kör någon slags growl-variant medan barnet och en av katterna håller sig på en mer normal nivå. Att grannen tycks ha drabbats av tbc underlättar inte heller insomnandet.
Fan vad kul det kommer bli att gå upp om två och en halv timme.

Men varför skaffade du barn då, om det nu är så jävla jobbigt?!

Barnet och hennes far har åkt bil i tre timmar idag. Två av de timmarna sov hon. Hellre det än att hon blir åksjuk förstås, men barn som är vakna till halv elva på kvällen är inte på något sätt ett underskattat fenomen. Tvärtom.

Bebisar som är vakna till halv elva – ok. "Stora" barn som förstår för mycket, men samtidigt för lite av vuxenprogram och som håller sig vakna till halv elva och tvingar en att hålla uppe en fasad av måttfullhet när det kommer till sena kolhydratintag – not so.

Och om det inte blir någon fantastisk årskrönika publicerad på den här bloggen i år så vet ni vems fel det är. (Inte mitt.)

Sovmorgon från den mörka sidan

Istället för att njuta och glädjas över att hela familjen sov gott (här vill stavningskontrollen i telefonen att jag ska skriva gött istället) tillsammans till klockan nio, lyckas jag hitta det negativa i situationen och ta fasta på det.
Hur ska det gå när det är dags att gå och lägga sig i kväll? Och framför allt, hur ska det gå imorgon när vi ska upp i tid till förskolan?

"Stackars er som samsover och nattammar och aldrig får sova ordentligt"

Balans

På sista tiden har hemulen inte varit särskilt intresserad av att sova i sin egen säng och faktiskt så njuter jag lite av det. Att ligga och dra sig några minuter extra och passa på att fylla lungorna med goungelukt är fan livet. Vilket väl i och för sig tjafset sen när man ska iväg också är.

A witch!

Osis

Typiskt, jag som just skulle byta sängkläder. Men de där två luddskallarna har jag såklart inte hjärta att köra bort, så jag får väl helt enkelt blogga istället. Vilken otur.

Ett riktigt vilddjur i sängen

Här ligger en som just gjort klart för mig att om man tvunget ska ta sovmorgon i det har huset så ska samtliga fötter vara stilla och hållas under täcket.

Jag säger: klös inte den fot som föder dig, kattskaft. Och han ba: försök hindra mig då.

"sova i egen säng"

Semesterbarn

Har:
Ätit grillad marshmallow till middag
Somnat i bilen

Har inte:
Ätit kvällsmat
Borstat tänderna

Har hon ingen egen säng? Men var sover hon då?

Oj, så bekymrade personer i min omgivning har varit över att vårt stooora barn (tre år gammal, 91 cm lång, 12 kg tung) sovit i vår säng så länge. Nej, det har inte varit jobbigt. Tvärt om, det är skönt att veta var man har henne, för att inte tala om att slippa kliva upp om nätterna om hon vaknar till. Men nu är det slut på sötebrödsdagarna.

Sedan vi gjorde om i sovrummet för ett tag sedan har hon bedrivit en intensiv tjatkampanj angående en specifik säng som hon fick upp ögonen för när vi besökta det stora möbelvaruhuset. Ok då, sa vi. Så nu står den där. Och ungen sover i skrivande stund i den för glatta livet. Så nu är väl allt frid och fröjd? Ha, bäst ni ringer socialen på en gång. Vi har köpt en våningssäng till ungen!

Klart jag är livrädd att hon ska ramla ner och bryta nacken, men de enda alternativen vi kunde se var a) ingen säng, med följden fortsatt tjat från barnet om en våningssäng och från omgivningen om vikten av självständighet och fan och hans moster, eller b) en vanlig säng, med följden att hon skulle rata den och fortsätta tjata om en våningssäng och att omgivningen skulle fortsätta tjata om vikten av självständighet och fan och hans moster.

FYI: Omgivningen har inte haft någon talan i den här frågan. Det är barnet som valt att flytta in i sitt eget rum.

Har man inte redan sömnproblem så kan man trösta sig med att det aldrig är för sent att skaffa sig det

Ok, om jag går och lägger mig nu så får jag sova sju timmar. Sju timmar är inte fy skam, jag skulle till och med kunna sträcka mig så långt som till att påstå att sju timmar sömn är fullt tillräckligt för mig. Men. Det är mindre än åtta timmar och åtta är det magiska antalet timmar som någon vid något tillfälle hävdad att man ska ha på ett dygn. Följdaktligen sitter jag uppe ett par tre timmar till eftersom det ändå redan är "kört". Logiken? Icke-existerande.