Visar inlägg med etikett tänder. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett tänder. Visa alla inlägg

fredag 4 oktober 2013

Men jag knarkar i allafall inte

Det känns "sådär" att min unge ipaddade sig själv till sömns i soffan innan jag hann fixa kvällsmat. Till middag åt hon ett par tre grönsaksstavar och dessförinnan en bulle. Det är ju tur att svenska barn får mat i förskola och skola. Synd bara att de inte får tänderna borstade där också.

Jag veeet att det här är en jävla petitess egentligen, alla barn somnar väl från tandborstning och kvällsmat någon gång ibland, men när jag sätter igång och ångestar över mitt kassa föräldraskap så rullar det liksom bara på och plötsligt känns det som att jag inte är ett dugg bättre än far min som kallade en burk oliver och en skål godis för middag och lät mig somna i haschdimmorna i skinnsoffan framför tv:n varje kväll när jag var där.

söndag 28 augusti 2011

Hej BVC

Vet ni vad? Jag har ammat min unge efter tandborstningen (nästan) varje kväll så länge hon alls haft några tänder att borsta. Alltså i ungefär två och ett halvt år eller drygt niohundra kvällar. Vid förra veckans tandläkarbesök fick hon beröm för sina extremt fina tänder. Pilutta er. P i l u t t a.

Ps. Ja, jag veeet, det är skillnad på individ och population, kanske hade hon haft lika fina tänder om jag gav henne en klubba istället för att trycka in det där vulgära bröstet i käften på henne. Eller kanske inte.

torsdag 22 april 2010

Amningshysteri går i arv

Gammelmormor Mölla sitter över en kopp kaffe och skrävlar om sin förstklassiga tandstatus. Ett hål på 75 år.
– Och det trots att vi fick borsta tänderna med salt tills vi blev gamla nog att tjäna egna pengar att köpa tandkräm för. Och jag ska säga dig vad jag tror det beror på. Trots att mamma fick barn vartannat år tills vi var tretton stycken såg jag aldrig en nappflaska i huset! Alla har vi fått bra tänder. Det är mjölken som gör det!
Kanske är hon gammal och gaggig. Kanske ligger det något i det hon säger.

lördag 13 februari 2010

Tandläkarmetoden

Som jag minns det från min barndom var det i princip omöjligt att öppna plasten som satt runt Dumleklubborna. Mamma sa alltid att det var tandläkare som hade förpackat dem. Jag godtog den förklaringen. Hade hon påstått något sådant idag hade jag antagligen ifrågasatt om de inte tjänade nog på sitt ordinarie arbete, och om inte, vad ett sketet godispackarjobb (säkert på ackord) hade gjort för skillnad.

Om de Dumleklubbor jag fått avstå har gjort någon skillnad för den kroppsbyggnad och tandstatus jag har idag ska jag låta vara osagt, men det ska erkännas att det på undersökningsprotokollet från mitt senaste besök hos käftis står "svag för sena kolhydratintag". Inte precis något gott betyg på ens självdisciplin. Så. Eftersom jag inte vill tappa tänderna och bli tvungen att ersätta dem med träplugg innan jag fyller trettio finns bara en sak att göra: börja lyssna på Göran. Tandläkaren alltså, inte lobbyisten.

Så här säger han:
Inte stoppa någonting i munnen oftare än var tredje timme. "För det är småätandet som ger frätandet" – så käck är han att han har små rim för att man lättare ska komma ihåg.
Inte äta senare än två timmar innan tandborstning och läggdags.
Tugga Fluorette efter varje måltid eller skölja med Flux varje kväll.
Ta det lugnt med kolhydrater och syror.
Använd tandtråd. Varje dag.
På helgerna får man bryta mot reglerna. Och det har jag just gjort. Med besked.

Resultat vecka 1
Tänder: +-0
Vikt: -1 kg

tisdag 8 december 2009

Naggad i kanten


Här ser ni en man med ett halvt ansikte. Han är far till det lilla barnet som förvisso har ett helt ansikte, men som i gengäld fick ha hela och fina tänder i blott ett och ett halvt år.
Igår upptäckte vi (vi = fadern, jag är så ouppmärksam och virrig att min föräldralicens borde dras in med omedelbar vekan) att det saknades en flisa i en av hennes framtänder. Ingen av oss har märkt när det hände, inte personalen på förskolan heller för den delen. Ingen trasig läpp, ingen gråt, ingenting.
Hos tandläkaren fick vi lugnande besked och en liten katt som kommer passa perfekt i luftstrupen. Det var bara emaljen som var skadad. Vi ska vara extra noggranna med tandborstningen så ska hon mest troligt inte få några besvär av det framöver. Och så ska vi såklart se till att hindra henne från att utöva all form av fysisk aktivitet så fort hon får permanenta tänder så att det inte går åt pipsvängen med dem också.