Niobio en söndag

Vanligtvis är jag inget stort fan av spoken word men Hollie McNish sammanfattar så jävla snyggt det mesta jag brukar känna mig nödd och tvungen att jiddra om (om och om igen) när det gäller "offentlig" amning – det tar ju tydligen aldrig slut på gubbar i lådan som ska dyka upp och ha en åsikt. Fortsättningsvis ska jag göra en Clockwork Orange och tvinga alla som vill diskutera detta att kolla på det här briljanta lilla filmklippet.

Ps. Jeez, vad jag hatar uttrycket "offentlig amning". Som om det skulle betyda jag bjuder in allmänheten att tycka och tänka och vara med på ett hörn när jag ammar mitt barn, bara för att vi inte sitter hemma bakom nedfällda persienner 24:7.

#hijabuppropet, hur svårt kan det vara?

Jag pep-talkar mig själv och funderar på vad det egentligen är som tar emot så. Fåfänga? Rädsla för att sticka ut? Njae, jag vet inte jag. Jag avviker ju redan genom att varken sminka mig till vardags, raka mig eller banta. Kanske är det den aktiva handlingen som skrämmer mig, det känns som att det krävs bra mycket mer kurage och jävlar anamma att lägga till ett stycke tyg än det gör att bara låta bli att plocka bort och retuschera delar av sig själv.

Det är ytterst osäkert om jag kommer fixa att "utsätta" mig själv för att gå till jobbet beslöjad imorgon bitti, vilket i sig självt visar på hur angeläget det är och att jag borde göra det.

Ps. Lyssningstips: journalisten Valeria Helander berättar om när hon gick ut på stan i Göteborg klädd i niqab.

Om du inte redan läst tillräckligt om anknytning

Vi har fakta om hjärnans känsliga utveckling och anknytningens betydelse för barn under tre år. Vi vet att höga ljud är stressande och att stresspåslag under längre perioder inte är hälsosamt. Om vi en liten kort stund struntar i de viktiga sakerna som Sveriges ekonomi, kvinnors självständighet, att förskolan är vår heliga ko och att ingen vill lägga skuld eller mera krav på föräldrar utan bara tänker på barnens grundläggande behov och hur de påverkas i ett länge perspektiv, för de blir strax tonåringar och vuxna.

Har du mot förmodan en stund över, kanske går det ändå bara skit på tv ikväll eller så, så tycker jag att du ska lägga några minuter på att läsa Ulla Granqvists lördagskrönika i Östersundsposten om hur de små barnen har det i förskolan. Det är värt att stanna upp ibland och fundera över vad vi håller på med.

Mammas lilla djurrättsaktivist

Vid kvällsmaten konfronterade hemulen oss plötsligt med uppgiften att djur dör när en "tar köttet ifrån dem" och undrade varför vi "inte bara berättat" det för henne. Därom går nu meningarna isär. Jag tycker att jag varit ganska tydlig med hur köttproduktion går till, men för henne var de här "nya" uppgifterna mycket skakande och hon var tvungen att vara ifred en stund efteråt.

Hon jublade inte precis av glädje när hon insåg att de flesta av hennes favoritlivsmedel kräver att någon sätter livet till. Inte heller är hon överförtjust i baljväxter, men vi kom ändå överens om att äta vegetariskt en tid framöver och se hur det känns.

Älskade lilla skatt, må du aldrig sluta bry dig!

Storm i ett vattenglas?

Detta har hänt: Kvinna med minst en orakad armhåla sitter i Mello-publiken. Kvinna med minst en orakad armhåla jublar med uppsträckta armar när Loreen vinner. Kamera sveper över kvinna med minst en orakad armhåla. Den orakade armhålan syns i bild. Man ser på Mello. Man får syn kvinnan med minst en orakad armhåla. Man rasar. Man tittar en gång till på svt-play och tar screenshot på kvinnan med minst en orakad armhåla. Man postar bild på kvinna med minst en orakad armhåla på facebook. Hundratals människor blir upprörda och postar bilden på kvinna med minst en rakad armhåla om och om igen. Ytterligare hundratals människor förfasas och delar i kommentarer med sig av sin avsky mot kvinnor med minst en orakad armhåla. Twittrare får nys om händelsen och startar hashtaggen #hairriot. Mängder av twittrare postar bilder på minst en orakad armhåla. Andra twittrare blir upprörda och tycker att twittrare som postat bilder på minst en orakad armhåla borde sluta storma i vattenglas och börja bekymra sig om vad som händer i Syrien.

Min kommentar: Jag bekymrar mig om vad som händer i Syrien, samtidigt som jag bekymrar mig om att min dotter växer upp i en värld där kvinnor riskerar att utsättas för hatkampanjer ifall de låter bli att raka sig under armarna. Det ena utesluter inte det andra.

Lyssningstips: Spädbarn till låns

Funkar inte spelaren? Klicka här!

För 29 år sedan var jag ett av de barnen. Jag var åtta månader och låg i mammas famn och ammade när poliser slog in dörren. Det tog inte mer än någon dag innan jag och mamma återförenades men jag har ännu minnen av en främmande plats och ett äldre par som försökte locka fram mig ur en vrå jag krupit in i.

Idag hoppas jag att myndigheterna går lite försiktigare fram när barn är inblandade, men efter att ha hört om hur det gick till när de då terrormisstänkta göteborgarna blev hämtade till förhör förra året tvivlar jag på det. Min mamma var aldrig misstänkt för något brott, men befann sig på fel plats (i hemmet) vid fel tidpunkt (när min far skulle gripas).

Ps. Synd bara att Hugo Lagercrantz får så stort utrymme i programmet. Kanske har han helt rätt i det han säger just här, det är jag inte kunnig nog att avgöra, men jag har sedan tidigare inget jättestort förtroende för honom eftersom han bland annat förespråkar amning och sömn enligt schema.

"Men det är ju ohälsosamt att vara tjock!"

Det här likhetstecknet mellan smal och sund. Vem är PR-konsulten bakom det? Hur kan människor på allvar inbilla sig att det är nyttigare att leva på låtsasmat som ger 400 artificiella kalorier om dagen än att dra runt på fem, tio eller till och med tjugo trivselkilon?

Ja, det är att misshandla sig själv att lägga på sig så mycket och röra sig så lite att en vanlig trappa eller en promenad till busshållplatsen känns som ett oöverstigligt hinder. Det kan jag hålla med om. Däremot finns det tusentals och åter tusentals överviktiga människor som är i utmärkt kondition och har exemplariska värden, precis som det finns mängder av människor som "har tur" och håller sig smala och "snygga" trots att de lever på wienerbröd och cigaretter. Hur kommer det sig förresten att så många av dessa måltidsersättningar tillverkas i form av något som är tänkt att efterlikna milkshakes och chokladbitar?

Äh, säg som det är istället. Du bantar för att är normskadad och med det följer att du ser tjocka människor som vägrar anpassa sig efter den normen som ett hot. För om du är beredd att frysa, tappa hår och tänder och drabbas av förstoppning, diarré och leversjukdom i jakten på den perfekta kroppen™ så faller liksom ditt hälsoargument på sin egen orimlighet. Ta dina åsikter om vad jag borde äta och inte och stoppa upp dem någonstans där jag slipper se och höra dem. Låt din "sparrissoppa" tysta mun så håller jag mig här borta på min kant med min jättekonstiga mat som jag lagat av såna där oberäkneliga ingredienser utan kaloritabell på baksidan.

Vi kan väl höras av om femton år och se vem som mår bäst då. Hej!

Ps. Jag vet att det finns mindre osunda, eller rent av sunda, anledningar och tillvägagångssätt att gå ner i vikt, samt personer som klarar av att kombinera en sådan livsstil med ett vettigt sätt att bemöta sin omgivning. Är du en sådan person så är inte det här inlägget riktat till dig.

Fläsk

Alltså, hur kommer det sig att jag allt oftare hör människor säga saker i stil med "jag skulle aldrig bli serverad bacon i Mellanöstern, så..." som ett argument för att det inte ska erbjudas fläskfri kost i förskola och skola? Är det muslimhatet som blivit rumsrent eller har folk bara blivit mer dumma i huvudet rent allmänt?

Jag har hittills aldrig stött på någon som ställt till en scen för att det inte funnits ett fullgott grisfritt lunchalternativ. Hur kan det vara ett problem att en person väljer bort viss mat, för någon annan än den som får gå hungrig förstås? Däremot kan det vara väldigt jobbigt för "allätare" att behöva tugga i sig kycklingpytt eller kikärtsgryta.

Jag undrar om de här personerna tar med sig egen mat då de går på middag hos vänner som äter någon form av specialkost, eller de kanske helt enkelt bara har vänner som är lika inskränkta som de själva så att kostfrågan aldrig blir ett problem privat.

På förskolan där jag jobbar har en familj valt att låta sitt barn äta "vanlig" kost trots att övriga familjemedlemmar inte äter fläsk. Det var ett tufft beslut för föräldrarna, det märktes. Vi har förklarat att deras barn här rätt till specialkost och att vi redan lagar både fläskfri och vegetarisk kost till flera andra personer. Men nej, de vill helt enkelt inte att deras barn ska behöva vara en av dem som är annorlunda.

Vem är det egentligen som har svårt att anpassa sig?

Den är rätt smaklös faktiskt

Jag har aldrig blivit ifrågasatt när jag valt att få byta räkan (och tonfisken) mot en annan bit, har du?

Vi vill sluta ljuga om att barnen har det bra

Kanske prenumererar du inte på GP (det gör inte jag heller). Kanske blåste tidningsbudet bort i morse. Det gör inget. Läs istället den här debattartikeln, som vid det här laget har en vecka på nacken men inte är desto mindre läsvärd för det.

Fett provocerande

Lady Dahmer skriver om LCHF idag. Eller nej, hon skriver om vad som händer när en person kommer ut som LCHF:are, och hej vad jag känner igen mig. Inte för att jag äter enligt LCHF-dieten, för det gör jag inte, men väljer man bort tillsatser och halvfabrikat så blir det mest feta och proteinrika livsmedel kvar. Låt mig ge er ett exempel:

För ett tag sedan när jag tog en macka (not so very LCHF) på jobbet frågade min chef varför jag inte tog något smör innan jag la på osten (o, som jag stör mig när folk kallar margarin för smör), underförstått:
– Bantar du?
Jag svarade då att jag inte tycker om margarin. No more, no less. Detta var tydligen otroligt provocerande och resulterade i en föreläsning om hur farligt det är med mättat fett och att det är hemskt att man inte ens ska kunna ta sig en macka med Milda utan att bli påhoppad.

Vänta lite, vad var det som just hände? Låt oss backa bandet. Jag låter bli att ta margarin på min smörgås. Hur kan det vara ett påhopp? Hade det inte varit för hennes ifrågasättande så hade jag inte ens nämnt min inställning till margarin. Vad borde jag ha sagt för att undvika att trampa någon på tårna? Att jag bantar?

Bröstcancermånaden

Jag köper inget rosa band i år. Troligtvis ingen rosa bogserlina eller rattmuff heller. Hur fyndigt det än må vara. Inte för att jag på något vis är fientligt inställd till bröst eller kvinnor eller bröstcancerpatienter utan för att jag tycker att det är oschysst av Cancerfonden att medvetet undanhålla informationen om den skyddande effekt faktiskt amning har. På deras hemsida kan man under rubriken Orsaker till bröstcancer – Hormonella faktorer läsa följande:

Risken för bröstcancer ökar med antalet menstruationscykler under livet. Risken är alltså högre för kvinnor som får sin första menstruation tidigt och för kvinnor vars menstruationer upphör vid hög ålder. På motsvarande sätt anses fullgångna graviditeter ha en skyddande effekt. Risken för bröstcancer är lägre för kvinnor som tidigt fått barn och för kvinnor som fött många barn.

Amning fördröjer ägglossningen efter en graviditet och är därmed också ett sätt att reducera det totala antalet menstruationscykler (och nu snackar jag statistik och populationsnivå, inte det enskilda fallet hundvaktens grannes mamma som helammade och ändå fick mens två veckor efter förlossningen och veckan efter det bröstcancer). Att amma i sammanlagt två år ger 28 procents lägre risk att drabbas*. Varför tar det emot så mycket att upplysa om det?

Nej, vänta nu. Jag söker på Cancerfondens sajt och hittar faktiskt information om amningens skyddande effekt. Längst ner på en sida med en artikel rubriksatt Mindre rött kött rekommenderas, under övriga rekommendationer som håll dig så smal som möjligt, avstå all alkohol och undvik salta livsmedel står det så här:

Att uteslutande amma sitt barn i sex månader förhindrar att bröstcancer uppkommer hos mamman och motverkar övervikt och fetma hos barnet.

Då är väl allt frid och fröjd? Let's vira in mig i rosa snören från topp till tå! Nja, om det inte vore för den lilla detaljen att WHO-kodsöverträdaren Philips Avent råkar vara med på ett hörn. De har tagit fram en käck kontraproduktiv rosa nappflaska för Rosa Bandet-kampanjen. Smaklöst tycker jag.

Ps. Som vanligt syftar inte mitt inlägg till att skuldbelägga den som valt bort amning eller inte kunnat amma, det har jag inget att invända emot. Jag har själv valt att inte föda mer än ett barn trots att jag vet att fler graviditeter minskar risken för mig att drabbas av äggstockscancer. Det betyder inte att jag är ointresserad av informationen, hade jag tillhört en riskgrupp hade jag kanske använt den till att göra ett annat val.

*Källa: Kylberg E, Westlund AM, Zwedberg S. (2009) Amning idag. Gothia Förlag, Stockholm.

A witch!

På förekommen anledning

Så du tycker inte att skolavslutning i kyrkan är något att bråka om? Då skulle jag vilja framföra följande punkter, sen kan vi diskutera vidare:

1. Sverige har ingen statsreligion.
2. Det är inte nödvändigtvis ett likhetstecken mellan kulturarv och bra idé.
3. Lek med tanken att låta dina barn fira sin skolavslutning i en moské.

Största möjliga tyssstnad

För ett tag sedan var jag på en tillställning där alla gäster fick fylla i en plojig visum-ansökan. I en av rutorna blev man ombedd att fylla i sin lön. Jag skrev "otack", någon annan skrev "för lite" och en tredje kort och gott "ja". Så vitt jag vet var det ingen som plitade ner några siffror. Vad är det egentligen vi är rädda för? Jag är övertygad om att de enda som har något att tjäna på att vi mörkar vad vi har för inkomst är våra arbetsgivare.

På mitt förra jobb hade jag inte hjärta att prata lön med mina kollegor eftersom många av dem var så hopplöst underbetalda. En stålkvinna, 64 år gammal, som inte varit hemma med barn många år och som alltid gjort ett gott jobb hade tre tusen kronor mer än mig i lön, och ungefär 40 år mer arbetslivserfarenhet. Känns inte helt renhårigt.

Där jag jobbar nu snackar jag inte heller gärna lön. Men nu är det ombytta roller. Det är första gången jag är anställd som kock av kommunen, så jag ligger i samma löneklass som 19-åringar utan studielån, eget boende och familj. Två tusen kronor under snittet. Klart det är lite pinsamt.

Jag vet inte om jag hade haft mycket mer i lön om jag jobbat på krogen, kanske hade jag fått någon krona i dricks då och då, men hotell- och restaurangfacket är verkligen inte mycket att hänga i julgranen, så antagligen inte. Jag ska ge er ett exempel: senast jag var medlem där hade man 17:50 i ob-tillägg. Punkt. Oavsett om det var en vanlig sketen söndag, okristligt tidig vardagsmorgon eller julafton. Ni fattar va?

Nu har jag istället förmånen fast anställning, slipper jobba helger och kvällar och med lite trixande kan jag ta ut sex veckor betald semester. Och så trivs jag på jobbet. Det är faktiskt inte fy skam ändå.

Vad jag tjänar? 20.000 kronor i månaden. Baserat på heltid alltså.

I'm so fucking alternative

Första gången jag läste inlägget Om jag bara var lite mindre... scrollade jag aldrig ner till kommentarerna (jag läser sällan kommentarer på de stora bloggarna, eftersom det helt enkelt blir så mycket text, och mest upprepningar, att ta sig igenom), så jag reflekterade inte mer över inlägget än att jag kände igen tankarna. I hemulens fall har det mest varit de glättiga velourbyxorna och de färgglada strumpbyxorna jag avundats.

Via A.M.O. blev jag sedan varse att debattens vågor går höga hos Underbara Clara. 391 kommentarer har i skrivande stund trillat in. 391. Mer eller mindre upprörda. För eller emot.

Så kan det tydligen gå om man "tvingar" på sin pojkbebis klänning. Jag reflekterade i ärlighetens namn inte över grejen pojke – klänning första gången jag läste. Och då är jag inte uppvuxen på hippiekollektivet Moderskägg – utan tyvärr i samma samhälle som människorna som med versaler påpekar att det Clara sysslar med är barnmisshandel – men jag funderar fan på att flytta dit efter att utsatt mig själv för en fullständig genomläsning av diskussionen.

The N-word

Pinsammast igår: När jag använde ordet nigger. Förvisso i ett samtal om glassar, chokladbollar och bondrasism. Fast det kunde ju inte de två mörkhyade tjejerna, som satt en meter framför mig och plötsligt hajade till, veta. Super uncomfortable.

Parenting fail

Informerade val?

Att jag en gång i tidernas gryning började amma och att jag sedermera valde att fortsätta med det utanför normen är ytterst en överenskommelse mellan mig och min unge. Vi har macklat och krånglat och prövat oss fram och till sist kommit fram till ett sätt att samexistera som passar oss. Det handlar inte om att vilja trycka till någon som inte kan eller vill amma. Jag har faktiskt inte särskilt mycket åsikter alls om hur andra väljer att ge sina barn närhet och mat och allt annat som de behöver. Men jag är vansinnigt intresserad av allt som rör ämnet. Så om vi någon gång träffas och jag börjar ställa närgångna frågor om din amnings vara eller icke-vara, kom då ihåg följande tre små ord: Nördig, inte fientlig.

Igår tipsade A.M.O. om Ellens blogg. Mer specifikt det välformulerade och genomtänkta inlägget Att inte amma, det bästa val jag gjort. Det tackar jag för! Jag vill också passa på att dela ut en guldstjärna för den trevliga stämningen bland kommentarerna. Jag ser nästan inga övertramp eller påhopp åt något håll, trots det delikata ämnet och jag blir innerligt glad när jag hör och läser om föräldrar som trots snårskogen av vilseledande desinformation lyckas göra informerade val. Det ger hopp.

Onekligen-Lisa har också läst och kommenterat Ellens inlägg och hon undrar Hur har det varit för er som inte ammat? Oavsett om ni velat välja bort amningen eller tvingats välja bort amningen för att det inte funkat – har ni behövt försvara er? Och hur har ni i så fall pallat det i tid och otid utan att gå bananas? Och här är jag mer bekant med tongångarna. Ilska, besvikelse och skuldkänslor.

Jag tror att Marit på Amningsbloggen är något viktigt på spåren när hon skriver om hur amningsfientlighet och amningshets hänger ihop.

Kvinnor kan också blöda rött blod och sporta kroppsbehåring

Jag sitter med en marknadsundersökning om mensskydd. Det är helt omöjligt att välja ett alternativ som innebär att man inte köper eller använder vare sig tamponger eller bindor. Jag förstår att vi som använder menskopp är en ganska liten och i sammanhanget inte särskilt attraktiv målgrupp, men är det verkligen omöjligt att skapa ett alternativ av typen annat? Jag får ut min ersättning för att jag sitter och kryssar i rutor hur inside the box undersökningen än är utformad, men mina svar blir naturligtvis helt missvisande. Och inte orkar jag göra dem tjänsten att maila och påpeka hur normskadade de är.

Men det finns ändå hopp om framtiden, för tack och lov finns det andra som är outtröttliga retstickor. Kolla in Lady Dahmers bidrag i Gillettes och MTV:s tävling Just Legs. Det ska bli intressant att se om och i så fall på vilka grunder de diskvalificerar henne den här gången. Hennes första bidrag höll nämligen inte måttet eftersom det inte visade på ett par rakade ben en outfit, tydligen var det också oklart ifall det var hennes egna ben eller en mans.