20. Om jag blev tvingad (under pistolhot) att spela huvudrollen i en film…

Nu har jag gått skitlänge och klurat på den här och någonstans på vägen ändrat formuleringen till att jag skulle tvingas vara huvudpersonen i en film så nu tänker jag svara utifrån det.

Jackie Brown, från filmen med samma namn, får det bli. Jag tycker väldigt mycket om henne för att hon är reko men samtidigt så jävla badass. Jag älskar när kvinnor får nog!

14. Om jag blev tvingad (under pistolhot) att byta liv med någon i en tv-serie…

så skulle jag, kanske en smula oväntat, välja Piper Chapman från Orange is the New Black. Det vore förstås sådär att ha en narkotikarelaterad prick i brottsregistret men fan vad gött att slippa det gamla vanliga ekorrhjulet och att ha sjukt jävla fasta ramar ett tag. Jag tror jag hade gjort mig utmärkt i ett kvinnofängelse.

12. Hepp! Dagens tv-tips!

Mitt allra bästa tips är att inte se så jävla mycket på tv och jag är allergisk mot tv-apparater som står på i bakgrunden utan att någon tittar. Men ska det ändå prompt konsumeras tv så tycker jag svt play är en riktig guldgruva. Där finns bland annat Fröken Frimans krig som utan tvekan måste varit det bästa som sändes under jul- och nyårshelgerna.

Önskerubrik: Min relation till Malou von Sivers

Är jag verkligen den enda som ser att människan är helt väck på skumpa och stämningshöjande piller?! vill jag skrika varje gång jag fastnar framför Efter tio (vilket tack och lov är ytterst sällan). Jag har såklart inga belägg för att det ligger till så, kanske har hon bara en sjukdom som får henne att framstå som lätt på lyran.

Kanske är det också bara jag som är pryd och tillknäppt, men att hon i två av fem sändningar i veckan dricker tillsammans med studiogästerna gör mig lik förbannat illa till mods. Att det går till så nuförti'n har jag heller inga belägg för, men när jag var föräldraledig för skitlänge sedan så champagnelunchades det både på torsdagar och fredagar.

Ska jag vara helt ärlig kan inte påstå att jag alls har någon relation till Malou von Sivers. Jag vill minnas att jag har tyckt illa om henne, men inte varför, så egentligen tycker jag nog mest bara synd om henne.

(Rubriken önskad av motvalls.)

Statusuppdatering

Här ligger jag och väntar på zombieapokalypsen. Och kanske ett glas vin. Men nej nej.

Men akta så du inte får fyrkantiga ögon

– Ser du bra när du står där?
– Ja.
– Ok.

Plötsligt i ett ostädat vardagsrum nära dig:

Prinsesstårta och Mars attacks av ingen särskild anledning alls.

Så fixar du bästa undergångsstämningen

Haft lite för roligt i finvädret så här på Jesus dödsdag? Ännu finns det tid att ställa allt till rätta, klockan är ju bara barnet. Ratta in Underkastelsen och jag garanterar att ni kommer somna med en härlig känsla av uppgivenhet.

Hej Emma

Har läst igenom alla amnings-taggar och förstår att du ammar till sömns(?) Jag har en bebis på 4 månader som inte kan somna på annat vis än med bröstet i munnen och det är helt okej, bara mysigt. Men jag skulle gärna gå upp och se en film med karln nån gång ibland då den lilla somnat och i dagsläget går inte det. Hon märker såklart att jag avlägsnar mig. Kommer det att vara så så länge jag ammar (helst i minst 1,5 år till) eller ändras detta när de blir lite större. Typ att de sover djupare? Vem vet?! :) Härlig blogg!

Mvh
Emma

Till att börja med: Tack! Jag är mycket svag för smicker.

Att många bebisar vaknar så fort man lägger dem ifrån sig är naturens sätt att se till att de inte blir lämnade utan uppsikt och uppätna av vargar eller andra hemskheter. Nuförtiden är ett sånt scenario tack och lov inte särskilt sannolikt, men det vet inte din bebis. När ni smyger iväg och äter smågodis och kollar på film vet hon inte att hon ändå är i säkerhet och att du och hennes pappa kommer tillbaka, så därför gör hon sig påmind.

Många gånger är föräldrarna mer beroende av rutiner än vad barnen är, men om det känns ok för er så kanske er dotter kan få vara med när ni kollar på film, det är mycket möjligt att hon sover lika bra i famnen i tv-soffan som i sin säng i sovrummet.

När min unge var spädis kändes det ibland som att hon aldrig sov. Det gjorde hon ju såklart, men oftast bara om man var precis intill henne, så att slinka iväg och greja med annat fanns inte på kartan. Stressande till en början men när jag vände på det och började ha henne sovande på bröstet när jag kollade på tv och vaken bredvid mig på golvet eller i babysitter eller i sele när jag diskade, duschade, hängde tvätt osv. så blev allt mycket enklare. Föräldraskapet har för mig i mångt och mycket handlat om att lära mig att släppa taget och bara hänga med, och det är jag tacksam för.

Med tiden har den sammanhängande sömnen kommit i längre och längre sjok. Hon sover fortfarande inte hela nätter och jag ammar henne fortfarande till sömns, men jag behöver inte längre ligga bredvid henne för att hon ska inte ska vakna stup i kvarten. Om det är det faktum att jag "belönar" hennes nattliga uppvaknanden, som en del uttrycker det, med amning som gör att hon inte "lärt sig" att sova hela nätter eller om hon ändå hade vaknat låter jag vara osagt. Jag struntar faktiskt i vilket också eftersom jag inte tror på att barn och hundar mår bra av att uppfostras med samma metoder.

När ditt barn börjar sova djupare och utan en förälder som ligger tätt intill har jag ingen aning om, men det kommer hända. Förr eller senare. Hoppas ni hittar ett sätt att göra tiden fram till dess så bekväm som möjligt!

Och imorgon blir det fredagsmiddag till lunch

Det var ju synd att jag tristesspelade så mycket Bejewelled på mobilen att batteriet tog slut lagom till den rafflande upplösningen på spårvagnsdramat. Annars hade ni naturligtvis, m i n u t  f ö r  m i n u t, fått följa hur bärgarna sågade itu staketet och med hjälp av två vinschar beredde väg så att jag och mina medresenärer kunde ta oss hem. Jag hade till och med suttit och filat på tänkbara rubriker som Nu blir det åka av och Vart är vi på väg?. Men nu blev det som sagt inget med det.

Någon middag blev det för övrigt inte heller. Jag hade tänkt laga en mustig och stärkande grönsakssoppa (och hemulen hade redan planerat att fastna med huvudet i soppskålen), men när jag kom hemglidande vid halvsjusnåret hade visst övriga familjemedlemmar redan tagit saken i egna händer och fyllt de små magarna med köttbullesmörgåsar.

Föräldraskap när det är som bäst

Pappan hjälpte en kollega att flytta i förmiddags. Jag och hemulen gjorde mest ingenting under tiden. Eller, så här var det: jag hade faktiskt ambitioner. Jag föreslog att vi kunde gå på MyDog på mässan, eller om hon hellre ville vara hemma så kunde vi diska lite och sen baka en kaka. Kanske en med glasyr, som blir nästan som en tårta. Ungen däremot hade bara en önskan, kolla på Pippi, och hon var inte beredd att förhandla. Ok då.
So far so good. Men sen blev det glass till mellanmål och uppvärmd pizza till lunch. Och hämt-kina till middag om en stund.
Men imorgon tar vi nya friska tag. Om inte socialen redan varit här och hämtat ungen då.

Humor på primetime

Vi dricker Mojitos och kollar på Agenda. Hånskrattar gör vi också. Åt Jimmy som blir totalt överkörd av Gudrun. Har ni inte sett det så gå in på svtplay och gör det nu. Skål.

Luft och kärlek?

– Ädi! Titta Asse!
(– Färdig! Titta på Bamse!)

Vem vet minst?

Ute: 12 grader och sol.
Inne: Jonna.

Fan också. Och inte vann jag heller. Ni kan se mig få spö 26 augusti 19:00 i svt2.

Fel fokus

O (syftande på att på kanalplatsen där MTV brukar finnas visas för tillfället bara några gröna knytnävsstora pixlar): MTV är rätt futuristiskt nuförtiden.
J: Har vi MTV?!

Ja, sedan jag flyttade till stan för ungefär tio år sedan har jag haft MTV. Men det är ju tydligen aldrig för sent att blir exalterad.