Människors dumhet å andra sidan chockar mig för jämnan

Jaha, tydligen är livsmedelsbutikernas kundkorgar ena riktiga bakteriehärdar. Ojdå, får de inte godkänt betyg som som plats för säker livsmedelshantering? Va, håller de i stort sett samma bakterienivå som golvet i butiken? Betyder det att jag inte kan öppna påläggsförpackningen, sprida ut korvskivorna i korgen, sila mjölken genom den, ställa varorna i rumstemperatur på diskbänken i fyra timmar när jag kommer hem, mixa en smoothie på dem, dricka den lagom till sänggåendet och sedan bli förvånad när jag behöver spendera natten på toaletten? Nej, hur mycket jag än försöker så kan jag inte bli chockad över det här.

Lllack!

Min man står på knä och skrattar hysteriskt. Vi har sett reklam för det nya hållarfria toablocket. Roligare än så blir det tydligen inte nuförtiden.

J: Och hur trött kommer man inte bli på den lille jäveln varje gång man kör med toaborsten över den och det skvätter upp i hela badrummet?
O: Jag undrar mest hur länge den sitter kvar. Typ tre spolningar och sen ba lllack!
J: Lllack? Vad är det för ljudeffekt?
O: *bryter ihop*

Alltså inte "bananpengar"

(För att förstå vad som är det roliga här, klicka på bilden och ta på läsglasögonen.)

Äpplen som faller lite hur som helst

Vårfest på förskolan i eftermiddags. Let me put it this way: man behövde varken kristallkula eller doktorsgrad i människokännedom för att lista ut vilka föräldrar som skulle dyka upp a) sent, b) inte alls eller c) utan medhavd picknick. Vad som däremot kom som en total överraskning var att en särskilt sockersöt och socialt kompetent liten kille hade ett riktigt praktsvin till pappa. En sån som gör sig lustig över ett barn som ramlar i trappan och hånskrattar åt den som missuppfattat leken och kastat en boll åt fel håll. Där ser man.

Fler som smider medan järnet är varmt

Helt rätt! Själv funderar jag varje morgon på att sälja ett par cyklar som står i vägen i barnvagnsförrådet.

/Styrelsen

Smid medan järnet är varmt

Det bästa sättet att få saker gjort är att göra dem i vredesmod. En gång sa jag upp mig för att jag inte fick ledigt med kort varsel, en annan gång gjorde jag slut med en pojkvasker, som jag egentligen var sjukt förälskad i, över en ren principsak. Båda grejerna har jag i tur och ordning ångrat bittert, förlikat mig med och känt mig riktigt nöjd med.

För ett par timmar sedan höll jag som bäst på att natta barn när hemtelefonen ringde fem hetsiga signaler innan mannen jag är gift med lyckades lokalisera en lur, svara, bli högljudd och opedagogiskt "förklara" ett spotifyrelaterat problem för sina föräldrar.

Hejdå fast telefoni.

Yargh!

Delfinmamma

– Pappa! Kolla, jag klättrade upp för hela rutschkanan!
– Ojdå, så bra.

På lekplatsen insåg jag att jag inte är den enda som kopplar på autopiloten när livet som småbarnsförälder blir sådär... how shall I put it... repetitivt. Där var det fullt av pappor och en och annan mamma som gjort konsten att fejka entusiasm till en konstart. Mitt eget bästa trick är att jag kan sjunga hela Här kommer Pippi Långstrump samtidigt som mitt fokus är någon helt annanstans. Ungefär som när delfinerna sover med en hjärnhalva åt gången.

Imorse var sista morgonen jag lämnade en ettåring på förskolan

Imorgon fyller barnet på bilden två år. När hände detta? Var hon inte ett två-och-ett-halvt-kilos-knyte med ostadig nacke typ igår?

Det är skillnad på individ och population

Många grejer stör mig. Jättemånga. En av dem är inställningen "allt som inte är applicerbart på mig som individ är rent nonsens och kan således inte heller gälla för en population". Typ så här:

"Jag rökte när jag var med barn och det är inget fel på <barnets namn>. Det där är bara skrämselpropaganda."
Grattis. Ja, det är ingen hemlighet att barn kan födas fullt friska trots att deras mammor rökt som borstbindare graviditeten igenom, annars hade du väl inte chansat? Likaväl som det finns barn som föds med astma from hell trots att deras mammor bara andats frisk alpluft när de var på tjocken. Men risken att rökarnas barn ska få problem med luftvägarna är större än för barn vars mammor låtit bli att röka. Så är det bara. Det vet man eftersom man gjort studier där man studerat tusentals personer (en population) istället för att bara ringa upp och fråga hur det är med ditt eller grannens barn (två enskilda individer).

Eller så här:

"Jag har inte ammat något av mina fyra barn och ingen har astma eller allergier."
Och? Det finns inget som säger att man får astma bara för att man inte ammats. Eller för den delen att man inte kan få astma bara för att man ammats. I er familj (som jag skulle gissa består av fem till sex individer) kanske det inte finns anlag för astma och allergier och kanske bor ni inte heller bredvid en tung industri, det är därför man tittar på en större grupp (en population) innan man drar några slutsatser. Och då kan man faktiskt se att barn som ammats till minst fyra månaders ålder löper något mindre risk att drabbas av astma, oavsett hur friska ni är i just er familj.

Personligen har jag aldrig tidigare haft så många luftvägsinfektioner som sedan jag slutade röka. Kan vi alltså av det dra slutsatsen att all forskning som tyder på att rökning skulle vara dåligt för hälsan är humbug? (Att jag sedan dess fått ett barn, som dessutom spenderar åtta timmar om dagen tillsammans med ett trettiotal andra små smitthärdar, är naturligtvis helt irrelevant.)

Säkrat ungens framtida ekonomi – check!

Vi håller på med någon form av prefödelsedagskalasstädning. Jag sorterade just lite papper och hittade ett utdrag från ett av alla femtioelva pensionssparanden. Det känns skönt att veta att när jag trillar av pinn så har min unge iallafall lite ekonomiska medel att röra sig med mitt i all förtvivlan.

Ja må hon

Idag värmde solen så skönt, som på sommaren. Vi har varit ute från morgonen till sena eftermiddagen och din lilla snorhyvel slapp ha jacka och mössa på sig för första gången i år.
Grattis på femtioårsdagen mamma. Vi saknar dig.

Mikkan, this one is for you

I'm the bigger person

Härförleden då vi var och äventyrsbadade upptäckte jag att bäst före-datumet hade passerat på min bikini. När jag drog på mig trosan lät det oroväckande krispigt. Inte längre någon resår i midjan. Men barnet stod redan med sin badbyxa i handen och hoppade otåligt så det fanns liksom ingen tid att tveka. Och det funkade faktiskt, den lilla stuns som fanns kvar i själva tyget i kombination med vissa försiktighetsåtgärder (gå försiktigt upp för stegen – inte häva sig upp på bassängkanten) gjorde att jag klarade hela dagen utan att nakenchocka min omgivning.
När hemulen så åter började tjata om att åka till "hus" var det bara att bita i det sura äpplet och dra iväg till Frölunda torg, hänga på låset och hetsköpa något nytt att skyla sig med. Först tänkte jag mig något i stil med tankini och boxertrosa, men ju mer badhusets öppningstid nalkades desto kompromissvilligare blev jag. Vårigt blekfet och pärlande ångestsvettig framför spegeln i ett osmickrande belyst omklädningsrum fattade jag ett avgörande beslut. Nu köper jag den här härligt snedpolkarandiga åttiotalsbikinin och bjuder på valkar och oansade bikinilinjer.
Jag var riktigt nöjd nästan hela dagen. Tills jag föll för frestelsen att väga mig på badhusvågen. Egentligen visste jag redan på ett ungefär vad den skulle stanna på och det var inte det som var problemet. Stimmet med tonårspojkar som släntrade förbi och blängde på displayen däremot, dem skulle jag kunnat nacka där och då, inte för gluttandet men för skratten och pekningarna som följde. För vad är egentligen grejen med att bete sig så? Vad får man ut av det? Jag blev ledsen såklart, men inte ens jämförbart mot vad den femtonåriga upplagan av mig själv (eller i stort sett vilken annan tonårssnärta som helst) hade blivit. Stryk skulle de ha och stryk kommer de få som gör så mot min unge när hon blivit stor nog att börja bry sig om utseende, vikt och annat crap. Stryk.

Gammelhysterikan var inte ute och cyklade!

Genusexperiment för nybörjare

Övning: Be en pappa om hjälp med något barnrelaterat trots att mamman är närvarande och situationen inte panikartad.

Svårighetsgrad: Ganska.

Utfall: Positivt. Gustavs pappa visste precis var skötbord och tvättlappar fanns. Gustavs mamma fick ostört fortsätta med det hon höll på med. Hemulen fick ny torr blöja.

Tittut!

Du simmar ur bild Kaj!

Hej ålderdom

Vi tittar på Det kungliga bröllopet.

O: Sexhundra rätter?!
J: Jaha, jag tyckte de sa att det höll på i sex veckor.

Så många stofilpoäng.

5 minuter skrivövning med äpplet och dåren

Jag såg på mamma och jag tror att det var första gången som jag verkligen såg hur hon såg ut.

Jag hann bli 27 år innan jag såg en död människa för första gången. Mamma. Utan syrgas. Utan slangar. Utan smärta. Och när jag strök med handen över den kalla kinden sköljde kroppsminnena över mig.
Nu vet jag hur det känns att vara liten och ligga tätt tätt intill mammas varma kropp i det svala mörka sovrummet och snutta sig till sömns. Igen. Det tänker jag aldrig vägra min egen unge.