Och på frågan om samband svarar jag nja

Nu har jag dåligt samvete. Det har gått flera veckor sedan Jenny lämnade en kommentar med följande fråga:

"När jag nu ändå kommenterar vilket jag ju aldrig gör så passar jag på att ställa en fråga till dig i egenskap av amningsexpert. Jag ammar min bebis, nu typ fyra månader och undrar lite kring detta med att bada o så. Jag älskar att bada, även att kallbada, men har undvikit det p.g.a rädd för mjölkstockning eller liknande. Ska amma nu i sommar o undrar lite om det är något man ska tänka på vad gäller att bada o så eller är det bara att köra på helt obehindrat utan att tänka på något särskilt?"

Jag borde vid det här laget ha lärt mig att inte läsa kommentarer i farten på mobilen eftersom jag har ungefär världens kortaste attention span. Allt som inte längre är markerat med en ilsket röd ring med siffra i, faller så fort något annat pockar på min uppmärksamhet i glömska och förblir obesvarat. Men nu vill jag nu göra bot och bättring:

Det är en gammal vedertagen "sanning" att kyla i sig orsakar mjölkstockning men det finns faktiskt inget vetenskapligt belägg för det. Medan en del ammande kvinnor upplever att de åker på det bara de öppnar kylskåpet utan att ha kofta på sig, badar andra ammande kvinnor i isvak och bor i kalla dragiga hus utan att någonsin drabbas.

Olika personer reagerar olika på kyla och den som känner att hen går och spänner sig* och upplever att det är obehagligt att bli kall har naturligtvis ingen anledning att utsätta sig för det i onödan, men för dig som tycker om att bada även i kallt vatten tycker jag att det är synd att låta amningen bli ett hinder för det. Vill du ändå undvika att utmana ödet allt för mycket så kan du ta av din kalla och blöta baddräkt eller bikiniöverdel och se till att bli torr och varm igen så snart som möjligt efter badet.

Så här skriver Amningsbloggen och Sagogrynet om mjölkstockning.

*Adrenalinet som utlöses vid t.ex. oro, spänning, smärta och stress kan störa utdrivningsreflexen – vilket i sin tur kan få till följd att mjölk blir stående kvar efter amningen och orsakar mjölkstockning i en eller flera mjölkgångar.

Bifall

Hemulen är inte överförtjust och tycker att jag varit borta alldeles för mycket om kvällarna senaste tiden, men när jag berättade om bokcirkeln gjorde hon ändå en liten bunt bokmärken till mig. Jag väljer att tolka det som ett godkännande. Att vara förälder till en femåring må förvisso tidvis vara som att dela bostad med en kristdemokrat, men jäklar vad mycket kärlek det ryms i en sån liten människa.

"Stör ej"

Saker som inte är samma

Kattmat på tetra vs. bönor på tetra.

Du vet att du är småbarnsförälder när…

Eh… vänta nu ett ögonblick

Kallade Ursula just Ariel för "lilla slyna"?

Ja, vi kollar på Lilla sjöjungfrun. Nej, den är inte bra. Japp, helt vansinnig ur ett genusperspektiv. Jag håller med. Men. Jag vet också att om det är något som skapar monster så är det förbud och nu har ungen tjatat om filmjäveln så länge att det var bäst för alla att hon fick se den.

Men alltså; lilla slyna?

Slipsen i pannan!

På det hela taget var personalfesten häromdagen helt ok och i vanlig ordning när det är en kommunal tillställning så var det snabbt överstökat. Jag var hemma i god tid innan barnets läggning, mina tre (alkoholfria) öl packade jag aldrig ens upp ur väskan och jag knöt inga nya kontakter – trots att det var ett gött gäng på 70–80 kockar, lokalvårdare och vaktmästare som deltog – allt i sin ordning med andra ord.

Vi gick tipspromenad och med 12 av 13 rätt vann jag ett Lisebergskort. Svaret på frågan på bilden ovan var förresten Jemen, vilket jag tog på ren chansning. Sen bjöds det på grillat; tzay, kyckling, grillkorv och… *trumvirvel* hästkött!

Ungefär där peakade festen. Sen blev det kaffe och kaka och tack och hej.

Först till kvarn och så vidare

Jo, just det. På Amningshjälpens riksträff vann jag en illrosa Fast Food amningsbaddräkt i storlek M, från BoobDesign. Snygg som fan och såklart oanvänd. Den har jag dock inte mycket användning för själv då jag trivs bäst i bikini och redan har en amningsvänlig sådan. Så att… om någon av mina läsare som kommer vara gravid och/eller ammande nu under badsäsongen är intresserad av den så är det bara att hojta till så får den byta ägare.

Hellre en gång för mycket än en gång för lite

Tidigare idag utspelade sig följande på jobbet (och det var inte en övning): Två pedagoger kommer in till mig och min kökskollega. Den ena har någon form av skivling i handen.

– Är ni bra på svampar? Vet ni vad det här är för sort?
– Nej, hurså? Växte den här ute på gården?
– Ja, precis. Ni vet alltså inte vad det är för någon?
Nu ser jag att det saknas en bit av hatten och frågar därför lite halvt på skämt:
– Har någon bitit i den?
– Ja, det var ett barn som hittade den och hann smaka lite.
– Ok, i så fall ringer ni giftinformationscentralen på en gång.

Ett tips: Kolla med era barns förskolor så att de har en handlingsplan för olycksfall, förgiftning och liknande. Det tänker iallafall jag göra asap. För sånt här händer. Barn är blixtsnabba och så långt är det ingens fel. Men. Om/när olyckan är framme så ska alla veta vilka rutiner som gäller.