Mammas lilla djurrättsaktivist

Vid kvällsmaten konfronterade hemulen oss plötsligt med uppgiften att djur dör när en "tar köttet ifrån dem" och undrade varför vi "inte bara berättat" det för henne. Därom går nu meningarna isär. Jag tycker att jag varit ganska tydlig med hur köttproduktion går till, men för henne var de här "nya" uppgifterna mycket skakande och hon var tvungen att vara ifred en stund efteråt.

Hon jublade inte precis av glädje när hon insåg att de flesta av hennes favoritlivsmedel kräver att någon sätter livet till. Inte heller är hon överförtjust i baljväxter, men vi kom ändå överens om att äta vegetariskt en tid framöver och se hur det känns.

Älskade lilla skatt, må du aldrig sluta bry dig!

Rostad paprikasoppa and more

Motvalls efterlyser mina tre bästa vegorecept – utan ägg, linser och bönor. Jag kontrar med inte mindre än fem utsökta lakto-vegetariska recept. Trogna läsare är kanske redan bekanta med spenat- och gorgonzolalasagnen (byt ut parmesanen mot en ost som inte innehåller lysozym och kasta ett öga på lasagneplattornas innehållsförteckning), bananplättarna, jordärtskockssoppan (byt ut baconströsslet mot några lättsaltade potatis- eller andra rotfruktschips av god kvalitet eller skippa det helt) och den grillade halloumin med sallad på rå blomkål och fänkål, men den rostade paprikasoppan borde vara ny för er allihop. Är ni beredda med papper och penna?

5 röda paprikor
1 rödlök
2 vitlöksklyftor
3 tomater
ca 8 dl grönsaksbuljong
salt och peppar

Halvera paprikorna och lägg dem med skinnsidan uppåt på bakplåtspappersklädd plåt. Rosta på 250°c i övre delen av ugnen tills de är mjuka och skalet går att dra av. Hacka sedan grovt.
Hacka rödlök och vitlök och fräs i olja.
Hacka tomaterna och tillsätt dem och paprikorna. Låt alltsammans koka ihop lite grann.
Tillsätt buljong (hellre för lite än för mycket, det går att späda i efterhand) och sjud tio minuter.
Mixa slätt och smaka av.

Servera med focaccia eller annat trevligt bröd och gärna en röra som du blandar ihop av följande:

150 g naturell färskost
1 dl hackade gröna oliver
2 msk solroskärnor
2 msk klippt krasse (eller annat smakrikt grönt, typ rucola)
salt och peppar

Och så har jag ju varit på bloggträff också

Kolla här då! Amningsbloggen-Marit, jag, Amma vidare-Kim, Sagogrynet-Lin och Vilda barn-Maria. In a row. Vilken grej! Gissa vad vi pratade om.

(Bilden har jag lånat av Maria.)

Önskerubrik: Blöjor, pottor å torra barnrumpor

På varje blivande förälders inköpslista skulle jag vilja lägga till ett par tre meter plastad frotté att klippa ut lämpliga bitar av och lägga på känsliga ställen. Det kostar nästan ingenting och möjliggör för rumpluftning från dag ett. (Är också guld värt om/när barnet börjar på förskola och drar på sig magsjuka stup i kvarten.)

Jag tror att jag någon gång nämnt att min främsta lärdom i föräldraskapet är att låta saker bero lite oftare. Det är mitt främsta tips också när det kommer till "potträning". Alltså inte som i att låta ungen gå i blöjor tills hen börjar skolan och ber på sina bara knän om att få slippa, utan som i att skapa tillfällen och möjligheter för barnet att själv välja pottan så tidigt som möjligt. Precis som en efter en tid lär sig tyda andra signaler, får en så småningom ett hum om hur barnet beter sig när det behöver kissa eller bajsa. Vissa barn uttrycker sig tydligare än andra och en del föräldrar går all in och kör blöjfritt från början. Vi valde, som så många andra gånger, medelvägen.

Ute bland folk hade vi blöja på och struntade i att försöka tolka eventuella signaler då hemulen var bebis och vi var på språng. Hemma eller i andra bekväma miljöer fick hon vara bar på underkroppen i stort sett hela tiden och när hon kunde sitta stadigt började jag sätta henne på pottan samtidigt som jag själv gick på toaletten. Ibland kissade eller bajsade hon, ibland inte. Oavsett "resultat" så la vi inga värderingar i det.

När hon lärde sig att gå kunde hon själv uppsöka pottan när hon kände för det. Såg vi att hon var på väg att uträtta sina behov på fel ställe bar vi henne till pottan. Missade vi det fick vi torka. Jobbigt? Det är en definitionsfråga. Personligen tycker jag att det är mindre jobbigt att plocka upp en bajskorv från golvet än att tvätta bort samma bajskorv då den smetats ut jämt över hela den yta av ett barns kropp som blöjan täcker.

Då vi upptäckte att nattblöjan var torr när vi vaknade om morgnarna så tog vi bort den och plockade istället med oss en potta in i sovrummet att sätta henne på direkt när hon vaknade (och la en plastad frotté under lakanet – just in case). Det innebar att vi var färdiga med att ligga och dra oss om morgnarna. Men hallå, en ny blöjfri hägrade ju vid horisonten!

Med tiden blev det fler och fler pott-/toalettbesök och allt färre blöj-/golvkissningar och -bajsningar och en dag hade vi plötsligt en blöjfri unge. No drama. (Det är åtminstone så jag vill minnas det nu i efterhand.)

(Rubriken önskad av motvalls.)

Önskerubrik: Min relation till Malou von Sivers

Är jag verkligen den enda som ser att människan är helt väck på skumpa och stämningshöjande piller?! vill jag skrika varje gång jag fastnar framför Efter tio (vilket tack och lov är ytterst sällan). Jag har såklart inga belägg för att det ligger till så, kanske har hon bara en sjukdom som får henne att framstå som lätt på lyran.

Kanske är det också bara jag som är pryd och tillknäppt, men att hon i två av fem sändningar i veckan dricker tillsammans med studiogästerna gör mig lik förbannat illa till mods. Att det går till så nuförti'n har jag heller inga belägg för, men när jag var föräldraledig för skitlänge sedan så champagnelunchades det både på torsdagar och fredagar.

Ska jag vara helt ärlig kan inte påstå att jag alls har någon relation till Malou von Sivers. Jag vill minnas att jag har tyckt illa om henne, men inte varför, så egentligen tycker jag nog mest bara synd om henne.

(Rubriken önskad av motvalls.)

PPD undrar: Är det sablans twitter som konkurrerar med bloggen?

Nja. Innan jag blev med iphone skrev jag förvisso ett och annat blogginlägg på väg till och från jobbet, men det är nog också de enda uppdateringarna som blivit direkt lidande sedan twitter kom in i mitt liv. And while I'm at it: iphone är inget vidare att blogga ifrån. Oavsett om jag skriver inlägget som ett mail eller om jag använder Blogger-appen så blir jag tvungen att gå in och redigera på datorn efteråt, för att det ska se ut som jag tänkt mig. Ibland saknar jag faktiskt gammelnokian.

Det i det närmaste obefintliga bloggandet beror nog snarare på en känsla av att det alltid finns något mer angeläget att göra när jag väl har tillfälle att sitta vid datorn. Hjälpmammemail kommer såklart i första hand och någon gång emellanåt vill jag också hinna läsa ikapp er andras inlägg.

Bring le kid to work day

Min unge är helt freakin' awesome. I torsdags (förra veckan that is, jag har så jävla mycket semester att det tar åtta dagar att plita ner ett kort leffeinlägg) var hon med mig på jobbet och bakade pizza. Ja, ni läste rätt, vi serverar pizza ett par gånger om året. Ring socialen! Hon gjorde naturligtvis succé. Inte nog med att hon var "det vackraste barnet i Göteborg"*, hon visade sig också från sin bästa sida och charmade the hell out of både barn och pedagoger.

Jag är inte förvånad, men jag tror att personalen hade varit det om de vetat att hon inte alls är särskilt "uppfostrad". Vi säger ja så ofta vi kan, hotar inte med saker vi inte tänker verkställa (eller som är helt irrelevanta) och försöker hålla oss ifrån att tjata. Barn gör inte som du säger – barn gör som du gör, you know. Jag måste säga att det är förvånansvärt få vuxna som knäckt den koden, trots mångårig erfarenhet inom barnomsorg.

*Autentiskt citat från en person som jobbar i byggnaden. Inte min favorittyp av komplimang, men en får väl vara glad för vad en får.