Hur gick det sen?

Strax efter mig kliver en vansinnigt stressad man med två stora resväskor ombord på spårvagnen och frågar föraren om han kan trycka plattan i mattan. Tydligen har han beställt en taxi som inte dykt upp och nu är han på väg att missa sitt tåg. Föraren lovar att göra sitt bästa (i Göteborg har vi ungefärliga tider i kollektivtrafiken, på riktigt alltså).

Båda talar lite halvknagglig svenska men nästan direkt visar det sig att de har ett annat gemensamt språk (inget stort typ engelska eller arabiska utan något jag aldrig hört talas om, vad är oddsen?) och konversationen går med ens i en rasande fart, precis som spårvagnen.
Plötsligt skickar föraren över sin privata mobil till den stressade mannen. Han har lyckats få någon taxikontakt på tråden och när vi kommer en bit ner på Linnégatan står en taxichaufför med öppen baklucka och väntar.

Mannen tackar föraren för hjälpen, kastar sig ur vagnen, hystar in sina väskor i bagaget på taxin och slänger sig in i framsätet. Taxin gör en rivstart.

Och jag som trodde jag skulle ha svårt att hålla mig vaken på väg till jobbet.

Blogga "ikapp"

Här händer en massa saker. Emellanåt tänker jag att jag borde blogga om ett eller annat. Sen kommer det något emellan. Till exempel så har jag testat att åka dressin, amma och fotografera samtidigt. Multitasking kallas det på utrikiska. Nu: mojito.

För att jag gillar att gå genom livet med blodsmak i munnen

Jag och hemulen sticker iväg på gerillaträff över helgen. Vi bör lämna hemmet klockan 10 imorgon förmiddag för att hinna i tid till centralen och den fem timmar och två byten långa tåg- och bussresan. På söndag slipper vi buss men måste istället byta tåg tre gånger. Wish me luck.

Hemåt

Bara en timme kvar

Vatten! Hus! Hus! Hus! Vatten!

Är det ljust så är det morgon. Även om klockan bara är halv fyra.

Återfås mot beskrivning

Vi har inte hunnit längre än till Gävle (lite drygt fem av arton timmar avverkade) och jag har redan hunnit stövla in i fel kupé, vifta med biljetten och med bestämdhet hävda att jag har bokat den (kollade visst på hemresebiljetten, hoppsan hejsan) samt glömma min handväska i restaurangvagnen. Jag skickade min mindre dementa hälft att hämta den efter att tågvärden ropat ut att en kvarglömd väska fanns att återfå mot beskrivning (återfå mot beskrivning innebar i det här fallet att peka på väskan som stod i baren och säga "det är min fru som har glömt den där").
Men inte nog med det, jag har mot alla odds även lyckats natta mitt barn i en kupé där det finns en stege (vilket innebär att alla minderåriga i sällskapet oavbrutet måste klättra på den) och är nu tillbaka i restaurangvagnen med en halvflaska vin och ett korsord (väskan har jag i knät så att jag omöjligt ska kunna glömma den igen och det här är sista parentesen, jag lovar). Det blir nog bra det här.