Önskeinlägg: Det bästa med att ha ett barn och inte fler

Det händer att jag vacklar. Mer på sista tiden än förut. Jag är inte gjord av sten, visst tycker jag också att en helt nykläckt unge är alldeles ljuvlig och jag tyckte faktiskt att det var helt ok att vara hemma och kolla på daytime tv varvat med en och annan lattefika. Emellanåt får jag också för mig att de som säger att jag är självisk och att mitt barn behöööver syskon kanske ändå har rätt. Eventuellt skulle jag också få mer tid över att sitta och swipa med iphonen om jag hade två barn som kunde underhålla varandra.

Haha. Who am I kidding? Om jag hade två barn skulle de inte alls leka fint med varandra. De skulle bråka från morgon till kväll. Att kolla på McLeods döttrar och fika skulle för övrigt inte heller vara samma sak i sällskap av en uttråkad fyraåring.

Nej, precis som vissa kan ta en bit godis ur skålen och sen vara nöjda – även om de andra ser jättegoda ut – så är jag nöjd med att ha bara ett barn. Jag kan inte förstå dem som inte känner ett tvångsmässigt behov av att hetsäta tills alla karameller är slut och jag begär inte att ni som har flera barn ska förstå att det kan räcka med en unge. Vi tycker olika. Punkt.

Ofta ofta tänker jag på hur bra det är att bara ha ett barn. Hade vi haft fler hade vi varit "tvungna" att flytta till en större lägenhet, byta till en större bil och jobba mer för att få ekorrhjulet att gå runt. Precis tvärt emot hur vi vill ha det. Målet är att ingen av oss ska behöva jobba heltid, åtminstone inte innan kravet på sex timmars arbetsdag gått igenom, och att vi ska slippa ha barnomsorg under sommarlovsveckorna.

Helst skulle jag förstås inte vilja lämna bort min unge till "främmande" människor alls och jag när en dröm om att leva i ett större sammanhang, it takes a village to raise a child och allt det där. De flesta av mina drömmar förutsätter att jag vinner precis lagom mycket pengar – alla vet att en inte blir rik på arbete och att trisslotter är den enda vägen ut ur ghettot – så även denna: att köpa loss en trevlig fastighet och leva i ett semi-kollektiv med bland andra Amma vidare-Kim, One-way communication-Hannah och Superficial Ragdoll-Elin. Plus partners och barn. Kanske på Gotland eller Österlen eller något annat bördigt ställe där jag skulle kunna lalla runt i festliga huvudbonader och odla mina egna grönsaker.

I en sådan miljö skulle jag kanske också kunna tänka mig att skaffa fler barn. Ja, ni läste rätt. Det är inte avlandet av fler barn i sig jag är fientligt inställd till utan att det samhälle jag lever i idag inte är särskilt barnvänligt. För övrigt är jag ju inte lastgammal än, så jag har ju tio eller kanske till och med femton år på mig att skapa bättre förutsättningar.

Sammanfattningvis: Det bästa med att ha ett barn och inte fler är (för mig) att det är så mina förutsättningar ser ut.

(På uppmaning av PPD och Alex.)

Önskeinlägg: Katter och odlingslott

Hilda säger: Eller hur, hur mår katterna i bloggtorkan? Och.. har det inte varit väldigt fint väder ett par dagar nu? Vad händer på odlingslotten? :)

Låt oss börja med katterna: De ligger allt som oftast i någon kartong eller solstrimma och vilar sig i form. Jag lovar att återkomma ifall något spännande inträffar.

Och odlingslotten? Jodå, när som helst händer det. Att jag beställer frön. Inspiration och lust har börjat återvända efter förra årets tabbe att tacka ja till en plats i odlarföreningens styrelse. Ett tag kunde jag knappt gå till ica utan att någon konfronterade mig om redskapsbodens kärvande lås eller vem som slängt vad i komposterna.

Förra veckan var vi och röjde lite på lotten, jag vände jord och drack kaffe i solen och njöt av att inte vara ansvarig för något annat än mina egna kvadratmetrar. Hemulen fångade maskar och lagade soppa på gammelvatten som samlats i vecken på på en presenning.

Jag tar det i min egen takt. Någon dag när jag har osedvanligt mycket tid och ork tar jag en sväng förbi pegmatitbrottet och hämtar lite snyggsten (jodå Lisa, det finns en bergart som heter så) att lägga i gångarna. Vad gäller grödorna så har jag ändå tänkt så det mesta direkt på friland, så det är egentligen ingen större brådska med de där fröna, och rabarber och jordgubbar smultron och vinbär och örtkryddor och fan och hans moster kommer vare sig en vill eller inte. Perenner är den lata odlarens bästa vän.

Odling nivå ett

Gillar du brysselkål? Har du en jordplätt? Mer krävs inte. Den sorten jag har på lotten heter Long Island. Rekommenderas varmt.

Vintergrönt

Om inte förr så börjar man ju ta hotet om global uppvärmning på allvar när man kan skörda rucola 14 december.

Just keep 'em comin'

Lycka är en odlingslott. Bara en sån sak som att jag kunnat hämta gratis, ekologiska och extremt närproducerade, jordgubbar i stort sett dagligen sedan början av juni, hur lyxigt är inte det då? Och squash, fan, tacksammare och mer lättodlad gröda finns knappt, det skulle väl vara mynta i så fall då. Och all kål jag har att se från emot under hösten. Och rödbetor... Det är ju nästan så man blir religiös.

Jag är inte beroende, jag kan sluta när jag vill

Halvvägs genom projekt städa skafferiet konstaterar jag att vi har fem sorters socker hemma. Och två sorters sirap. Samt att vi antagligen skulle kunna strunta i att köpa mat fram till jul någon gång och bara leva på konserver, torrvaror och vad odlingslotten har att erbjuda. Tråkigt, ja, men ingalunda omöjligt.

Dagens skörd

Odlingslott är the shit!

Geeks/freaks

Nu minns jag varför jag nogsamt undvikit alla former av föreningsliv under så många år. För att jag hatar (ok, hatar är ett starkt ord) ogillar andra människor så jävla mycket, särskilt när de inte fattar att de har fel och att jag har rätt. Jag är helt enkelt ingen lagspelare.

Tyvärr sitter jag i styrelser till höger och vänster och känner mig därför tvingad att föregå med gott exempel och alltså totalt jävla bakbunden vad gäller att uttala mig kritiskt. Men bjud mig gärna på en öl på lokal någon dag så ska jag spy galla så det står härliga till.

Well, hello there!

Hej närodlade ekologiska jordgubbar till midsommar!

"Satan"

Hej mynta, hej mojitosommar!

Ljusskygg odling är det nya svarta

Alla ni som inte var och lyssnade på Karin Janssons föreläsning om ekologisk småskalig stadsodling ikväll, vilket jag gissar är ungefär 100% av er som hänger här, ni missade verkligen något. Jag blev så inspirerad att jag direkt efteråt gick och kamikazesådde ett par rader cirkelbetor och vattnade alla bäddar.

Solen hade dessvärre gått ner, så jag såg i stort sett ingenting, men eventuellt hamnade iallafall några av fröna på lagom djup, kanske till och med i raka rader, och om jag har tur vattnade jag inte sönder någonting.

Odlingssäsong!

Jag och hemulen har varit och premiärgrävt. Jorden är luftig och fin och inte alls så kall som man skulle kunna tro. Egentligen tänkte vi så bland annat lite ruccola och morötter också, men något ska vi ju ha kvar att göra nästa gång vi går dit också. Och så håller vi så sakteliga på och vänjer gurkorna, melonerna och basilikan vid utelivet genom att låta dem vistas på balkongen några timmar om dagen. Jag tror det blir både vår och sommar i år också.

Bipolärt engagemang – antingen noll eller hundra

Ok, vad är grejen med att jag inte kan engagera mig på en lagom nivå? Jag ska ge er några exempel:

1. Jag har barn på förskola. Plötsligt har jag tagit på mig att representera förskolans alla föräldrar på föräldrarådet.
2. Jag har en odlingslott. Plötsligt sitter jag inte bara i styrelsen utan är också föreningens kontakt utåt.
3. Sen så är jag också medlem i en förening till. Och gissa vad! Plötsligt sitter jag i styrelsen för Västra Götalandsgruppen och har även tagit på mig att sammankalla till träffar.

Inte underligt att jag inte har tid att jobba heltid och att jag är helt apatisk så snart jag får chansen. Jag vågar helt enkelt inte skaffa fler intressen av rädsla för plötslig engagemangstourette. Hör jag mig själv utbrista det kan jag ansvara för! en gång till så vet jag inte vad jag gör.

Kom igen odlingssäsong, kom igen!

Slutsats

När man har med amaryllisar att göra är en framförhållning på två veckor, eventuellt lite drygt, lagom. Har vi tur blommar knopp nummer två till nyår. Det var förresten fem(!) knoppar i en på första stängeln. Det plus att den sprack upp precis i rättan tid väljer jag att tolka som att amaryllis är min blomma.

Del 1: Jul-asperger
Del 2: Learning by doing – amaryllis
Del 3: Och hur mår amaryllisen?
Del 4: Right on time?

Right on time?

Man ska inte ropa hej och allt det där, men det verkar ju utan tvekan lovande.

Del 1: Jul-asperger
Del 2: Learning by doing – amaryllis
Del 3: Och hur mår amaryllisen?

Och hur mår amaryllisen?

Jo tack, den håller sig fortfarande i skinnet och knopp nummer två har börjat kika fram, men klarar den en vecka till?

Del 1: Jul-asperger
Del 2: Learning by doing – amaryllis

Leraning by doing – amaryllis

Emilies amaryllis, inhandlad någon gång runt den 3 december, var inget vidare på att hålla på sig. Fail.

 Min amaryllis, inhandlad 10 december, har redan stuckit iväg säkert fem centimeter. Hur ska det gå?

Del 1: Jul-asperger