Och på frågan om samband svarar jag nja

Nu har jag dåligt samvete. Det har gått flera veckor sedan Jenny lämnade en kommentar med följande fråga:

"När jag nu ändå kommenterar vilket jag ju aldrig gör så passar jag på att ställa en fråga till dig i egenskap av amningsexpert. Jag ammar min bebis, nu typ fyra månader och undrar lite kring detta med att bada o så. Jag älskar att bada, även att kallbada, men har undvikit det p.g.a rädd för mjölkstockning eller liknande. Ska amma nu i sommar o undrar lite om det är något man ska tänka på vad gäller att bada o så eller är det bara att köra på helt obehindrat utan att tänka på något särskilt?"

Jag borde vid det här laget ha lärt mig att inte läsa kommentarer i farten på mobilen eftersom jag har ungefär världens kortaste attention span. Allt som inte längre är markerat med en ilsket röd ring med siffra i, faller så fort något annat pockar på min uppmärksamhet i glömska och förblir obesvarat. Men nu vill jag nu göra bot och bättring:

Det är en gammal vedertagen "sanning" att kyla i sig orsakar mjölkstockning men det finns faktiskt inget vetenskapligt belägg för det. Medan en del ammande kvinnor upplever att de åker på det bara de öppnar kylskåpet utan att ha kofta på sig, badar andra ammande kvinnor i isvak och bor i kalla dragiga hus utan att någonsin drabbas.

Olika personer reagerar olika på kyla och den som känner att hen går och spänner sig* och upplever att det är obehagligt att bli kall har naturligtvis ingen anledning att utsätta sig för det i onödan, men för dig som tycker om att bada även i kallt vatten tycker jag att det är synd att låta amningen bli ett hinder för det. Vill du ändå undvika att utmana ödet allt för mycket så kan du ta av din kalla och blöta baddräkt eller bikiniöverdel och se till att bli torr och varm igen så snart som möjligt efter badet.

Så här skriver Amningsbloggen och Sagogrynet om mjölkstockning.

*Adrenalinet som utlöses vid t.ex. oro, spänning, smärta och stress kan störa utdrivningsreflexen – vilket i sin tur kan få till följd att mjölk blir stående kvar efter amningen och orsakar mjölkstockning i en eller flera mjölkgångar.

Önskerubrik: Jag ser fram emot...

...sommaren. Pinsamt förutsägbart, javisst, men den här tiden på året är ju faktiskt helt underbar. Precis innan det drar igång. Det gröna är så intensivt grönt och allt ligger framför en.

I sommar skulle jag kunna skaffa den där perfekta solbrännan, skaffa kondis nog att springa 2,5 km utan att pausa för att hämta andan, eller, som @Vaskinton_ tipsade om, pollinera en hel äng genom att springa över den med fantastiskt håriga ben. Om jag vill alltså, det kan också hända att jag skiter i det och gör något helt annat. There's no end to the possibilities!

(Rubriken önskad av PPD.)

Man vet att det är rötmånad när...

...det går maneter i vinägern.

Hello mr. Dvärgbandmask

Mitt största i-landsproblem just nu är att jag inte vet hur jag ska orka gå ut och plocka resten av blåbären bakom huset. Helst ska det vara klart innan Morden i Midsomer börjar. Vilket ger mig ungefär... tio minuter. Det skulle lätt gå att få ihop fem liter* och jag är för snål för att låta duvorna kalasa upp dem, ändå tar det emot. Körsbären däremot kan de få ta. Orken att klättra runt i en trädkrona såhär på kvällskvisten tänker jag inte ens försöka uppbåda.
 
*Källa: mitt ökänt dåliga ögonmått.

Dagens skörd

Odlingslott är the shit!

Well, hello there!

Du och jag kylrummet, du och jag.

Plånboken går som ett abborrgap

Inträde: gratis eftersom de av oss som är längre än 110 cm har Lisebergskort.
Åkpass för två vuxna och ett barn: 815 kronor.
Lite att äta emellanåt och ett par chokladhjul: en femhundring till.

Slutsats: Det var kul så länge det varade, men nu förstår jag varför vi bara gick på Liseberg en gång om året när jag var liten.

Bonus 1: Rökfritt!

Bonus 2: Ungens fröken extraknäcker som Pariserhjuloperatör.

Ps. Titeln har jag stulit från ett vykort jag hittade som min mamma, metaforernas okrönta drottning, skrev och skickade från Liseberg för en sisådär tjugo år sedan.

Sommar!

...eller en Arla-bil utanför fönstret.

Day 17 – Your favorite memory

Pappa kunde berätta målande om hur vi skulle åka till Afrika och se på de där savanndjuren i den orange folkabussen, att vi skulle hyra en helikopter och titta på Stockholm från ovan istället för traska runt till fots nästa gång och att till jullovet skulle vi åka till Tyskland och handla i en leksaksaffär som var i så många våningar att den tog en hel dag att gå igenom. Jag svalde det med hull och hår varje gång.

Mamma gjorde precis tvärt om. Plötsligt en morgon när vi vaknade kunde hon säga att vi fick rappa på lite med frukosten idag, för sen skulle vi plocka upp min kusin och hennes mamma och åka till Liseberg eller gå på kattutställning eller något annat världsomvälvande. Jag har i efterhand fattat att det handlade om att hon inte kunde lova något i förväg eftersom hon var tvungen att spara i flera månader för att ha råd med dessa "infall", men då tyckte jag bara att hon var helt wild and crazy, och jag älskade det.

En gång när hon hade hämtat mig hos dagmamman och vi kom hem stod det en bil jag inte kände igen utanför och mamma ba:
– Oj! Kolla där, det sitter någon och har picknick i vår trädgård.
Och där satt min farmor och farfar, som i maskopi med mamma just hade bilat 150 mil från Norrbotten, på en rutig filt och drack kaffe och låtsades som att sånt här händer varje dag. Och farfar hade med sig en påse chokladpraliner från kommunistkonsum*, precis som han hade varje gång vi träffades.

Egentligen hade de nog inte gjort den där resan bara för att ta en fika på vår gräsmatta utan passade på att kika in när de hade varit i Kumla och hälsat på pappa och så att säga ändå hade vägarna förbi. Men i min värld, där jag vid den tiden fortfarande var universums medelpunkt, kände jag mig så otroligt uppmärksammad och älskad att den där försommareftermiddagen i mitten av åttiotalet är fortfarande ett av mina happy places.

*Den här episoden utspelar sig gamla hederliga i DDR-Sverige när det bara fanns Blåvitt att "välja" på. När chokladpraliner hette chokladpraliner och tandkräm tandkräm.

Vitt är det nya brunt

I sommar har jag blivit härligt solbrun 1) på fötterna, 2) i nacken och 3) på den lilla lilla ytan längst upp ovanpå öronen.
Igår såg jag gula löv på gräsmattan bakom huset. Det är över nu. Fan också. Inte i år heller.

Learning by doing: Rabarberpaj i portionsform

Nota bene! Jag har odlat rabarbern själv.

Jag hade ju nästan glömt att det här var en matblogg

Pepparkakor och julköttbullar. Sen bidde det inget mer. Men nu är det ny säsong och nya friska tag. Jag föreslår därför att ni snickrar ihop en melonsallad, packar en kylväska och åker och badar imorgon. Se så, vattenmelonerna är praktiskt taget gratis nu vettja!

Du behöver följande:
1 kg vattenmelon (på ett ungefär, det är inte så jävla noga)
3 passionsfrukter
1 kruka mynta (eller mer ifall du inte har något vettigare att lägga pengar på)
flytande honung efter behag

Och du gör så här:
Tärna melonen i vad du anser vara lagom stora bitar.
Gröp ur passionsfrukterna.
Strimla myntan.
Ringa över honung.
Blanda.
Förvara i kylen. Den vinner inte på att ätas vare sig rumstempererad eller solvarm, däremot på att stå och dra till sig lite över natten. Skulle säkerligen också gå att kombinera med någon form av starksprit om man är lagd åt det hållet.