Önskeinlägg: Om jag fick möjlighet att helt fritt utforma mitt liv – då skulle min vardag se ut så här

Jag är väl som "alla andra", tänker jag. Jag ser något stenhus i södra Europa framför mig, om vintrarna åtminstone. På somrarna åker vi nog till vårt andra hus i Västerbotten. Det viktigaste, har jag kommit på idag, är att jag kan klä mig mer eller mindre uteslutande i tight trikå året runt. Jag har en barbamamakropp och den tycker inte om hårda linningar och vinterjackor som begränsar rörelsefriheten. Dessutom stryker piratleggings och någon form av linne som täcker röven mitt ego medhårs.

Nåväl. Trikåkläder har väl typ vem som helst råd med. Stenhus och sommarstugor är det värre med. Samt att kunna försörja man och barn. Alltså måste jag skriva en bästsäljare. (Vilket boken jag för tillfället håller på med, eller snarare gör allt för att slippa hålla på med, tyvärr inte kommer bli. Den är lite eländig i sin framtoning.)

I mina hus kommer jag mest ägna mig åt skrivande, matlagning och lite odling. Kanske får vi eoner av tid över när barnet blir lite större och då skaffar vi några getter och börjar tillverka ost som är to die for. Och så kommer jag dricka en del vin. Billigt och gott lantvin som inte har så hög alkoholhalt. Jag tycker inte om att bli full. Och så kommer det att fladdra i någon tunn vit gardin medan jag tar en paus och blickar ut över mina ägor.

Kort och gott: No lönearbete for me, please.

(Inlägget önskat av PPD.)

Önskerubrik: Jag ser fram emot...

...sommaren. Pinsamt förutsägbart, javisst, men den här tiden på året är ju faktiskt helt underbar. Precis innan det drar igång. Det gröna är så intensivt grönt och allt ligger framför en.

I sommar skulle jag kunna skaffa den där perfekta solbrännan, skaffa kondis nog att springa 2,5 km utan att pausa för att hämta andan, eller, som @Vaskinton_ tipsade om, pollinera en hel äng genom att springa över den med fantastiskt håriga ben. Om jag vill alltså, det kan också hända att jag skiter i det och gör något helt annat. There's no end to the possibilities!

(Rubriken önskad av PPD.)

Men om jag skaffar en tatuering nu kommer jag säkert inte ångra den om tio år

Saker som gör min dag i november 2011:
– Tanken på vad jag skulle kunna göra med de 1,4 miljoner någon annan just vann på lotto. (Betala av mitt och hemulpappans studielån och bilen, köpa Huset vi spanade in för en massa år sedan och inte kunnat släppa sedan dess, samt köpa ett hästhuvud att pula in kontanterna i som jag planerat att betala Huset med.)
– Att jag snart ska få höra E-types version på en Timbuktulåt. (Kollar på Så mycket bättre. Hej svennebanan!)
– Att SAOL + Wordfeud = sant.

Saker jag inte skulle brytt mig nämnvärt om i november 2001:
– Tanken på vad jag skulle kunna göra med 1,4 miljoner någon annan just vann på lotto. (Betala av mitt och hemulpappans studielån och bilen, köpa Huset vi spanade in för en massa år sedan och inte kunnat släppa sedan dess, samt köpa ett hästhuvud att pula in kontanterna i som jag planerat att betala Huset med.)
– Att jag snart ska få höra E-types version på en Timbuktulåt. (Kollar på Så mycket bättre. Hej svennebanan!)
– Att SAOL + Wordfeud = sant.

Hej hypokondri!

Tips: Bildgoogla svinkoppor. Det gjorde jag just och nu är jag ganska säker på att jag inte har det. Samtidigt som jag är helt säker på att jag har det. Ja, alltså, egentligen vet jag att den där vattniga grejen i vecket mellan högra handens lång- och ringfinger är ett myggbett som jag gått loss på, men man kan ju aldrig vara helt säker. Än så länge har jag åtminstone inte fått stora variga sår i ansiktet. Inte heller ser jag ut som Amy Winehouse, som av någon anledning dyker upp på flera av bilderna.

Förtutom det (svinkoppor alltså, inte Amy Winehouse-utseende) går också kusin vattkoppa både på mitt jobb och hemulens förskola. Eftersom jag var ensambarn ganska länge och föddes i en tid då barngrupperna var små så har jag inte haft någon form av koppor, så det ska bli spännande. Jag har hur som helst redan börjat skissa på planer för långledigheten. Kanske skriver jag en roman. Kanske hasar jag omkring insmord i potatismjöl och gråter blod. Den som lever får se.

En del av planen är att jag insjuknar i slutet av november och min avkomma i mitten på december och sen när vi är friska igen så är det jullov, vilket skulle innebära att vi får chansen att isolera oss i hemmet halva vinterkräksjukesäsongen. Perfekt!

Vatten över huvudet! Yehaa!

Tänkte ge mig på det nätta projektet att skriva några rader ord om varenda bloggjävel jag har i min reader. Deadline: månadsskiftet augusti-september. 2011. Wish me luck!

Vänta lite, jag ska bara kolla med tomten

– Mamma, ja ha jott tåta.
– Igen? Jag tror inte jag orkar mer tårta nu. Jag önskar mig en plankstek, kan jag få det istället?
– Ja önka mej en hätt, kan ja få de?

Jag hörde för ett tag sedan ett radioprogram om en familj som i samband med en semesterresa i Sydamerika smugglade med sig två små apor hem. Bara för att deras unge önskat sig såna så badly. Riktigt där är jag inte ännu. Det kommer inte stå en ponny i garaget i morgon bitti. Men nästan.

Day 15 – Your dreams

Bild härifrån

En vän jag inte sett på länge räknade en gång ut att om folk bara såg till att dö i rätt ordning så var han inte mer än sex led ifrån att ärva Åkesson-imperiet. Jag har inga storföretag inom räckhåll så jag antar att jag får nöja mig med att hoppas på att en okänd släkting lämnar efter sig en madrass full av silverdollar. Eller nåt. Vet inte om det faktum att min mormor har tolv syskon – som i sin tur också ynglat av sig rätt flitigt – är till fördel eller nackdel här. Vi är alltså en stor och brokig släkt, spridd likt maskrosfrön över västvärlden, så möjligheten finns ju att någon suttit borta i Amerikat och varit excentrisk och klädd i bredbrättad hatt och tjuvhållit på en förmögenhet, men om vi är flera hundra pers som ska dela så kan det ju lika gärna kvitta.

Jag fantiserar alltså inte mer outside the box än så. Alla mina drömmar bottnar i att jag inkasserar en större summa pengar. Sen ska jag börja jobba idéellt/starta företag/flytta ut på landet och leva av vad jorden ger/leasa en apa som matar mig med vindruvor och byter kanal när fjärrkontrollen ligger för långt bort.

Det sociala arvet

Jag förstår dig mycket väl vad du känner för att ha med mig att göra.Lika lite som jag ville ha med min far att göra när han var full och äcklig vill du ha med mig att göra när jag är påtänd äcklig och pladdrig.Jag har ransakat mig själv och insett hur mycket fel jag har gjort under årens lopp.DET ÄR ENORMT MYCKET MISSTAG JAG GJORT TACK VARE MITT MISSBRUK.JAG ÖNSKAR ATT VI KAN ÖPPNA VÅRA RELATIONER IGEN OCH JAG LOVAR DU SKALL INTE BLI BESVIKEN .många kramar och tankar från mig till Dig.pappa

Det är ju så hjärtat blöder, om det inte vore för att jag visste att avsändaren är en man som aldrig gör något för någon annans vinning än sin egen. Då är en dotter bra att ha. En lintott är fan the shit man behöver någon som bär väskan genom tullen eller en hyrestrea betald av socialen. Men liten blir stor och inser att blodsband inte är synonymt med tacksamhetsskuld.

Don't get your hopes up

Någon fick genast för sig att jag kommer bli en bättre och mer frekvent bloggare bara för att jag lärt mig att hantera min mobiltelefon. Det kan vara att hoppas på för mycket. Däremot är det mycket möjligt att mina framtida inlägg kommer vara kortare och om tråkigare. Det är ju så himla jobbigt att skriva på de där små knapparna. De icke existerande knapparna. Håll tillgodo.

Ära vare Gud i höjden

Jag håller på med ett litet virkprojekt. Katterna hjälper till efter bästa förmåga.

Jag är för övrigt fullt medveten om att den här bloggen verkar befinna sig i något slags komaliknande tillstånd. Kanske tar jag mig i kragen och skriver något kontroversiellt ikväll, kanske inte. I vilket fall som helst känner jag mig stärkt och inspirerad av gårdagens quiz- och känslomässig bergochdalbanakväll med Icka och Lina. Tack!

Grand opening

Mina damer och herrar, hjärtligt välkomna ska ni vara till mitt lilla krypin i bloggosfären. Jag har givetvis storslagna planer om långa, välskrivna inlägg om viktiga och angelägna ämnen, men jag har ju ett jobb och en familj och allt det där, och så går det ju så mycket bra på TV hela tiden. Så det kommer nog urarta och inom kort se ut precis som vanligt. Håll tillgodo!

PS. Hur gör man för att eventuella länkar ska öppnas i en ny flik?