Melodi: BR-reklamen

Vet ni vad det bästa är?
Jo, jag har fått ett jo-obb!

Se där, ditt liljevita fanskap!

Rubrik: Anna S

Man kan nog ta diskussionen om barn och ondska hur långt som helst. Jag är övertygad om att barn speglar de vuxna i sin omgivning skrämmande väl och att de under "rätt" förhållanden är kapabla att utföra fruktansvärda handlingar, men om det gör dem onda vet jag inte, inte heller vet jag när man börjar kunna känna skadeglädje.

Min mellanstadielärare var av den gamla stammen. Kristen på ett obehagligt vis. Jag kan inte minnas något jag lärt mig i skolan mellan hösten 1991 och våren 1994, eller ja... inget som står i läroplanen iallafall, däremot att man ska resa sig ur bänken och niga när rektorn eller studierektorn kommer på besök och att när en vuxen tar tag i ens arm och sliter upp ett barn ur bänken räknas det inte som aga eller misshandel om barnet först betett sig näsvist.

I advent brukade vår fröken tända ljus och läsa högt för oss en stund på morgonen, jag minns inte ur vilka böcker eftersom jag hade fullt upp med att koncentrera mig på att inte sitta för slappt eller på något annat vis se ut som att jag inte lyssnade, och en morgon hände det. När hon böjde sig fram för att tillrättavisa en av pojkarna på första raden kom hennes kashmir-tröja för nära en av lågorna och fattade eld. Det brast för oss allihopa, vi började skratta. Ett till att börja med nervöst skratt som fick näring och växte sig starkare och starkare av lättnaden i att inte vara den enda.

Hade hon inte fått släckt tröjan på egen hand så hade vi antagligen bara suttit kvar och skrattat medan hon brann upp. Totalt oförmögna att att ta egna initiativ i hennes närvaro. Onda, sa hon.

När mina syskon ett tiotal år senare började högstadiet hade min gamla fröken klättrat ett par pinnhål, till rektorsposten på den skolan, och fick således chansen att sätta brun kant även på deras tillvaro. En av hennes missioner var att min syster skulle medicineras till lydnad när det började krångla lite för henne i åttan. Lyckligtvis visste vår mamma både vad barn i den här landet har för rättigheter och hur man sätter hårt mot hårt och såg till att li'l sis fick hemundervisning istället.

Mögel

Jag tycker det är oerhört fascinerande att vi lever i ett samhälle där vi har blivit så rädda för mat som inte är sönderprocessad att det på varje enskild mögelostförpackning måste sitta en lapp som upplyser oss om att det hör till mögelostens naturliga mognadsprocess att den möglar.

Någonting ur hennes mun faller i min mun

Rubrik: A.M.O./Philip Teirs

När vi var nykära imponerades han och tyckte han att jag var tuff som hade åsikter om precis allting. Åsikter som jag fortfarande orkade älta och försvara, som han inte sällan adopterade. Nuförtiden tycker han mest att jag är en nörd, men han backar ändå förvånansvärt ofta upp mig och supportar mina projekt. Det är väl sånt som kallas kärlek, antar jag.

Win/fail?

Jag hann nyss med sista bussen som trafikerade Marklandsgatan innan snökaoset took hold. Det är fascinerande att varje gång det faller snö är det som om det vore första gången. Alla ba: hey what's all that white stuff?!
Men, on the bright side, det är tur att man inte jobbar som trafikledare.

Och jag skulle nog välja ett annat tillbehör till oxfilén

Vi har nog lite olika förväntningar på föräldraskap och barn, Katrin Zytomierska och jag. Jag har förvisso också svårt att föreställa mig att jag fortfarande kommer amma när min unge är tolv år, men vem vet? För två år sedan trodde jag att min gräns gick vid att amma en tvååring, idag tänker jag mig att jag slutar senast när hon är fyra och om ytterligare två år kanske jag tycker det känns rimligt att fortsätta tills hon börjar skolan. Däremot är jag övertygad om att jag aldrig kommer tycka att det är ok att mitt barn varesig röker vid tolv års ålder eller fimpar i potatismoset.

För övrigt ammade Stina Ekblad bara i sex eller sju år.

För att det är roligt att elda och dricka glögg tillsammans

Day 30 – One last moment

– Hej, det är Janne. ... Mamma dog för en stund sedan.

03:43 a.m.

– Mamma, ja höver kissa.
– Tyst. Det är natt. Kissa i blöjan.
– Kom så går vi och kissar. *glättigt tonfall*

Day 29 – Your aspirations

Struktur och rutiner. Och då menar jag inte äta och bajsa enligt schema utan bara någon form av lugn och harmoni. Ett jobb som inte innebär att jag är förbannad fem över åtta utan som kanske till och med ger mersmak. Få energi över att göra i ordning här hemma. Tapetsera fondvägg och måla resten av sovrummet, kanske ett litet klickgolv när jag ändå är igång. Ny säng. Nya sängkläder. Och väggarna i vardagsrummet... upp med tapeter och färg, stora tygsjok, djurhudar, jakttroféer, anslagstavlor, vad som helst, bara det blir gjort. Lycka är ett homestageat hem. Så där spontant.

Nej då, egentligen är jag nöjd bara min unge får en bra start.

Day 28 – Something that you miss

Förutom det gamla vanliga – pengar på banken, meningsfull sysselsättning, mamma – så saknar jag t i d. Den där tiden man inte visste att man hade before kid. Jag tänker ofta på hur sjukt effektiv jag hade kunnat vara alla de där åren jag lagt på... ja, jag vet inte vad. Istället för att kolla på day time tv, tristess-prata i telefon och kedjeröka hade jag kunnat skaffa backslick, starta företag och tjäna min första miljon innan 25. Om jag nu hade haft den ambitionen.

Day 27 – Your favorite place

Borta bra men hemma bäst. Redan innan jag blev morsa föredrog jag att gå från festen när det var som roligast, vänta i en iskall hållplatskur, stå ut med mina medresenärer och promenera ensam i mörkret framför att sova över.

Fuck jul, let's bli utbränd innan nyår

Som om jag inte hade nog med oavslutade projekt på hyllan så har jag plötsligt drabbats av ett korsstygnsbegär. I julklapp önskar jag mig ett startkit, och inte den där varianten av duk där stygnen blir halvcentimeterstora, nej litet och pilligt ska det vara. Så att jag kan ta mig vatten över huvudet så fort som möjligt. Bring it on!

Bilden har jag stulit av Ninni Schulman.

Lussebrön

Hur många gånger har jag inte stått och stört mig på rullandet och kringlandet när jag bakat lussekatter? Jäsdegar är inte min grej. Och ändå har jag aldrig tidigare kommit på tanken att man kan förekla och därmed snabba på processen. Förrän nu. Tillåt mig presentera... lussebröst, eller lussebrön som jag i ett infall av Göteborgspatriotism bestämde mig för att kalla dem. Enkelt och genialt. Inspiration och recept hittade jag hos Sagogrynet.

Ps. Ja, vi är helt fucking oortodoxa och eldar alla fyra ljus precis som det passar oss.

Day 26 – Your fears

Innan hemulen kom var jag odödlig. Allt ordnar sig alltid och hemskheter händer inte mig. Sedan visade sig de där två strecken på stickan och på en sekund förvandlades jag till en hönsmamma.

Jag minns ett tillfälle, en av de första gångerna jag lämnade övriga familjemedlemmar ensamma hemma, då jag gick längs trottoaren och inte kunde tänka på annat än vad som skulle hända med min lilla bebis om en bil plötsligt rammade mig. För att inte tala om alla de gånger jag målat upp sceariot för mig själv att jag plötsligt skulle falla död ner när barnafadern var på jobbet och den lilla skulle ligga och skrika i flera timmar och bli traumatiserad för livet.

Alla såna tankar är förstås heeelt normala. Fast ändå helt rubbade.

Day 25 26 – A first

Vissa kanske la märke till att jag missade gårdagens tema, andra blev kanske bara glada och lättade. Det berodde i vilket fall som helst, som vanligt när något inte blir som det är tänkt, på den mänskliga faktorn. Jag tittade på På spåret och somnade(!). Har aldrig hänt förut.

Nåväl. Nu låtsas vi för en stund att det fortfarande är fredag den 3 december.

Jag har haft gott om förutsättningar att bli missbrukare. Ett släktträd som dignar av alkoholister (med mera) och bokstavsbarn, i kombination med tidig debut och under hela tonåren ett umgänge där berusningsmedel aldrig var mer än ett samtal bort. Mina fyllor har varit många och destruktiva, men den allra första är faktiskt ett trivsamt minne.

Jag var tretton år och fältbiologerna höll julfest. Det åts clementiner och pepparkakor, lyssnades på julmusik, dracks saftglögg och eldades i kaminen (vår klubblokal var en stuga utan el och vatten, såklart). Vi var ett tiotal personer mellan tretton och sexton år och alla hade fått lov att sova över i stugan. Perfekt upplägg.

När sista föräldern kikat förbi kändes kusten klar och folkölen halades fram ur gömslena. 2,8% var det fortfarande som gällde på den här tiden. Jag drack två och blev lätt på lyran. Den trevliga stämningen från förkvällen höll i sig. Ingen blev dräggig och otrevlig och ingen blev utsatt för påtryckningar av något slag.

Angående kopplingen fältbiologer och alkohol vill jag inflika att vi faktiskt oftast sysslade med det det var meningen att vi skulle göra, typ titta på fåglar och demonstrera mot kärnkraft, och de flesta av oss har idag universitetsutbildningar och hederliga jobb. Jag skulle inte tveka att låta min egen unge bli fältbiolog.

Monkey see, monkey do

Trettiodagarsutmaningen har varit bekväm, även om fantasin trutit på vissa av ämnena. Nu är det mindre än en vecka kvar av sötebrödsdagarna och jag tänkte testa något jag varit sugen på ett tag, att göra som AMO och göra en Alex Schulman. Hängde ni med?

Såhär går det iallafall till:
1. Du skriver en rubrik i kommentarsfältet.
2. Jag skriver en text till rubriken.

Day 24 – Something that makes you cry

Ständigt denna mormor. När vi tittar på foton säger hemulen min mommo, min bätta pompis, men snart kommer hon ha glömt henne och det gör så ont när jag tänker på det. Det var ju inte så här det skulle bli. Mormor skulle ju springa så fort och leka så bra.

Jul-asperger

På ett ungefär hur lång tid tar det för en amaryllis att växa från lök+litet blad+outvecklad knopp till lång stjälk+blomma? Alltså, när är det tid att inhandla julblommor?

Btw

Jag var på en till intervju i eftermiddags. För en kocktjänst på en helt nybyggd förskola som startar upp i januari. Ska bara fixa ett omdöme från nuvarande jobbet så har jag en god chans. Tjoho!

Och angående förra intervjun så är det inte klart än vem som får jobbet. Det hade dragit ut på tiden med referenstagningarna. Spänningen är olidlig.

Så nu vet ni.