Vissa kanske la märke till att jag missade gårdagens tema, andra blev kanske bara glada och lättade. Det berodde i vilket fall som helst, som vanligt när något inte blir som det är tänkt, på den mänskliga faktorn. Jag tittade på På spåret och somnade(!). Har aldrig hänt förut.
Nåväl. Nu låtsas vi för en stund att det fortfarande är fredag den 3 december.
Jag har haft gott om förutsättningar att bli missbrukare. Ett släktträd som dignar av alkoholister (med mera) och bokstavsbarn, i kombination med tidig debut och under hela tonåren ett umgänge där berusningsmedel aldrig var mer än ett samtal bort. Mina fyllor har varit många och destruktiva, men den allra första är faktiskt ett trivsamt minne.
Jag var tretton år och fältbiologerna höll julfest. Det åts clementiner och pepparkakor, lyssnades på julmusik, dracks saftglögg och eldades i kaminen (vår klubblokal var en stuga utan el och vatten, såklart). Vi var ett tiotal personer mellan tretton och sexton år och alla hade fått lov att sova över i stugan. Perfekt upplägg.
När sista föräldern kikat förbi kändes kusten klar och folkölen halades fram ur gömslena. 2,8% var det fortfarande som gällde på den här tiden. Jag drack två och blev lätt på lyran. Den trevliga stämningen från förkvällen höll i sig. Ingen blev dräggig och otrevlig och ingen blev utsatt för påtryckningar av något slag.
Angående kopplingen fältbiologer och alkohol vill jag inflika att vi faktiskt oftast sysslade med det det var meningen att vi skulle göra, typ titta på fåglar och demonstrera mot kärnkraft, och de flesta av oss har idag universitetsutbildningar och hederliga jobb. Jag skulle inte tveka att låta min egen unge bli fältbiolog.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar