När det gäller barn och barnomsorg, offentlig sektor och skattepengar hemfaller jag allt som oftast åt kommunismen. Jag går till och med på ett eller annat möte och lyssnar på gamla kamrater som brandtalar på ljuv varvsarbetargöteborgska, om tid och plats passar mina syften. Men jag är inte medlem, för rätt som det är får jag för mig att jag är anarkist eller miljöpartist istället. I valet till Europaparlamentet överraskade jag mig själv med att rösta på piraterna och i senaste riksdagsvalet kryssade jag såklart Gudrun. Inte vidare lojal mot någon med andra ord.
Jag tror på allas lika värde. På ett samhälleligt plan. Som person är jag bara människa.
*tummar upp*
SvaraRadera