27. Om jag blev tvingad (under pistolhot) att spela i ett band…

…så vore det mer synd om övriga bandet än om mig. Mina musikaliska talanger sträcker sig nämligen inte längre än till att spela Gubben Noak på piano. Kanske kan jag stå lite vid sidan av och vissla och klappa händerna lite?

23. Hepp! Dagens musiktips

Jag fruktar och föraktar det där stereotypt manliga jävla sättet att lyssna på musik, att lusläsa konvolut och plugga in texter och tävla om vem som har bäst koll på årtal och vilka låtar som är på vilken skiva. Give me a fucking break. Jag tänker inte ge er en specifik artist eller låt.

Mitt bästa tips rent generellt är att i möjligaste mån undvika att konsumera kultur som produceras av och för snubbar. Verk av personer som inte utgör normen är i nio fall av tio mycket intressantare.

4. Utan tvekan den låt jag lyssnar mest på

Som den teknikvägrare jag är började jag inte använda spotify i någon större utsträckning förrän i somras och annan radio än p1 har jag knappt rattat in alls på den här sidan om millennieskiftet. Det är med andra ord inte mig ni ska bjuda med på musikquiz. Inte om ni vill vinna iallafall.

Nåväl. Några spellistor har jag såklart knåpat ihop och det finns två låtar som återkommer betydligt oftare än andra: Röda Bönor – Sången om sexualmyterna och Dan Berglund – Snälla ögon. Det kan ni för all del dela upp er i smågrupper och diskutera.

Ps. När jag ändå har er på tråden så kan jag passa på att tipsa om tre album för de lite yngre lyssnarna också. Perfekt i bilen eller då en har tappat rösten och inte kan läsa saga eller om en bara sådär i största allmänhet känner för att söva sig själv i barnsängen och vakna tre timmar senare med nackspärr:

Dunderklumpen – Toots Thielemans och Beppe Wolgers
Kåldolmar & Kalsipper – Nationalteatern
Peter Pan – Nationalteatern

Smurfhits, go fuck yourself.

Men om jag skaffar en tatuering nu kommer jag säkert inte ångra den om tio år

Saker som gör min dag i november 2011:
– Tanken på vad jag skulle kunna göra med de 1,4 miljoner någon annan just vann på lotto. (Betala av mitt och hemulpappans studielån och bilen, köpa Huset vi spanade in för en massa år sedan och inte kunnat släppa sedan dess, samt köpa ett hästhuvud att pula in kontanterna i som jag planerat att betala Huset med.)
– Att jag snart ska få höra E-types version på en Timbuktulåt. (Kollar på Så mycket bättre. Hej svennebanan!)
– Att SAOL + Wordfeud = sant.

Saker jag inte skulle brytt mig nämnvärt om i november 2001:
– Tanken på vad jag skulle kunna göra med 1,4 miljoner någon annan just vann på lotto. (Betala av mitt och hemulpappans studielån och bilen, köpa Huset vi spanade in för en massa år sedan och inte kunnat släppa sedan dess, samt köpa ett hästhuvud att pula in kontanterna i som jag planerat att betala Huset med.)
– Att jag snart ska få höra E-types version på en Timbuktulåt. (Kollar på Så mycket bättre. Hej svennebanan!)
– Att SAOL + Wordfeud = sant.

Plötsligt

dyker Mikael Rickfors upp och framför Vingar för pengarna. På Barnkanalen. 2011. Barnen bra: vem fan är du?

Husmorssemester/punk in drublic

Har alla resebolag någon slags universell hemlig svart lista? Kan mina mail (del 1 och del 2) angående Västtrafiks kombinerade toalett/amningsrum i så fall vara förklaringen till varför SJ klarar att dra pengar från mitt konto men inte att maila/sms:a vare sig bekräftelse eller beställningsnummer? Dem har jag för övrigt inte heller fått svar från på länge. Kanske det vore på sin plats att ligga på lite...

Nåväl. Om det skulle råka dyka upp några tågbiljetter här så åker jag helt solo kvist till Malmö och ser NOFX 22 augusti. Tjoho tjoho tjoho!

Senast jag såg dem var på nittonhundratalet i Christiania. Eventuellt kan jag också ha träffat dem. Och vi kan ha rökt jazztobak ihop. Jag kan också ha fått klä av mig alla kläder i tullen på vägen hem. Det kan ha känts som att det helt klart var värt det. Bildbevisen? De är spårlöst borta. *gräm*

Evigt nittiotal

Det har gått i runda slängar ett och ett halvt decennium sedan jag och mina högstadievapendragare hängde hemma hos E och sprayade nackhåren och lyssnade på reklamradio innan vi stack in till stan* för att dricka häxa och hamna i dåligt sällskap, men tydligen har jag inte missat särskilt mycket under de år jag hållit mig på rätt sida av 100 MHz-strecket. Det jag hann höra idag innan jag stängde av mentalt var någon form av lambada-tolkning följt av I'll be missing you.

Kanske ger jag det en ny chans om femton år igen. Inte för att jag tror att Puff Daddy kommer behöva ligga sömnlös om nätterna och oroa sig över pensionen, utan mest för att bekräfta att åtminstone något är konstant i den annars ständigt föränderliga värld vi lever i.

*Ulricehamn

What's gay today

Pink Floyd utan droger. Hallå, vem blir inte glad av slagverk liksom?

Hamma mamma!

När jag var liten trodde jag att det var min mamma som hade skrivit Mammarock. Det hade det kunnat vara. Sådär en tjugofem år senare gör jag likadant. Lite indoktrinering har ingen dött av.

So be good for goodness sake

Varför är det alltid de sämsta låtarna som det ska hållas på och göras hundra nya versioner på? Skit kommer liksom fortfarande vara skit även om man förgyller den och försöker få den att likna något annat. Jag hatar den jävla låtjävlajäveln så innerligt att... ja, jag vet inte vad. Den står fan för allt som är dåligt med julen och ska ses som en påminnelse om att det är dags att skippa hela tomtegrejen, vilket vi tack och lov bestämt oss för redan innan hemulen föddes. (Ja, vi är lite bättre föräldrar än er andra, trots att vi låter vår unge leka med eld och ramla från höga höjder.)
Finns det inte nog elände nog i den här världen, som kan traumatisera ungarna, utan att vi behöver lura i dem att en skäggig man spanar på dem när de sover och att det är fult att visa känslor? Är det inte Gud så är det tomten. Och är det inte tomten så är det självutnämnda barnpsykologer. Aldrig får man vara i fred.

Dan före dan, när jag kämpade med ett gråtande barn och en barnvagn tung som ett mindre arméfordon, mötte vi en ur den sistnämnda kategorin, en kvinna ungefär i min mammas ålder, som tydligen såg det som sitt kall att ingjuta lite disciplin i den veka åttiotalistgenerationens avkommor. Hon stövlade helt sonika fram till barnet, tog tag i hennes haka, skapade ögonkontakt och sa "vänligt" och bestämt:
– Tänk på att tomten ser dig. Om du inte slutar gråta nu så får du inga julklappar. Och så mycket sötare du skulle vara utan de där tårarna i ansiktet.
Barnet jag nyss varit sugen på att sälja till högstbjudande hade nu plötsligt min fulla sympati. Mjölksyran i armarna var som bortblåst. Jag tog upp min unge, vände på klacken och gick därifrån utan ett ord. Vad är det för fasoner?! Vad var det som fick den lismande ödlan att tro att jag har något som helst intresse av att främmande människor ska ge sig på min unge och läxa upp henne ute på stan?

Samma dag hörde jag för övrigt ett inslag i P1:s Mitt i musiken som handlade om (jul)musik som ska få oss mer köpsugna. Let med put it this way: den butik jag tar på bar gärning med att spela Santa Claus is coming to town, vilken version det än må vara, kommer jag aldrig mer spendera en enda krona i. Då var det sagt också. God fortsättning på er gott folk.