Instagram goes blogg: vardagsbild 1/5

@lisakristinr och @din_morsa_design har uppmanat mig att dela med mig av fem vardagsbilder på instagram. Det här är första inlägget:

Grus, oöppnad post, väskor som borde packats upp weeks ago, skräp, skräp, skräp och mera grus. Och tidiga morgnar. Om socialen hade gjort en flygande besiktning av det där barnets (jo, det sitter faktiskt ett barn där mitt i allt skräp, kolla riktigt noga så ser ni) hemförhållanden så hade vi blivit fråntagna vårdnaden omedelbart. Med anledning av den jävla stökmisären alltså, inte pga de tidiga morgnarna för de är väl karaktärsdanande eller något antar jag. Jävla arbetslinje.

Fucking jävla kukarbetslinje som tvingar mig att kliva upp tre timmar innan jag ska vara på jobbet för att hinna lämna det där barnet som syns i bild på förskolan. Tänk på det ni som går i tankar att yngla av er.

Det är jag som sköter lämningen nittionio morgnar av hundra i den här familjen (eftersom barnafadern kliver upp ännu tidigare och börjar jobba innan förskolan ens öppnar). Emellanåt får det mig att totalt tappa livsgnistan, maken till sisyfosarbete liksom, att dag ut och dag in, i ur och skur och genom utvecklingssprång och självständighetsfaser göra sitt bästa för och misslyckas med att befinna sig på utsatt tid och plats i sällskap av en person som helt saknar tidsuppfattning.

För att inte snacka om antiklimaxet att belöningen sedan är att få åka och jobba. Varför ställer människan egentligen upp på detta?

Medborgarlön nu!

Fin mig hit och fin mig dit, jag hör aldrig annat

Tröttheten jag kände då jag gick till hållplatsen efter förskolelämning igår. Hemulbarnet hade letat fram helkroppsbilder i tidningar här hemma och gjort klippdockor av dem, klippt ut kläder till dem och allt, som hon tog med sig till förskolan för att visa på samlingen och sedan fortsätta jobba med under dagen. Väldigt nöjd med sig själv på vägen dit men inte alls lika sprudlande efter att pedagogen som tog emot i hallen sågade hennes (i mitt heeelt objektiva tycke) kreativa projekt vid fotknölarna genom att reducera det till "nämen, så fint".

Tro mig, kids i allmänhet och flickor i synnerhet lider ingen brist på vuxna som talar om för dem att de och deras alster är fina, så snälla försök hitta andra sätt att bemöta barnen. Hint: rosa ballerinaskor kan vara snabba att springa eller bra att smyga i, en håruppsättning kan vara ett praktiskt sätt att slippa få håret i ansiktet när en äter eller pysslar och en teckning kan vara en utmärkt ingång till ett givande samtal om det den föreställer.

Först kände jag bara allmänt *suck* över pedagogens kommentar men allt eftersom dagen gick övergick känslan mer och mer i något molande och framåt lunch var min inre rabiesfeminist riktigt förbannad men tack och lov fick jag anledning att bli på bättre humör när ungen kom hem på eftermiddagen. Glad i hågen berättade hon att hennes kamrater och de andra pedagogerna blivit så inspirerade att de bestämt sig för att bygga en teater och göra fler dockor att spela upp pjäser med.

Slutet gott, allting gott. Antar jag.

Ska bara instagramma ett par vårtecken först

Jistanes så kär jag blir i mig själv när jag kommer mig för att inte bara duscha utan även göra det på kvällen och dessutom i såpass god tid att håret nästan helt hunnit torka. Eonerna av tid jag kommer spara på att slippa försöka dölja smörhåret i en "kreativ håruppsättning" imorgon bitti!

Som belöning för det ska jag unna mig ett par kapitel ur Americanah innan jag släcker lampan. Så jävla bra den boken är, såpass att jag tänkt på den på jobbet idag och längtat efter att få komma hem och krypa ner i sängen med den i famnen.

Breaking up is never easy

Naturligtvis borde jag ha sagt att "jag är så besviken att jag inte klarar av att prata med dig" men trots att det har gått mer än ett år blev jag totalt överrumplad när jag väl råkade springa på en gammal vän som begått ett enormt svek mot sitt barns andra förälder. Istället hasplade jag ur mig "Hej. Bra. Du då?" på ren rutin och kände mig som ett jävla rövhål efteråt.

Till viss del för att jag var kort och otrevlig i tonen men samtidigt för att jag inte var tillräckligt otrevlig. Eller snarare för att jag inte var otrevlig på rätt sätt. För att jag dansade med i låtsas som det regnar-hambon istället för att säga rakt ut vad jag tycker om det hen gjort.

Fast vi varken handarbetar eller läser ut böckerna

Vid 31 års ålder inser jag plötsligt vad min mammas symöten egentligen var för sammankomster. Alltså, visst handarbetade de men mest drack de vin och åt ost eller skaldjur. Utan män och barn. Bekant på något vis.

Nu är det väl ändå revolution på gång

En ska inte ropa hej osv. men det verkar nästan som att den lelle är på väg ut ur prinsessfasen. De nya feministiska förebilderna idolerna är nu istället Nour El Refai och Ylva Hällen. Lyckas jag bara introducera Kakan Hermansson, som jag själv upptäckt alldeles för sent i livet och nu har en väldig crush på, på ett bra sätt för henne så ska jag nog kunna slappna av en aning sen.

Förresten, speaking of disney-prinsessor så tycker jag att ni ska ta och lyssna på det här gamla avsnittet av Stil som bland annat handlar om Hedy Lamarr (1913–2000), inte bara verklighetens förlaga till Disneys tecknade Snövit och den första att simulera orgasm på film utan även uppfinnaren bakom frekvenshoppning som är den teknik som ligger till grund för vår nutida trådlösa kommunikation.

(Alltså, jag tycker egentligen att ni ska lyssna på alla avsnitt av Stil men ni kan ju börja med ovanstående.)

*letar frenetiskt efter ett sjok tillräckligt stort att gömma den trasiga soffklädseln under*

Nej, det är klart att livet inte bara är jobb och gråväder. Idag är vi t.ex. hemma och har feber jag och min unge (eller eventuellt är det bara jag som har feber och barnet som är sympati-hemma och får sig sjukt mycket skärmtid) och jag kan faktiskt dra mig till minnes att solen tittade fram en stund för en vecka eller två sedan. Jag har även hittat ett sjukt beroendeframkallande iphone-spel att försumma hem och familjeliv för. (Telefonen ligger på laddning, det är enbart därför jag har tid att blogga.)

Sen ska jag ju faktiskt ha bokcirkelträff här hemma på lördag. Så jävla pepp på det, ska bara hitta någon skrubb att stuva undan resten av familjen i under tiden så blir det perfekt. Har även nämnt för dem att Skåne är vackert såhär års och att det var länge sedan vi (läs: de) hälsade på barnets kusiner som bor där. Får se om de nappar på det.

Jag älskar att ha tillställningar hemma! Varför har jag inte det oftare?!

Är detta allt livet är?

Jävla jobb och gråväder månad ut och månad in. Jag säger upp mig.

You have learned well, young padawan

Tidigare idag i lösgodishyllan på coop körde min unge den klassiska "if they stick together they count as one" och valde omsorgsfullt ut en stor klump karra av en sort hon egentligen bara skulle ta en av. My work here is done.

Det är skillnad på egna barn och andras ungar

Intressant detta med curling. (Och nu snackar jag inte vinter-OS.) När jag gick ut för att trösta en treåring som hade blivit satt på timeout i hallen på jobbet blev jag anklagad för att vara överkänslig. När en pedagog på ovan nämnda jobb väljer att blåsa av hela familjens sportlovsresa till alperna för att hens sextonåring dragit på sig en mancold och inte orkar följa med, då är jag plötsligt okänslig som tycker att det räcker att köpa hem lättlagad/lättäten mat för en vecka och lämna en femhundring till andra utgifter som kan tänkas uppkomma. Men ok. Vi säger väl så.

31. Den bästa fikan är ju som vi alla vet…

 …gofikan förstås! Men inte vad som helst, ändamålet helgar icke medlen och skräpfika av typen 10-pack "bageribakade" torrjävlabullar där pärlsockret liksom smält ihop med bullen kan gå rätt i fängelse utan att passera gå. Detssamma gäller för "kladdkakor" som gått för länge i ugnen samt bantningsvarianter på klassiskt fika. Det sistnämnda borde fan vara straffbart.

There I said it, jag är fikafascist. Välgjort ska det vara, annars kan det kvitta.

30. En grej jag är himla bra på

Denna tweet till trots vill jag nog påstå att jag är en jävel på att laga mat. Jag kan däremot erkänna att jag är mindre bra på meningsbyggnad.

29. Hepp! Dagens middagstips

Generös som jag är så ska ni få två tips – en relativt lättlagad och mycket god fiskrätt som jag slängde ihop på jobbet häromdagen samt en pastasås som vi åt alldeles nyss och som är så enkel att barnet (5,5 år) lagade den nästan helt själv.

Örtgratinerad fisk
4-ish portioner

600 g filé av vit fisk
2 dl creme fraiche
1 msk ströbröd
1 tsk dragon
1 tsk basilika
0,5 dl färsk hackad gräslök
0,5 dl färsk hackad persilja
salt
vitpeppar
(grädde)

Rör ihop creme fraiche, ströbröd och örter och ställ åt sidan för att svälla ett ögonblick eller två. Smörj under tiden en ugnssäker form och lägg i fisken, antingen i rimliga portionsbitar eller bara som den är. Salta och peppra.
Bred ut den goa röran som ett täcke över fisken. Häll eventuellt lite grädde runt om ifall du är den såsiga typen.
Låt det hela götta sig i mitten av ugnen eller strax under på 200°c i typ 20 minuter. (55–60 grader är en bra innertemp.)
Servera med kokt potatis, mos eller ris.


Barnsligt enkel champinjonsås till pasta
Även här blir det ungefär 4 portioner

1 stor eller 2 små gula lökar
400 g champinjoner
2–3 dl grädde
2 tsk timjan
kinesisk soja
salt
peppar

Finhacka löken (just det momentet klarar kanske inte den genomsnittliga femåringen av) och tärna champinjonerna grovt. Fräs i smör i en stekpanna.
Häll på grädde, timjan och soja och låt koka ihop lite grann.
Smaka av med salt och peppar.
Servera med pasta.


Ps. Ja, det mesta jag lagar innehåller grädde. För att det är gott. [Lasse-Kongoröst] Äh, håll käft'n.

28. Kolla! Här är en bok jag vill o-tipsa om

Varför nöja sig med en? Jag vill o-tipsa om all kurslitteratur jag någonsin haft. Och det är en del. (Ledtråd: Drygt 160 000 kr i studieskuld. Och då har jag ändå betalat av på den i sju år.)

Det bästa och/eller snabbaste sättet att göra något ointressant och tråkigt är att läsa det på högskolenivå.

27. Om jag blev tvingad (under pistolhot) att spela i ett band…

…så vore det mer synd om övriga bandet än om mig. Mina musikaliska talanger sträcker sig nämligen inte längre än till att spela Gubben Noak på piano. Kanske kan jag stå lite vid sidan av och vissla och klappa händerna lite?

26. Den bästa frukosten är ju som vi alla vet…

…den en slipper göra i ordning själv och som inte serveras förrän någon timme efter uppvaknandet. Det där snicksnacket om att frukosten är dagens viktigaste mål tycker jag är kränkande mot människor av min sort. Kvällsmat är minst tusen gånger viktigare.

25. Kolla! Här är en bild från mitt kök

Så jävla gött med lite större barn som äter någorlunda rimligt. Hon må vara skeptisk till det mesta som inte är köttbullar, korv eller fisk och visst dräller hon fortfarande en del. Men det ser åtminstone inte ut såhär, såhär och såhär vid måltiderna längre. Det tackar jag för.

Kolla, ett nästintill kladdfritt litet kök! Någon gång i framtiden kanske jag till och med vågar lägga in in en matta där.

24. En grej jag borde ta tag i

EN grej… LOL. I morse fick jag iallafall tummen ur och mailade mina fellow bokcirklare angående träff på torsdag. Det har hängt över mig länge.

Några andra grejer på listan är: boka in mig på spa innan presentkortet jag fick när jag fyllde trettio blir ogiltigt, packa ner julpyntet och bära upp det samt fyra kassar barnkläder på vinden, tvätta taket i köket, byta sand i kattlådan, duscha, gå och handla middag och choklad, rensa bland barnets leksaker inför Foffs vårmarknad, läsa ut boken inför ovan nämnda bokcirkelträff, ansa och vattna igenom vår gigantiska fredskalla, dammsuga och våttorka golv, skriva under ett kontrakt och skicka iväg det und so weiter.

*tar cyanid*