Fast vi varken handarbetar eller läser ut böckerna

Vid 31 års ålder inser jag plötsligt vad min mammas symöten egentligen var för sammankomster. Alltså, visst handarbetade de men mest drack de vin och åt ost eller skaldjur. Utan män och barn. Bekant på något vis.

7. Kolla! Här är en bild på stället där jag oftast sitter när jag bloggar

I ärlighetens namn skrivs inledningen på de flesta inlägg (inklusive detta) i soffan men på grund av datorns numera tämligen värdelösa batteritid brukar jag ändå hamna vid det där skrivbordet innan jag är klar.

Det är ett ganska fint skrivbord tycker jag. Det är långt (läs: rymmer många högar att sortera vid ett senare tillfälle) och det har både en rymlig skåpsdel och en del med lådor och hängmappar. Skulle gissa att det hade gått loss på en mindre förmögenhet om det hamnat i en hipstrig göteborgsk antik-/vintagebutik.

Pax för att ligga och ruva på all hemelektronik

Jag går och lägger mig på sofflocket och bloggar lite, säger jag och lägger mig i soffan med datorn i knät och fortsätter spela barnets Hello Kitty Carnival-spel på telefonen. (Ja, någon måste ju spela på ett vettigt sätt så vi får mer coins och experience.) Om jag bara kunde komma på ett svepskäl för att lägga beslag på ipaden också så vore jag det ultimata rövhålet.

Eventuellt säger jag upp mig också. Det är ju bara en dag julledighet kvar. Stressen!

PMS made me do it!

Kära dagbok,

idag skrev jag ett otrevligt mail till lönekontoret. De kan de gott ha! Nu kommer de säkert bli lättare att ha att göra med i framtiden och det kommer säkert gå supersmidigt att ändra den där redan bokförda kompdagen till sjukdom.

Kort därefter signade jag upp mig på en resa till den nordtyska staden Schwerin helgen 25–27 oktober. Anmälan är bindande och kalaset kommer gå på cirka 1500 kronor för resa med buss, två övernattningar i dubbelrum (som jag delar med en vilt främmande människa) och en trerättersmiddag.

Rationell är bara förnamnet.

Bästa bokcirkeln!

Vi har kommit igång med bokcirkeln och är redan inne på bok nummer tre, även om jag personligen såklart inte kommit igång än eftersom jag inte är mycket för att göra saker i tid. Just nu låter jag t.ex. bli att duscha och packa i ordning kläder inför morgondagens extraknäck – that's right, jag har skaffat ett second job. Hej arbetslinjen!

Med förra boken gick det väl… sådär. För att uttrycka mig diplomatiskt. Ingen hade läst ut boken och bara tre av oss hade möjlighet att komma på träffen. Och det kändes så jävla gött att det var ok. Så långt från skolan med sin himla obligatoriska närvaro och examinationsuppgifter och tentor och fan och hans moster.

Fifi har förresten också skrivit några ord om 'et. Vi är överens.

Dagens floskel

Efter jobbet mötte jag upp Avanai-Lisa för fika och överlämning av böcker och nu känner jag mig nyförlöst, alltså inte på det där baby bluesiga och ymnigt blödande ur fittan-sättet utan sådär glad och nöjd som en bara kan vara när en fått nåt vettigt gjort. Jag älskar att göra mig av med prylar! Dessutom fikar jag och snackar skit med vuxna människor med rimliga åsikter alldeles för sällan.

Som vanligt när jag träffar fellow småbarnsmorsor så blev det prat om barn och föräldraskap, förskola, uppfostran och metoder och på tal om det så hoppas jag att någon av er som läser har bättre koll på utvecklingspsykologi och kan svara på var det här jävla mantrat om att barn mår bra av rutiner kommer ifrån, vem som forskat på det och vilken typ av rutiner som avses. Spektrat är ju rätt brett för vad som kan anses vara en rutin menar jag.

De jag oftast hör obsessa om värdet av rutiner är de som propagerar för femminutersmetoden, schemastyrd amning och liknande – rutiner som jag är övertygad om inte gör någon nytta för särskilt många barn. Men en rutin kan ju också vara något så vardagligt som att borsta tänderna och läsa en saga eller sjunga någonting vid läggdags, eller för det mycket lilla barnet; att få komma upp i sin förälders famn då det vaknar och är oroligt, en trygg förutsägbarhet och långt ifrån samma sak som att vid givet klockslag varje dag gråta sig till sömns.

Jag gissar att det är få familjer som helt saknar rutiner i tillvaron, där varje ny dag är lika oförutsägbar som en tripp till Alices Underland, och frågan är om de familjerna i så fall är mottagliga för informationen om nyttan med rutiner.

Ps. Signaturen E, lämna din adress i en kommentar eller maila på jonna punkt dignelius at gmail punkt com ifall du fortfarande är intresserad av Vinterns goda ting, portot går loss på ungefär en femtiolapp. Och Bettan, spa-boken ligger här och ropar på dig

Jag ska aldrig mer dricka gå och lägga mig sent

Ok, då är det officiellt. Det är med sorg i hjärtat jag härmed meddelar att jag har gått och blivit för gammal för sånt här. Med "sånt här" menar jag gå ut på lokal med mina bästa pojkvänner, äta en rejäl burgare, dricka fyra varken jättestora eller jättestarka öl och åka hem innan det blir nattrafik.

Eller så är det bara att kliva upp före fan (vid sextiden) morgonen därpå och sen åka till Plikta jag vuxit ifrån. Såna som jag tycker det är mer lagom tempo att sitta vid ett fönster och titta på småfåglar som äter talgboll i äppelträdet utanför. Kanske dricka ett litet glas sherry och kissa ner fåtöljen också.

(Jag har tydligen också blivit för gammal för att se en hel biofilm utan att bli akut kissnödig och behöva mackla mig ut till toaletten mitt i. Det vet jag eftersom jag försökte mig på det medan jag väntade på att resten av sällskapet skulle sluta jobbet.)

Det här är ingen träningsblogg, men...

För lite drygt en vecka sedan fick jag ett ryck och gick och köpte ett par löparpjucks för över tusen spänn på väg hem från jobbet. Ba sådär, får jag lust att säga, men så var det givetvis inte.

Det har legat och pyrt ett tag. Jag har varit sugen på att komma i form, men varit tvungen att vänta in motivationen, vilken varit svår att uppbåda eftersom träning för de flesta verkar handla om att bli smal. Punkt. Samtalen kring träning blir också därefter. Personligen skiter jag i hur många kalorier jag förbränner, jag vill bara kunna springa efter spårvagnen utan att hosta blod när jag väl är ombord.

Nåväl. Cred till Lady Dahmer, som började träna för ett tag sedan av ungefär samma anledning som jag. Kan jag så kan fan vem som helst, sa hon och jag tror henne. I samma veva fick en vikarie på min arbetsplats reda på att hen inte tagit sig in på en utbildning hen gärna ville gå och reagerade på beskedet med att ge sig ut och springa av sig raseriet i en timme. Dit vill jag komma.

Hur har det gått då? Jag har varit ute och lufsat sex av nio dagar sedan jag bestämde mig och det ger jag mig själv godkänt betyg för. Rundan är på knappt fyra kilometer, varav mitt första delmål är att kunna springa de två och en halv som inte är asfalterade i ett svep. Innan jag fyller trettio i augusti. Det tror jag att jag ror iland med.

Jag märker skillnad från dag till dag. Framför allt är jag piggare. Uppförsbackarna känns också kortare och kortare och återhämtningen går snabbare för varje gång jag är ute, men igår kom första opeppen då benhinnorna kändes ömma när jag sprang. Av rädsla för att förvärra situationen lät jag bli att ge mig ut idag, vilket jag redan ångrar. Imorgon tänker jag trotsa eventuell smärta och köra iallafall. Må det bära eller brista.

Bara gör't

Det finns en första gång för allt. Idag har jag testat att gå på bio själv. Det var helt ok och kommer säkert ske fler gånger.

Ensam hemma-mat

Nu struntar vi i att bilden är alldeles gul och konstig. Det kan bli så när man kombinerar mobilkamera med lysrör och gult porslin. Låt oss istället fokusera på en av mina absoluta favoriträtter. Enkel och genial:

Skär blomkål i tunna skivor och strimla fänkål. Ungefär lika mycket av varje.

Strö över nymalen svartpeppar, flingsalt och citronzest efter behag. (Jag tycker skalet av en citron är lagom om man utgår från ett halv blomkålshuvud och vad gäller salt så är det bra att komma ihåg att halloumin som ska ätas till också är rätt salt.)

Ringla över kallpressad rapsolja. Också efter tycke och smak.

Blanda.

Grilla halloumi.

Ät.

Obs, det är bara barnet jag ammar

Det där med ryggläge i soffan och lite daytime tv var ju värt ett försök iallafall.

Typiskt tjejiga grejer ni vet

Förra helgen stack jag till Varberg och kallbadade, drack öl i bastu, åt ohemula mängder kött och drack rödtjut. Imorgon åker jag till Ulricehamn och sover i orienteringsstuga och snackar bröst i ett par dagar.

Sen ska jag vara en god hustru och mor och hålla mig hemma om helgerna ett tag.

Deluxearrangemang!

Jag har bokat hotell. That's right. H O T E L L. Den här husmorssemestern blir bara mer och mer gyllene i kanten. Bäst av allt: mindre än 500 m både till Centralstationen och Stortorget (där konsterten hålls), och ändå bara 250 pix dyrare än vandrarhem.

Note to self: glöm inte att begära ledigt från jobbet.

De stora frågorna

Jag slits mellan att göra ett ryck och röja upp här hemma* tills de andra kommer hem, eller att gå ut och lägga mig i solen med min bok. Undrar om min familj skulle uppskatta en fräsch lägenhet eller en solkysst mammamage mest. Eventuellt sitter jag kvar här och funderar och lyssnar på Mark Levengood tills jag inte hinner med något vettigt alls.

*Obs! Det är inte i det här hemmet Jimmie Åkesson-tårtan och ölflaskorna har invaderat soffbordet. Här råder bara normal barnfamiljsmisär. Ni behöver alltså inte kontakta Barnavårdsnämnden ifall jag väljer alternativ två.

De små sakerna i livet

Bortsett från att jag vaknade till av jag fick ett sms vid halv åtta-tiden sov jag ostört i ungefär tolv timmar i natt. 11:39 klev jag upp. 11:39! Jag som inbillar mig att jag egentligen är en morgonmänniska. Förträngningsmekanism? Det är första gången på tre fucking år som jag fått styra över min egen sömn. Jag är en ny människa.

Min familj är hos Hemulens farföräldrar. Jag marinerar kött, dricker starkt kaffe, diskar lite halvhjärtat och lyssnar på radio. Sen ska jag duscha sjukt länge med stängd dörr – utan att lyssna efter barnolycksfall eller misstänkta tystnader, packa kött och öl i en romantiskt somrig kasse, slinka förbi odlingslotten och ta tabberas på myntan, hoppa på vagnen till Örgryte och fira en anarkistisk midsommar.

Ps. Jag såg just att Amningshysteri-bloggen hittills fått 986 kommentarer. Kanske väljer jag att uppmärksamma den som lämnar den tusende.

En gång morsa, alltid morsa

Ok, det var trevligt att åka bort och förlusta sig, men inte trevligare än att jag ändå höll utkik efter bra lekplatser, barnvänligt fika och livsfarliga kajkanter. Good to know.