söndag 14 april 2013

Om du inte redan läst tillräckligt om anknytning

Vi har fakta om hjärnans känsliga utveckling och anknytningens betydelse för barn under tre år. Vi vet att höga ljud är stressande och att stresspåslag under längre perioder inte är hälsosamt. Om vi en liten kort stund struntar i de viktiga sakerna som Sveriges ekonomi, kvinnors självständighet, att förskolan är vår heliga ko och att ingen vill lägga skuld eller mera krav på föräldrar utan bara tänker på barnens grundläggande behov och hur de påverkas i ett länge perspektiv, för de blir strax tonåringar och vuxna.

Har du mot förmodan en stund över, kanske går det ändå bara skit på tv ikväll eller så, så tycker jag att du ska lägga några minuter på att läsa Ulla Granqvists lördagskrönika i Östersundsposten om hur de små barnen har det i förskolan. Det är värt att stanna upp ibland och fundera över vad vi håller på med.

14 kommentarer:

  1. Nej usch. Jag börjar bara gråta. :'(

    "En liten ramlar omkull och blir liggande. Gråter inte fast händerna inte har handskar i snön. Det tar en lång stund innan en personal fått syn på barnet och går dit. Efter en stund ligger ett annat barn på ett annat ställe. Längst ner på gården går annan en liten och gråter högt. Sen står han står och blundar, fortsätter att gråta, är jättetrött och orkar inte vara ute."

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jag också. Jag hatar egentligen att lämna mitt barn på förskola.

      Radera
  2. Kan bara hålla med.. Känns nästan som att hälften av barnen på förskolan där jag jobbar är s.k. "15-timmarsbarn". Som har en förälder hemma p.g.a. småsyskon eller arbetslöshet. De måste inte vara där. Att barn över 3-4 år är där är fullt förståeligt, men de som är 1-2 år som har en förälder hemma, vad gör de på förskolan? Undrar man ibland...

    Å andra sidan är det väl de med arbetande föräldrar som har det "värst", som är där långa, långa dagar, varje dag.. Men de föräldrar har kanske inget val, man behöver ju få in pengar..

    Svårt det där. Tänkvärt!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Det som gör mig mest förundrad är att så många väljer att skola in precis när barnen får småsyskon. Räcker det inte med den stora omställning det är att bli storasyskon och få en ny familjemedlem att dela sina föräldrar med? Vad sänder det för signaler till barnet att plötsligt börja lämna bort det för att få njuta ifred av sin nya bebis?

      Radera
  3. Min pojke går i 3:an nu och det är många oroliga barn i klassen. Ändå bor vi väl i ett "bra" område. Jag är övertygad om att en av anledningarna till att barnen är så oroliga är att de börjat förskolan tidigt, haft långa dagar och nu har långa dagar på fritids. Hur ska de orka koncentrera sig i skolan när de är på fritids med 50 barn i små lokaler.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jag är övertygad om att besparingarna som görs i form av större och större barngrupper kommer slå tillbaks i ökade kostnader och mer psykisk ohälsa när de barn det sparats på växer upp.

      Radera
  4. Tack, behövde läsa den artikeln just nu. Har min dotter på förskolan sedan någon månad tillbaka men det har aldrig känts bra att lämna henne. Nu ska jag säga upp platsen så får hon börja sedan när hon har blivit lite äldre igen.

    Tack för övrigt för en skön blogg, gillar att läsa det du skriver.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack! Och skönt att läsa att du har möjlighet att ha henne hemma om det inte känns bra.

      Radera
  5. Usch!

    Jag vet att många tycker att jag som ändå borde är hemma borde ha storasyster hemma också, men jag tror faktiskt att förskolan är bra för henne. Att vara hemma själv med mig och lillebror är inte alltid så himla stimulerande varken för henne eller honom.

    Vi har dock turen att fått plats på en liten (25 barn på två avdelningar) och väldigt lugn förskola, men bra personaltäthet och både manliga och kvinnliga pedagoger. Storasyster går ju dessutom korta dagar nu, och gjorde det även innan jag gick på föräldraledighet.

    Tycker att det känns som om diskussionen ofta handlar om "förskola eller inte" och inte om hur förskolan kanske borde vara.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Så länge barnet trivs och har det bra så är det ju inget problem! Men tycker ändå att båda diskussionerna behövs.

      Radera
  6. Jag beundrar verkligen de föräldrar som har energi att stimulera och underhålla en 1-2åring när man samtidigt har en bebis hemma. Jag har det absolut inte och dras med dåligt samvete.
    Min äldsta verkar dock trivas mycket på förskolan, har underbara pedagoger och det är ett litet ställe. Så hon har det ju toppen där. Hade hon varit hemma hade hon inte kunnat vara ute lika mycket (svårt med amningsrutiner än så länge), inte fått ha sin mamma helt närvarande vid lek (småsyskon som vill amma i tid och otid samt inte kan ligga själv och sova utan vill sova på mig och helst med mitt bröst i munnen) och tyvärr hade hon nog fått ligga ledsen utan att jag kunnat ta hand om henne på en gång.
    Men som sagt, jag önskar så jag kände att jag kunnat erbjuda något bättre hemma med mig än vad de ger på förskolan.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jag tror inte att barn egentligen behöver underhållas och stimuleras så mycket som de emellanåt gör nuförtiden, men jag förstår att det är tufft att vara ensam hemma om dagarna med två små innan alla rutiner har hunnit sätta sig. Skönt att läsa att ditt äldre barn trivs på sin förskola.

      Radera