måndag 28 februari 2011

söndag 27 februari 2011

Lysande initiativ!

Med anledning av det tydligen är internationella guidedagen idag är resan över älven guidad. Jag älskar att turista på hemmaplan! Nästa år hoppas jag att 27 februari är en vardag och att någon kommenterar min resa till jobbet.

What would Jesus do?

15 minuter tills färjan går. Det är inte ok.

Åh, en omotiverad bakfylla! Till mig? Nej, det är allt för mycket.

Ok, schysst att jag som stannade hemma och åt godis och vakade över det plötsligt väldigt febriga barnet, och alltså rimligtvis borde ligga på plus på karmakontot, är den som känner mig bakfull idag, när det var den andra föräldern som var ute på galej igår.
Kanske det faktum att han fick sova ostört från halv två till sju, medan jag fick rodda med bubbelvatten, tiss, banan, tröst i största allmänhet... ungefär en gång i halvtimmen hela natten, spelar en viss roll i sammanhanget. Men bara kanske.
Men det finns rättvisa i världen, för det är jag och bara jag som ska gå på matmässa och småäta och unna mig och gôtta mig hela dagen idag. Egentligen skulle jag flankerats av Ulrika, men hon fick plötsligt för sig att föda barn istället. Ett skäl så gott som något att stå över.

lördag 26 februari 2011

CAPS LOCK

Och så vill jag bara passa på att flika in att min unge precis, helt på egen hand, skrivit sitt namn i det pedagogiska programmet Textredigeraren.

Som man frågar får man svar

J: Du, varför är du på bordet?
H: Därför att jag vill.

Ok, fair enough.

Vad väntar vi på? To the bat mobile!

Hur kul får man ha?

Om ens unge skrällhostar, snörvlar och har feber, men i övrigt är käck och trevlig, vilka aktiviteter är då ok? Måste man hålla sig hemma på pin kiv för att inte smitta ner hela omgivningen, eller får man hitta på något kul?

torsdag 24 februari 2011

It's a boy!

Can't help being onyttig

Hemulpappan går för att fixa en sund och god kopp myntate till mig. Från köket hörs strax ett förtjust litet rop och tillbaka kommer han med det utlovade teet. Och en skål godis. Tydligen har vi vid okänt tillfälle stoppat in en påse Gott och Blandat i skafferiet och glömt av den. Nu kommer jag aldrig vinna på lotto.

onsdag 23 februari 2011

Försoning – del 2: BB-vistelsen

Jag vet inte hur många föräldrar jag hört säga att den där brickan med flagga och macka och cider är deras livs bästa frukost/kvällsmat/eftermiddagsfika, men jag är inte beredd att hålla med. Torrt bröd, torr ost, för lite cider. *uttorkad efter att styvnackat ha vägrat dricka förlossningssaften*
Fan vad besviken jag var på den där brickjäveln. Men för all del, jag uppskattar gesten.

Sen var det dags för mig att förflytta mig till BB och pappan skickades hem. Att ha varit vaken i drygt ett dygn och just ha blivit förälder för första gången är mest troligt sämre för förmågan att framföra ett fordon än triangelmärkta mediciner, men det gick absolut inte att göra ett undantag och låta honom ta igen sig i en skrubb någonstans. Och Gud förbjude att han fått stanna på rummet med sin fru och sitt nyfödda barn, för där fanns ju en annan kvinna som höll på att packa sin väska för att åka hem en timme senare. Hej och välkommen till femtiotalet liksom.

Jag installerades under tiden i en gnällig stålrörssäng som var omöjlig att fälla ner till fullt liggläge, med stränga order om att bara trycka på den lilla röda knappen in case of emergency. Sex timmar senare ringde jag hem och beordrade tillbaka barnafadern så att jag kunde få lite assistans med att gå på toaletten. För vem avgör vad som är ett nödläge? Man vill ju inte ligga till last hos dem man är utlämnad och i beroendeställning till, ifall man verkligen skulle behöva deras hjälp senare.

De två dygn jag härdade ut på BB är den episod jag hittills i mitt liv haft svårast att försonas med, om det ens någonsin kommer ske fullt ut. Bemötandet var under all kritik. Min unge refererades gång på gång till som prematuren (nog för att hon var liten, men jag hade faktiskt gått fyra dagar över beräknat datum), många av de råd vi fick började med när det gäller så här tidigt födda barn... och jag hade ständigt en känsla av att hon bara var till låns där hon låg i sin plastbalja. Jag brann av längtan att ha henne hos mig men vågade inte ta upp henne, för varje gång jag försökte närma mig henne råkade någon storma in och ta mig på bar gärning. Inte amma liggande i sängen, inte låta henne ligga och småsnutta, inte låta henne ligga i famnen och somna, lika bra att ge ersättning istället, jobba med pumpen om du ändå vill få igång mjölkproduktionen.

När jag insåg att de tänkte hålla oss kvar där ett tredje dygn var sammanbrottet inte långt borta. Jag satte mig på tvären, som jag borde ha gjort på en gång, och aldrig har luften känts så frisk att andras som den försommarkvällen vi spände fast babyskyddet i bilen för första gången.

Det finns säkert tusen förmildrande omständigheter och jag är säker på att personalen som jobbade på BB på Mölndals sjukhus de där dagarna i slutet av maj 2008 inte ville oss något illa. De är antagligen lyckligt ovetande om vilka ärr de lämnat efter sig. Och jag kan inte låta bli att tänka att om de bara hade erbjudit ett samtal av typen som jag fick med barnmorskorna som hjälpte mig på förlossningen så kanske jag – och säkert fler med mig – hade haft ljusa minnen därifrån istället, och personalen hade fått chansen att förändra och förbättra sitt arbetssätt.

Del 1 – Förlossningen

Men vad fan, nu igen?!


Relaterat:
200 uskados

tisdag 22 februari 2011

Lilla tacksamhetsboken – del 3

I eftermiddags var det min tur att hämta på förskolan. Jag gick dit, hejade på fröknarna, kramade om min unge, tog henne i handen, gick ut i hallen, klädde på henne och gick hem. Inte ett tjafs på hela vägen.

lördag 19 februari 2011

Scones

Lisa sa...
"Nybakta frukostscones med mycket kummin, och så lite apelsin- och flädermarmelad på det så känns inget omöjligt sen." Det är annat än min micrade havregrynsgröt det! Har du ett recept på scones att bjuda på? och kanske ett märke på marmelad? helgfrukost är på ingång och detta skulle förgylla denna heliga stund till något magiskt det är jag säker på.
Det finns ett bra recept scones i Annica Tribergs och Albert Håkanssons bok Matbröd – Baka världens bästa bröd. Så här tycker de att man ska göra:

4 dl vetemjöl
1 krm salt
2 krm socker
2 tsk bakpulver
50 g rumsvarmt smör
2 dl mjölk
[och eftersom jag har snöat in på kummin så tillsätter jag en dryg tesked, hel kummin that is]

Sätt ugnen på 250°c.
Blanda alla torra ingredienser med en gaffel eller fingertopparna. Tillsätt mjölken och rör snabbt samman till en ganska kladdig deg. Arbeta den inte längre än nödvändigt.
Dela degen och forma åtta små bullar med mjölade händer. Lägg dem på en smord plåt och grädda i mitten av ugnen i 10–12 minuter, tills de börjar få fin färg.

Servera dem nybakade, gärna med smör och marmelad [Björnekullas apelsin- och flädermarmelad om jag får bestämma].

torsdag 17 februari 2011

Jag också, jag också!

Skor: Ärligt talat, jag har ingen aning om hur många par skor jag äger, ett tjugotal kanske, men inga som någonsin passar när jag ska göra mig till.
Sneakers: Jag gifte mig i ett par gröna Converse. Need I say more?
Jeans: För tillfället äger jag fyra par. Esprit, Dr Denim, Fuzzy och Lindex. Inget fancy med andra ord. Förr var det bara Levi's som gällde. Sen blev jag glad och trind.
T-shirts: Mina crazy t-shirt-days är till ända, det är inte min stil längre helt enkelt. Tyvärr, för det finns ju en hel värld med tuffa t-shirts där ute. Om jag får klippa lite i dem går det dock bättre.
Underkläder: Köper allt som oftast samma sorts trosor. Trepack svarta i bomull och utan krusiduller. När det gäller BH:ar är jag hopplös. Någon gång ska jag gå till en snordyr boutique och ba beam me up Scotty!
Väskor: Man kan aldrig ha för många.
Plånbok: Skämsplånboken.
Solglasögon: Jag klär extremt illa i de allra flesta glasögon, de lockar alla fram en oväntad miss piggy-look, men jag äger ett par solglasögon som jag trivs i. Första och enda någonsin, inköpta på Indiska. Tyvärr ligger de bara i bilen och skräpar och blir aldrig använda. I år kanske jag ska överraska och ha dem på mig på stranden eller på någon otrendig uteservering.
Klocka: Urmakare måste vara ett yrke på utdöende.
Smycken: Ju större och färggladare desto bättre.
Teve: Det hänger någon form av platt Philips-apparat på väggen. Jag tittar inte på den jätteofta, alla mina favoritprogram går klockan åtta (=läggdags) så jag får se dem på datorn i efterhand.
Mobiltelefon: Nokia 5800. Rekommenderas.
Dator: En iBook G4 och en MacBook Pro.
Smink: Mascara och kajal vid tillfällen då jag dricker alkohol i dämpad belysning, kanske även krämpuder om någon gifter sig eller fyller jämnt.
Ansiktskräm: Hemulens Weleda body lotion.
Lotion: Body Shops kroppssmör, Love etc.
Deodorant: Weledas citrusdeodorant, tack för tipset Alex!
Tandkräm: Endast Sensodyne Vital är gott nog.
Schampoo/balsam: Edge Rejuvenation schampoo och emellanåt Nexxus Phyto Organics Babassu balsam.
Tvål: Lactacyd i duschen, Laban & Labolina vid handfatet.
Parfym: Couture Couture från Juicy Couture. Mycket couture blir det.
Mineralvatten: Hemmabubblat kranvatten.
Vin: Så här på rak arm Boulder Bank eller i Castei.
Drink: Jag gillade när man kunde köpa romdrink i hink på Kontiki förr om åren, och allt som serverades på Lokal när vi brukade hänga där, både med och utan alkohol, var fantastiskt gott.  Nuförtiden blir det extremt sällan drinkar och i så fall sträcker sig fantasin inte längre än till mojito.
Bröd: Nybakta frukostscones med mycket kummin, och så lite apelsin- och flädermarmelad på det så känns inget omöjligt sen.
Mat: Jag är i ett flow där det mesta jag lagar blir förstklassigt. Men ska jag välja något så tycks jag ha en böjelse för tomatbaserade såser.
Glass: Ben & Jerrys Strawberry Cheesecake eller Chocolate Fudge Brownie.  Och på mitt slutprov gjorde jag en ingefäraglass som min konditorilärare var lyrisk över. Måste köpa glassmaskin, måste bygga ut köket.
Godis: Hjúplakkrís.
Säng: I ungdomligt oförstånd bestämde vi oss för att en 140 cm smal futon/bäddsoffa var ett bättre alternativ än en riktig säng. Fy fan. Som att sova på en bäddmadrass direkt på en lastpall ungefär.
Lakan: Vanliga hederliga bomullslakan. Fast i smyg drömmer jag om bäck och bölja för hela slanten.
Frisörsalong: Klipplust på Köpmansgatan.
Dagstidning: Ingen. Jag efterlyser en vettig morgontidning som erbjuder helgprenumeration.
Magasin: Gourmet och Språk.

Försoning – del 1: Förlossningen

Vi gick en profylaxkurs när vi väntade hemulen. Väl spenderade två tusen spänn (eller vad det nu kostade) – ni som väntar barn, var inte rädda att testa! – helt klart min bästa livlina under förlossningen, och skulle jag till äventyrs råka ångra mig och få för mig att ett barn till vore något att satsa på så skulle jag helt klart anlita en doula nästa gång, jag gillar nämligen inte den här jag/vi mot dem-stämningen som alltid tycks uppstå när jag är i kontakt med vården.

Egentligen var jag inte ens så förtjust i hela föda på sjukhus-grejen från början, men jag hade inte heller något bättre förslag att komma med. Föda hemma i all ära, men vad skulle grannarna säga? Det vore ju liksom lite jobbigt att avbryta hela projektet när man är öppen en åtta-nio centimeter för att öppna dörren och förklara för polisen att det inte alls är en hustrumisshandel som är orsaken till allt oväsen.

Jaja, nu blev det iallafall så att den där ungen jag gått och burit på i fyrtio veckor och fyra dagar plöstligt ville ut och det föll sig så att jag valde att föda henne på Mölndals sjukhus.

Det kan eventuellt ha varit så att jag fått för mig att man skulle bli serverad glassdrinkar och få akupunktur och få sitta på pilatesbollar och förlossningspallar – inte för att jag lever i en fantasi utan för att de själva sa att det var så det gick till när vi var där på studiebesök några veckor innan beräknad nedkomst. Kanske tillhandahöll de också den servicen under ordinarie öppettider, men inte under pausvilan mellan barnmorskestrejk och semesterstängning och definitivt inte mitt i natten. Men undersköterskorna och barnmorskorna (i plural ja, det hanns med ett skiftbyte eller två under tiden jag höll på och jobbade mig) var fantastiska och två lyxiga bad och ett par-tre omgångar kvaddlar lyckades jag iallafall tjata mig till, fast jag förstod att en duktig patient föredrar epidural och lustgas och håller sig lugn och stilla när det ska tas ctg-kurvor. Äcklig saft bjöd de på också, ta med egen dricka råder jag er.

Mot slutet blev det lite stressigt, väldigt mycket folk och väldigt upprörda röster i rummet, läkare och fan och hans moster, beslut fattade över mitt huvud och hot om sugklocka och andra otrevligheter, men på det hela taget får jag positiva vibbar när jag tänker tillbaka på förlossningen. Inte för att den var på mina villkor eller ens i närheten av vad jag hoppats på, utan för att jag fick träffa den ena barnmorskan dagen efter på BB och för att den andra ringde när jag kommit hem, så att jag fick chans att gå igenom i lugn och ro vad som hade hänt och varför och vad allt som stod i journalen betydde.

Jag hyser ingen agg. Mina känslor kring vistelsen på BB däremot, de är ett helt annat kapitel.

onsdag 16 februari 2011

Husmorssemester

Pappan är hemma och vabbar och jag slapp alltså lämna barnet utan tidsuppfattning på förskolan i morse, vilket medförde att jag kunde kliva upp en hel timme senare än vanligt och ändå hade jag tid att duscha. Och som grädden på moset klev just en kvinna som kunnat vara Mick Jaggers okända syster på spårvagnen. Ska bli spännande att se vad som tar ner mig på jorden igen.

söndag 13 februari 2011

Skämsplånboken

Hej, jag har inte varit modern på den här sidan millennieskiftet.

Ett snyggt patinerat fuskskinn går att matcha med det mesta.

Låt oss ta en titt i myntfacket.

Fyra kvitton från Västtrafik: tre trettiodagars kommunladdning och en kontoladdning på hundra kronor, bonuskort från Rut m.fl (om jag fortsätter i samma takt som hittills kommer jag få 200 kr rabatt någon gång runt jul år 2021), Indiska (lite bättre frekvens här, borde gå på ett par-tre år att inkassera rabatten på 150 riksdaler), Pocketshop (minns inte ens när jag handlade där senast, men en stämpel har jag iallafall), Sundare Liv (kanske kommer jag inkassera hundra kronor redan nästa år?!)  och Pocket&Bok (någon som vet om Lagerhaus på Östra Hamngatan finns kvar, och i så fall om de fortfarande har en boksektion?), kom-ihåg-kort med öppettider på Droppen Blodgivning (mottagningen jag går till fanns inte ens med eftersom den inte var byggd när jag stoppade ner kortet i plånboken), information och telefonnummer om jag skulle behöva spärra mitt Visa-kort (sannolikheten att en eventuell ficktjuv lägger tillbaka plånboken efter att ha länsat den på kort och kontanter?), Västtrafikkort, 2 st Ibumetin 400 mg., reservnyckel till skåpet på gamla jobbet, två blommiga hårnålar, mynt till ett värde av 21 kr.

Movin' on. Kortfickorna.

Två kärleksbrev från min man, ett "visdomsord" från baksidan av ett gammalt västtrafikkvitto (Äventyr är resultaten av dålig planering – överste Blatchford Snell), Visa-kort, Ica-kort, Hemköp bonuskort, Club Nilson Group-kort, lånekort på universitetsbiblioteket, lånekort på vanliga pöbelbibblan, medlemskort i Kommunal och Hyresgästföreningen, Science Pass från Universeum (slutade gälla 2011-01-03), årsbiljett för 2011 på konstmuseet, Röhsska, Sjöfartsmuseet, Stadsmuseet samt Naturhistoriska (helt klart värt 40 spänn), Stammiskort Kontiki (ger mig och en vän 50% rabatt på entré och 10% rabatt på all mat och dryck – jag fick kortet när jag var preggo och har sen inte utnyttjat det en enda gång, kanske värt att gå dit och se om det fortfarande är giltigt), årskort 2010 på Liseberg (jag har ett för 2011 också, det får man i julklapp varje år när man är kommunalanställd på mitt gamla jobb, som jag kanske borde lägga dit i stället) samt ett IKEA family-kort.

Gamla foton (uppifrån och från vänster): min mamma 1974 (14 år), Johan Stenström (Ulricehamns sötaste punkare) tidigt 90-tal, lillebror Jonathan höstterminen 1997 (knappt 6 år), min mormor under början eller mitten av 1970-talet (i 35-40 årsåldern), Mikkan oklart årtal (troligtvis 2000-2000, cirka 20 år, av Melike signerat "Mikkan-flickan hordjeeevel"), min mamma 5/10 1975 (15 år), igen 1977 (17 år), och en gång till 1972 (12 år), lillasyster Annixa höstterminen 2002 (12 år), Melike (sent 1990-tal?, knappt myndig och absolut inte tillräknelig, av Mikkan signerat "farbror Melker med rakad fitta och röv!")

Den har ett sedelfack också. Tjoho!

Innehållande en stor mängd mer eller mindre irrelevanta kvitton: 234 kr på kortet på Lai Wa den 8 januari i år. Hämtmat för 220 kr på Vikings kök den 1 februari, åter medelst kortbetalning, men jag här till och med tagit det säkra före det osäkra sparat det vanliga kassakvitto (avh mat 65, 00, avh mat 80,00, avh mat 75,00) som styrker detta. Vidare har jag investerat i en 130x170 cm stor ullpläd från Hemtex för 239 pix den 21 oktober förra året. Den tredje februari handlade jag för 102 kr i fiskbilen, min vana trogen på kortet. 19 november var jag av allt att döma på after work på Bishops Arms på Järntorget och drack en 68-kronors öl från ospecificerat mikrobryggeri klockan 15:49 samt 40 cl Plato(?) för 55 kronor klockan 16:49, en öl i timmen är tydligen ett bra tempo, och inköpen gjordes på kortet ifall någon undrar. Med tio dagars marginal till julafton köpte jag ett par tofflor för 520 kronor på Johanssons skor på Fredsgatan 10, jajjemän, på kortet även denna gång. Sen kommer kassakvittot på maten från Lai Wa: fiskbullar i satésås (108 kr) och kyckling i citronsås (126 kr) åt vi den dagen, särskilt kycklingen var fantastiskt god. 28 augusti klockan 16:22 och strax före förra året är mitt alibi att jag var var inne på Ica Supermarket Högsbo och handlade mat som jag sen gick hem och inte lagade från grunden: pastasås med basilika, ekologiskt smör, köttbullar, tortellini med skinka och ost samt körsbärstomater på kvist till ett värde av 102 kronor och 73 öre, på kortet såklart. En dryg jävla eftermiddag, 21 november i fjol fick jag och min unge ett sammanbrott på vägen hem och köpte varsin grillad korv, plus en jordgubbsmer till den lilla, för trettioåtta kronor på Statoil Marklandsgatan, och den här gången har jag även slagit på stora trumman och betalat kontant. Blott en dag tidigare passade jag och pappan på att gabba i oss finkaffe och fransk pepparkaka till en summa av totalt 62 kronor medan ungen sov i vagnen. Och hör och häpna: samma dag fikar vi ännu en gång, på Ahlströms konditori, nu hela familjen och för hela 252 kronor (på kortet), det är ju så man skäms. Samma dag som jag var och kittade julkappstofflor slank jag även in på Flower Bar och spontanshoppade en mistel för 45 bagis (kontant), jättebra idé, det ska jag göra nästa jul också. Och så var det den gamla goa fiskbilen igen: 192 kronor kostade jag på mig den 9 december, på kortet såklart. Och 645 på Axel Thai och spel den första februari, nej, jag är inte spelmissbrukare, den monstruösa mängden pengar jag spenderade där gick raka vägen ner i Västtrafiks kassa (vilket ju visserligen i slutänden är samma svarta hål som Svenska Spel). Så var vi plötsligt tillbaka i oktober och snurrade, 26 oktober har jag haft ett ärende på Nils Ericson Terminalen och känt ett plötsligt sug efter Kosackwurst med mos samt 50 cl mineralvatten för totalt 56 kronor (på kortet). Tillbaka till framtiden, den 28 januari har jag varit inne på Webhallen och hostat upp 195 kronor för Mini Ninjas till PS3 för att stryka min familj medhårs, självklart har jag handlat på kortet. I övrigt återfinns ett blad med anteckningar från ett möte med min gamla chef, en minneslapp över datum och tider för stormöten och APT under den gångna hösten, tre kom-i-håg-lappar från min frisör om klipptider 28/10 16:00, 30/12 16:00 och 23/3 17:00, ett visitkort från boutredare Monica Tryggson-Ignell på Ulricehamns sparbank, som skött bouppteckningen efter mamma, samt 150 norska och 90 svenska kronor.

Relaterat:
Skämshörnet
Evas skämslägenhet
Js skämsrum

torsdag 10 februari 2011

När ska jag straffa henne?

Vad är grejen med att ha ett barn som inte sover? Eller ja, sover gör hon ju, men hellre på morgonen än på kvällen (men hey, vem gör inte det?). Tyvärr krockar det lite med aktiviteter som jobb och förskola så jag måste vara en dryg jävla tjatmorsa vareviga dag och dessutom själv missa värdefull tid i sängen eftersom jag måste börja väckningen i god tid för att undvika skrik och panik.
Ungen har hittills i sitt liv aldrig – i friskt tillstånd – sovit mer än tolv timmar på ett dygn och sover hon middag en timme går hon och lägger sig minst två timmar senare. En lösning vore ju såklart att lägga ner det där med middagslur, och det har vi också gjort på helgerna, men det känns så jäkla taskigt att be fröknarna neka henne att krypa ner i vagnen* när de andra barnen gör det. Dessutom leder det bara till att hon är en pina att umgås med på eftermiddagen samt att hon gör sitt bästa för att tjuvsova och missa middagen.
Så... När och hur är det minst elakt att straffa henne? Genom att väcka henne på morgonen när hon hade behövt få sova åtminstone en halvtimme till, genom att förbjuda henne att vila på dagen när hon behöver ta en paus och varva ner eller genom att låsa in henne i sovrummet och utöva femminutersmetoden för att få henne att skrika sig till sömns i tid på kvällen?

*Ja, hon sover i sin vagn – utomhus – eftersom hon går på en ur & skur-förskola. Nej, det är inte synd om henne. Jag tycker faktiskt inte att en galonmadrass i ett taskigt ventilerat utrymme är något att sukta efter. Och vill hon ändå testa det i framtiden så finns det ju fylleceller.

onsdag 9 februari 2011

söndag 6 februari 2011

Sjåpmorsa

Jag är ganska säker på att broräcket inte kommer lossna och dra med sig min unge i fallet, men ändå skriker hela mitt inre stopp när hon står där.

lördag 5 februari 2011

Guess which public parenting behaviour has come under attack

You and me baby ain't nothing but mammals

Ja, det finns en massa anledningar att inte amma och jag håller med om att diskussionen naturligt vs. onaturligt oftast spårar ur ganska snart. Men. Vi är fortfarande däggdjur. Och däggdjur är såna där som per definition föder levande ungar och ger dem di. Lite olika länge beroende på vilken art vi tillhör. Människans biologiska amningslängd ligger på någonstans mellan tre och fem år.
I västvärlden ammar de flesta inte sina barn så "länge" nuförtiden och det är helt ok, vi har tillgång till en massa annan mat som är säker även för små barn att äta och det finns andra sätt att vara nära sin avkomma, unt so weiter. Men vad är det som har hänt när "långtidsamning" anses vara ett stört beteende hos mamman, ett sätt att vägra låta barnet sluta vara bebis, eller rent av likställs med incest?

Helan och Halvan

Habegär

tisdag 1 februari 2011

Hej Emma

Har läst igenom alla amnings-taggar och förstår att du ammar till sömns(?) Jag har en bebis på 4 månader som inte kan somna på annat vis än med bröstet i munnen och det är helt okej, bara mysigt. Men jag skulle gärna gå upp och se en film med karln nån gång ibland då den lilla somnat och i dagsläget går inte det. Hon märker såklart att jag avlägsnar mig. Kommer det att vara så så länge jag ammar (helst i minst 1,5 år till) eller ändras detta när de blir lite större. Typ att de sover djupare? Vem vet?! :) Härlig blogg!

Mvh
Emma
Till att börja med: Tack! Jag är mycket svag för smicker.

Att många bebisar vaknar så fort man lägger dem ifrån sig är naturens sätt att se till att de inte blir lämnade utan uppsikt och uppätna av vargar eller andra hemskheter. Nuförtiden är ett sånt scenario tack och lov inte särskilt sannolikt, men det vet inte din bebis. När ni smyger iväg och äter smågodis och kollar på film vet hon inte att hon ändå är i säkerhet och att du och hennes pappa kommer tillbaka, så därför gör hon sig påmind.

Många gånger är föräldrarna mer beroende av rutiner än vad barnen är, men om det känns ok för er så kanske er dotter kan få vara med när ni kollar på film, det är mycket möjligt att hon sover lika bra i famnen i tv-soffan som i sin säng i sovrummet.

När min unge var spädis kändes det ibland som att hon aldrig sov. Det gjorde hon ju såklart, men oftast bara om man var precis intill henne, så att slinka iväg och greja med annat fanns inte på kartan. Stressande till en början men när jag vände på det och började ha henne sovande på bröstet när jag kollade på tv och vaken bredvid mig på golvet eller i babysitter eller i sele när jag diskade, duschade, hängde tvätt osv. så blev allt mycket enklare. Föräldraskapet har för mig i mångt och mycket handlat om att lära mig att släppa taget och bara hänga med, och det är jag tacksam för.

Med tiden har den sammanhängande sömnen kommit i längre och längre sjok. Hon sover fortfarande inte hela nätter och jag ammar henne fortfarande till sömns, men jag behöver inte längre ligga bredvid henne för att hon ska inte ska vakna stup i kvarten. Om det är det faktum att jag "belönar" hennes nattliga uppvaknanden, som en del uttrycker det, med amning som gör att hon inte "lärt sig" att sova hela nätter eller om hon ändå hade vaknat låter jag vara osagt. Jag struntar faktiskt i vilket också eftersom jag inte tror på att barn och hundar mår bra av att uppfostras med samma metoder.

När ditt barn börjar sova djupare och utan en förälder som ligger tätt intill har jag ingen aning om, men det kommer hända. Förr eller senare. Hoppas ni hittar ett sätt att göra tiden fram till dess så bekväm som möjligt!

Barbicide