Och vad tar en till då?

Att ha en femåring är många gånger ungefär som att ha en listig tvååring med språkbegåvning. Utgångsläget är liksom att vad du än vill så vill hen det motsatta och sen går det i ungefär hälften av fallen att diskutera sig fram till en kompromiss som funkar för båda parter. Resten av gångerna blir det bråk.

I morse föreslog jag att vi skulle gå och kolla på utställningen om Hammarkullen. Det mottogs med svalt intresse. Du kan gå dit och ta några bilder, tyckte barnet. Utan att titta upp från ipaden. Jag låtsades vara obrydd men såg till att hon överhörde när jag nämnde för barnafadern att "det hade varit trevligt att gå dit och sen ta en fika efteråt, men det var ju synd att inte Hrönn ville" och vips – innan jag ens behövt spela ut lekplatskortet var hon plötsligt med på tåget. Win!

Ni som har äldre barn, vid ungefär vilken ålder slutar omvänd psykologi funka?

Hälsningar från Världskulturmuseet

Tips från coachen: ta inte med fulkulturella barn på Secret Love. För det första kostar det hundra spänn att gå in (för vuxna alltså, personer upp till 19 bast går in gratis), vilket jag tycker är i dyraste laget – men det beror mer på att jag är bortskämd med rejält subventionerade kulturupplevelser än på att utställningen i sig inte skulle vara värd den slanten. Nu betalade jag förvisso bara 30 riksdaler eftersom jag har både årskort (reducerat pris: 60 kr) och West Pride-armband (finns att hämta gratis vid informationen i Nordstan och ger 50% rabatt) men jag var ändå inte sugen på att bara hasta förbi de 150(!) verken.

Mitt barn däremot lever efter devisen att fort är synomymt med bra och vi klarade således av hela bottenvåningen på i runda slängar fem minuter. Inte mycket tid för reflektion alltså, utom då hon stannade upp för att fråga varför två män var nakenfisar tillsammans på en toalett. Överrumplad av frågan svarade jag att jag inte riktigt visste istället för att ta tillfället i akt att prata om blommor och bin. Noll poäng till mig! Sen hängde vi i "lekrummet" i ett par timmar – fy fan, vilken curlingmorsa jag är – innan vi gick och lekte i purikuraautomaten i entrén på vägen hem.

Kvinnor sökes till fotoutställning och fotobok om bröst och amning

Under projekttiden för ”Amningskurs för blivande föräldrar” har det blivit tydligt hur osynliga de vanliga brösten är i det offentliga rummet. Sedan toplesseran på 70-talet tog slut har brösten förpassats till anonymitet bakom bygelbehåar, tröjor, blusar, jackor och handdukar och filtar för de som ammar. Ett problem med det är att det även påverkar amningsfrekvensen när brösten blir osynliga. När de enda bröst som syns är bronserade, uppumpade och retuscherade H&M-bröst på gigantiska reklampelare är risken stor att vi tror att det är så kvinnobröst ser ut. Eller än värre: Att det är så de ska se ut medan brösten i själva verket finns i en stor variation och formrikedom!

Blivande och nyblivna föräldrar, liksom unga flickor och pojkar, behöver förebilder och synintryck som förmedlar en sann bild av bröst och amning. Vi har därför beslutat oss för att göra en fotoutställning och fotobok om bröst och amning. Nu söker vi kvinnor att fotografera. Vi vill illustrera en mångfald av bröst och ammande kvinnor i olika åldrar.

Fotografierna kommer att presenteras med ansikte och förnamn, det vill säga inte anonymt. Vi kommer även att inbjuda de fotograferade att delta i vernissagen.

Vi söker kvinnor i alla former och åldrar och med olika etnicitet.

Och gärna kvinnor som:
· gjort bröstförstoring eller bröstreduktion
· bröstcanceropererats
· ammat länge
· inte ammat alls

Dessutom kvinnor som ammar i alla varianter inklusive:
· tvillingar
· adoptivbarn
· för tidigt födda barn
· stora barn
· ammar sin systers/dotters/väninnas barn

Vill du veta mer kontakta fotograf Elisabeth Ubbe: 073 600 32 29, eubbe@hotmail.com eller Anouk Jolin, projektledare för ”Amningskurs för blivande föräldrar” 0727 31 37 39, anouk.jolin@sensus.se

Bakfylletips

Universeum tisdag 1 januari 2013, mina vänner. I princip helt folktomt. Näst efter att gå på Liseberg i spöregn är att besöka Universeum en klassisk bakfylledag mitt bästa få-valuta-för-pengarna-på-snordyrt-familjenöjeställe-tips.

Ska jag vara helt ärlig så dök det faktiskt upp några fler familjer framåt dagen. Nere till höger på bilden ser ni till t ex ett annat barn kasta sig in i bild och sätta skräck i apan min unge poserar med. Resultat: ett riv- eller bitsår från dess vilda flykt, men lugn bara lugn. Hon är ännu sig själv, har varken fått superkrafter eller ebola. Barnet alltså, apans hälsostatus vet jag inget om.

Sjätte juni för nybörjare

Vi har aldrig uppmärksammat nationaldagen nämnvärt i min ursprungsfamilj. Jag minns en vacker sommareftermiddag, någon gång i slutet av åttiotalet, då mamma och jag var på väg hem och fick syn på grannens hissade flagga. Vi funderade så det knakade på vad anledningen kunde vara och enades till slut om att det nog hade något med den stundande skolavslutningen att göra, tittade en gång till och körde i diket – rätt in i ovan nämnda grannes cykelkärra. Passagerardörren på mammas guldfärgade Mazda 323 fick en rejäl buckla och gick aldrig mer att öppna.

Hemulen hade ingen aning om varför vi var lediga igår och jag hade egentligen inte tänkt fira mer storstilat än att rensa lite ogräs och putta ner några frön i den nordiska myllan, men ivrigt påhejad av Cherin Awad såg jag plötsligt mig själv deklarera på twitter att jag skulle baka en jordgubbstårta och dekorera den med blågula tandpetarflaggor. Dessvärre hade inte landsförrädar-ica några fanor att sälja till mig, men lugn, bara lugn. Jag kompenserade för det med att skandera Jimmie Åkesson sha-la-la-la-la-la genom större delen av baket.

Hur firade ni? Finns det några riktlinjer?

There is always room for one more scarf

På förekommen anledning

Så du tycker inte att skolavslutning i kyrkan är något att bråka om? Då skulle jag vilja framföra följande punkter, sen kan vi diskutera vidare:

1. Sverige har ingen statsreligion.
2. Det är inte nödvändigtvis ett likhetstecken mellan kulturarv och bra idé.
3. Lek med tanken att låta dina barn fira sin skolavslutning i en moské.

Plånboken går som ett abborrgap

Inträde: gratis eftersom de av oss som är längre än 110 cm har Lisebergskort.
Åkpass för två vuxna och ett barn: 815 kronor.
Lite att äta emellanåt och ett par chokladhjul: en femhundring till.

Slutsats: Det var kul så länge det varade, men nu förstår jag varför vi bara gick på Liseberg en gång om året när jag var liten.

Bonus 1: Rökfritt!

Bonus 2: Ungens fröken extraknäcker som Pariserhjuloperatör.

Ps. Titeln har jag stulit från ett vykort jag hittade som min mamma, metaforernas okrönta drottning, skrev och skickade från Liseberg för en sisådär tjugo år sedan.

Studiedag: Naturhistoriska

Förskolan överraskade* genom att hålla stängt idag så jag unnade mig att ta ut en av semesterdagarna jag egentligen hade tänkt använda som in case of emergency-a-kassa. Museibesök första vardagen på novemberlovet är ju för all del genomförbart, men kanske inte att rekommendera. Det kokade av ungjävlar och deras lika ohängda föräldrar som fått för sig att göra en insats och vara "närvarande". Mycket iPhones och lite uppsikt skulle man kunna sammanfatta resultatet. Jag fick tillrättavisa inte mindre än tre främmande och till synes föräldralösa kids.

Hemulen var dock nöjd och glad ändå. Förundrades över de uppstoppade däggdjuren. Äcklades av stanken av dåligt konserverad blåval. Sprang kvittrande genom fiskavdelningen så snabbt att hon inte ens uppfattade att det fanns hajar där.

Men bäst av allt var ändå "klätterväggen" i cafeterian. Allt som inte är förbjudet är liksom obligatoriskt, och bortsett från lätt panikångest var det en win även för mig som fick sitta ner och dricka en hel kopp kaffe medan min avkomma gjorde sitt bästa för att inte ramla ner och krossa bakhuvudet.

När vi sen drog oss tillbaka för en mikroamning dök det naturligtvis upp ett par snipiga morsor från ingenstans. Märkligt hur mycket ärenden folk har bakom skärmar och på fel sida av montrar.
– Det var ju inte precis vad jag kom hit för att se.
– Nej, eller hur?!
Märkligt också att man inte har en toleransnivå hög nog att klara av att skymta ett bröst med vidhängande tvåochetthalvtåring i ett sammanhang där man just betalat inträde för att få beskåda tvehövdade kalvar och fullgångna siamesiska tvillingar i formalin. Eller kanske var det tvärtom så att freak-faktorn inte var tillräcklig, att de efter att ha pungat ut med 40 riksdaler förväntade sig att jag skulle sitta fullt synlig och även hala fram den vänstra.

*överraska = skicka ut en lapp veckan efter semestern och påminna i onsdags.