"Stör ej"

Jobbar lite på sin usp

"Jag gör en egen sorts glass. Vill ni ha receptet så är det bara att gå in på min web!"

Årets komplimang

– Mamma, vilka goda tissar du har idag! De är godare än när du precis har duschat!

Kolla den här inköpslistan då!

(Ok, jag erkänner att jag har bokstaverat.)

Jag är helt säker på att det är ett ord

Pikant?

Idag använde jag helt spontant ordet pikant för att beskriva smaken på en vegetarisk korv för min kollega. När flyttade jag till Östermalm och blev pensionär?

Prodigy

Ok, vad säger ni om det här då?! Tidigare idag upptäckte jag att min unge satt och tittade i ett av sina födelsedagskort och ljudade bokstäverna! OMG OMG OMG!

Nej, hon kan inte hela alfabetet, men hon jobbade på med de bokstäver hon känner igen, vilket faktiskt är ganska många.

Undrar om de hinner hem till lunch

Hemulen ska på utflykt idag. Hon har med sig matsäck för första gången.

J: Var ska ni någonstans på utflykt då?
H: Först ska vi gå till Marklandsgatan, sen ska vi åka spårvagn och buss. Sen ska vi åka bil till Joy och Noah (kusinerna i Skåne) och sen ska vi gå till en lekplats.

Ok, om de gör såna utflykter så fattar jag varför det blir så lite budget över till annat. Typ genusfrågor.

CAPS LOCK

Och så vill jag bara passa på att flika in att min unge precis, helt på egen hand, skrivit sitt namn i det pedagogiska programmet Textredigeraren.

Som man frågar får man svar

J: Du, varför är du på bordet?
H: Därför att jag vill.

Ok, fair enough.

Därför älskar jag Språktidningen

Vad är det för föräldrar som lär sina barn att svära?!

Ni vet hur det är. Man glider in på förskolan, börjar klä av sitt barn jacka och skor, kikar kanske lite bland extrakläderna... Då plötsligt, med eftertryck och inlevelse, ett rungande jävlar! ur den lilla munnen på tvåochetthalvtåringen som dittills obemärkt stått bredvid och spanat på en.
Hack i skivan. Hela världen stannar upp en sekund. Vad nu? Vad sa hon? Har hon vuxit upp i en borstbindarstuga?
Eller med en ganska vanlig mamma, en sån som jag, som har lite svårt att hålla tillbaka den inre tornedalingen när jag rusar in i badrummet och sparkar omkull en potta full med kiss.
You'll never know.

Här har jag min chans att göra mig populär på föräldrarådet på måndag

Jag vet inte om jag ska tycka att det är charmigt eller skrämmande att barnet lärt sig säga mamma kines, pappa japan, stackars lilla barn på förskolan. Så höll jag också på i min barndom, på den tiden sa man ju för övrigt negerboll utan att någon höjde på ögonbrynen också, och ändå blev det folk av mig. Men man vet ju aldrig. Rätt vad det är kanske hon kör epa, spelar banjo och går med i Sverigedemokraterna om jag inte sätter ner foten redan nu.

Retorik på sandlådenivå

Innan vi hastade till förskolan i morse hade barnet en smärre encounter med en av katterna. Jag förstår om ni vid det där laget börjar tröttna på mina ur barnamun à la Allers, men jag skiter i det. Trots rivet skinn rådde det ingen tvekan om vem som avgick med segern:
– Popp tatten! Pappa plippa dina dadlar! (Stopp katten! Pappa klippa dina naglar!)

Säg inte hej, säg nej!

Jag har just läst Jesper Juuls Konsten att säga nej med gott samvete. Det tycker jag att ni också ska göra. Särskilt om ni har barn och inte är fan av att vara tvungna att välja mellan att ständigt kränka dem eller låta dem växa upp helt som vindarna blåser. Seså. Mycket inspirerande.
Förutom att mitt och min dotters förhållande redan blivit mer harmoniskt så har Jeppes approach visat sig funka ypperligt på fulla killar som bara vill prata lite, och därmed också imponerat på väninnan jag var ute och okynnesölade med förra veckan.

Inte konstigt att hon behöver däcka av en timme mitt på dagen

Jag har plötsligt en unge som svarar färskost när jag frågar vilket som är hennes favoritpålägg, som ska ha ett gult jobb när hon blir stor och som sitter här bredvid mig i soffan och sjunger med Ida i Lille katt. Jag kan inte fatta att min lilla bebis har blivit en stor liten flicka som har åsikter om allt och intelligent humor (jo, faktiskt). Och så här är det hela tiden! Jag blir förälskad i henne om och om igen, hundra gånger om dagen. Tänk att det överhuvudtaget går att lära sig så mycket nytt på så kort tid, en vuxen människa skulle drabbas av härdsmälta av att försöka lära ta in hälften av den informationen.

...jag fick ligga...

En soffbusrelaterad dansk skalle resulterade i att jag fick ligga på rygg med en papperstuss i näsan en stund innan vi (hela familjen, utan att tjafsa) gick och lagade middag tillsammans. En väldigt kort stund fick jag ligga där. Sen kom den danska skallen tillbaka och drog ut tussen, studerade den noga och utbrast förtjust:
– Bajs!
– Nej, blod. Kan du säga blod?
– Bajs!
Ok, vi säger väl så då. Det låter ju faktiskt fullt rimligt när jag tänker efter.

Ring socialen

Tydligen har jag närt en härmapa vid min barm. Ergo: dags att börja vårda sitt språk. Eller iallafall sluta svära så förbannat. Tant Mikkan drog häromdagen (inte) sitt strå till stacken när hon berättade om hur det gick till när hennes hund råkade gå och bli på tjocken.

Mikkan: Blablabla... jävla horhund... blablabla.
Anders: Sch, tänk på att det finns barn här.
Mikkan: Oops.
Jag: Va? Menar ni min unge? Nej, hon tar inte skada av det lilla. Jag trodde ni menade något annat barn här i huset.

Och vad är jag för en mamma lyssnar och skrattar så rått att jag inte ens reflekterar över vilken skada min unge eventuellt åsamkas när luften är så tjock av svordomar att det går att skära med kniv i den.