Ungen valde en rosa volangklänning i morse. Ok, den var kanske inte optimal ur ett genusperspektiv, men med tanke på vädret var den perfekt, och innan dörren ens slagit igen bakom oss utbrast hennes fröken:
– Hej Hrönn, vilken fiiin klänning du har idag! Riktigt sommarfin!
Jag förstår att det är hennes sätt att se varje barn och att hon inte vill oss något ont, men jag tycker de där situationerna är skitjobbiga. Ställer jag inte till en scen så samtycker jag ju indirekt, tar jag däremot diskussionen så känns det som att jag säger till min dotter att hon inte alls är fin, vilket hon tyvärr lärt sig tycka är ett centralt värde här i livet. Damned if you do, damned if you don't liksom.
Idag valde jag medelvägen och väste fram något i stil med:
– Mmm. Den är luftig och sval när det är varmt ute.
Det kändes inte heller helt hundra.
När ska jag vinna på lotto så att jag kan sluta jobba och slippa lämna mitt barn till folk som matar henne med konstiga värderingar (och margarin och mjukost)?
Vad tråkigt. :(
SvaraRaderaMargarin? :O Min förskoleskräck blir bara större.
Igenkänningsfaktor 1000!
SvaraRaderaaudhumble: Ja, mättat fett är ju tydligen livshotande för barn. Transfetter har däremot aldrig skadat någon.
SvaraRaderaJonna: Ja, det är nog tyvärr samma i stort sett överallt.
Om du kommer på ngt bra svar som på ett inte otrevligt sätt ändå upplyser om det opassande i kommentaren är jag idel öra.
SvaraRaderaMan kan nog lite glatt säga att "ja fast det viktigaste är ju förstås inte om den är fin utan hur skön den är!", det visar ju ändå lite vad du tycker utan att någon borde bli upprörd. Du skulle också kunna säga "fast Hrönn är ju alltid fin, i allt" om du inte vill säga till Hrönn att hon inte är fin samtidigt som du visar att det inte är klänningen som gör henne fin.
SvaraRaderaJag är ju ond så Elsa har inga volangklänningar men visst har hon fulare och finare kläder men jag upplever nog inte att hon fått så mycket sånna ord. Säkert för att hon ser så förjävlig ut i håret, för hon får nästan alltid höra glada tillrop om jag satt upp i flätor eller så. Men det är ju lite därför vi låter henne se förjävlig ut i håret, det finns ingen mening att söta till en liten unge. Och så vill hon se ut sådär i håret. (fast hon vill inte bli kammad så snart måste hon klippa sig, jag orkar inte med bråken :) )
Man kan nog lite glatt säga att "ja fast det viktigaste är ju förstås inte om den är fin utan hur skön den är!", det visar ju ändå lite vad du tycker utan att någon borde bli upprörd. Du skulle också kunna säga "fast Hrönn är ju alltid fin, i allt" om du inte vill säga till Hrönn att hon inte är fin samtidigt som du visar att det inte är klänningen som gör henne fin.
SvaraRaderaJag är ju ond så Elsa har inga volangklänningar men visst har hon fulare och finare kläder men jag upplever nog inte att hon fått så mycket sånna ord. Säkert för att hon ser så förjävlig ut i håret, för hon får nästan alltid höra glada tillrop om jag satt upp i flätor eller så. Men det är ju lite därför vi låter henne se förjävlig ut i håret, det finns ingen mening att söta till en liten unge. Och så vill hon se ut sådär i håret. (fast hon vill inte bli kammad så snart måste hon klippa sig, jag orkar inte med bråken :) )
Oj vad jag och A har pratat om sånt här sen jag mailade Lindex och frågade vad som är upp med deras extremt könsbestämda barnavdelning.
SvaraRaderaEftersom Knappen är ganska ny på förskolan försöker jag hålla öronen öppna för deras sätt att prata med barnen på det här sättet. Än så länge ganska lugnt men jag har verkligen funderat på vad man skulle säga i en sån här situation. Linas förslag är inte dumt alls!
rookiemom: *tystnad* *syrsor*
SvaraRaderaLina: Jag brukar köra på den varianten när Hrönn sätter igång med sitt "Är jag fin i den här?" men jag har faktiskt inte tänkt på att den går att applicera även på vuxna. Tack för tipset.
Egentligen borde man väl inte äga några sådana, men samtidigt kan jag inte låta bli att dra paralleller till "Använd inte kort kjol om du inte vill bli våldtagen"-trams. Jag tycker att hon har en ganska varierad garderob och att hon ska kunna ha det.
Håret ja, fan. Hrönns får dreads i nacken ungefär varannan vecka, sen gör vi ett ryck och kammar ut det med balsam, för att sedan låta det förfalla igen. Men jag gillar långt hår på små barn så jag har inte hjärta att klippa av det. Tänkte dock boka tid hos en frisör och låta henne bestämma själv hur hon vill ha det, om hon vill toppa eller klippa av en mer rejäl bit.
Sofia: Jag sa till min man så sent som i går kväll att det har blivit så mycket bättre med fin- och duktig-pratet sedan jag var jobbiga morsan på föräldrarådet. Men de orden fick jag ju såklart genast äta upp i morse. Det värsta är ju att man blir så paff varje gång sånt här händer, trots att man egentligen är medveten om vad det är för värld man lever i.
Åh nej. Vi ska ju köa dagis nu. Jag får sån ångest. Har redan anmält till de "privata" i närheten för att ha back-ups. Men jag VILL ju ha kommunalt å jag VILL att de ska vara så bra att allt annat är onödigt. Har förstås inte fått nån personalkontakt ännu men att läsa om just maten ger mig ångest. Jag kan bara inte tänka mig att lämna E på ett ställe där det serveras sodexhocatering. Nej. Det går emot allt jag anser om matlust. Mjukost å margarin hade jag inte ens funderat över. Usch. Får klump i magen.
SvaraRaderaElsa frågar aldrig om hon är fin, hon brukar bara säga att jag är fin eller att mina kläder är fina eller mitt hår osv. Jag vet att jag inte borde tänka såhär, men är det dåligt? Betyder det att hon inte tycker att hon är fin själv? Har jag mitt i allt inte lärt henne att hon är fin och underbar? Jag kan bli så osäker av sånt.
SvaraRaderaOch jag hatar att det är mitt fel att hon vet vad örhängen och smink och läppglans och bh:ar och rakhyvlar är för något. Jag är ju lite sådär rabiat så hon har bara fått testa nagellack en gång ihop med sin kusin Vilmer (för att han fick) och aldrig fått testa smink eller så ens på kul (och hon är med på det, säger att det bara är för större) men hon vet ändå vad det är och kan säga typ "du är fin i ditt smink mamma", ibland när jag inte ens har smink. Då brukar jag visa henne oss båda och visa att ingen har smink och säga hur fina vi är ändå, men faktum kvarstår ju att jag står där varenda morgon och sminkar mig! Nu nästan tjuvbloggar jag i ditt kommentarsfält men det här kan ge mig panik.
Och visst kan du låta ditt barn ha volangklänning, det är väl inte bara för pojkar liksom! Och Elsa har och har haft några stycken klänningar, och med eller utan volanger gör ju varken till eller från. Kjol däremot, det vägrar jag. Det är ett meningslöst plagg i min mening, på barn iaf. (själv missbrukar jag ju kjolar)
Jag försöker fokusera jättemycket på att Elsa är rolig och smart och säga det till henne, men vad skapar det för press på henne? Och inte tänker jag låta bli att säga att hon är söt och fin och vackrast i världen för mig bara för att hon är flicka när alla pojkföräldrar får lov att säga sånt utan dåligt samvete. Det är en djungel det här och det är synd att det ska krocka så mycket det här med genustänk. Det borde vara mer självklart och enkelt.
Men alltså... nu är jag helt nybliven mamma och till en pojke, så han kommer väl sällan att ha volangklänningar. Men jag kommer att säga till honom att han är fin ändå för jag tycker det. Inte att "guvapraktiska kläder du har på dig idag". Jag har väl inte följt med i debatten men tror inte man hindrar Lindex att ha könsspecifika kläder genom att aldrig säga till sina barn att de är fina.
SvaraRaderaHanna: Självklart ska du säga till din son att han är fin! Men detta oavsett om han har sjömansdräkt, jeans, randigt, blommigt - eller volangklänning. Han kan ju faktiskt komma att välja det sistnämnda om han får välja fritt.
SvaraRaderaKlart vi ska säga att våra barn är fina å bekräfta dem. Men inte enbart genom könsstereotypiska uttalanden så att flickor enbart bekräftas för utseende, pojkar för vad de klarar av osv. Tänk t ex vilken skillnad det vore om personalen i det här fallet sagt: vilken fin klänning du har, den kommer vara jätteskön när vi ska kasta boll på gräset idag.
motvalls: Väl talat!
SvaraRaderamotvalls: Jag har alltid sagt att mitt barn inte ska gå i privatskola, att jag istället ska engagera mig för att den kommunala skola vi väljer ska vara en bra skola för alla, men jag börjar mer och mer omvärdera det. Kommunen känns liksom som en stor jävla koloss som rör sig i fel riktning, hur påverkar man en sån?
SvaraRaderaJag tycker att det är svårt att hitta en balans i när man ska säga till sitt barn att det hen är fin, eftersom man själv är en produkt av det samhälle man är uppvuxen i. Jag kommer ofta på mig själv med att vara på väg att utbrista att Hrönn är fin just när hon har uppsatt hår eller "finkläder" på sig men det är ju bara att styra in henne på ett spår som innebär att man måste vara "fixad" för att vara fin. Jag vill ju att hon ska veta att hon är fin och smart och snabb och... så vidare.
Lina: Jag vill gärna kunna säga till min unge att hon är fin, för hon är ju faktiskt det finaste i hela världen, men att det varit sånt fokus på att vara fin och duktig flicka på förskolan gör mig så anti.
Jag tycker nog att örhängen och BH:ar är mer harmlösa än smink och rakhyvlar. Örhängen känns, precis som kläder som en grej man kan uttrycka sin personlighet med och BH är ett hjälpmedel man har för att slippa få ont i ryggen och skavda bröstvårtor. Rakhyvlar och smink känns mer som ett sätt att likrikta och pressa in i en mall. Men det är såklart bara min åsikt, och inte alls vad den här kommentaren skulle handla om :)
Nagellack har jag också sagt är för stora (eftersom det innehåller kemikalier).
Ja, fan, det är så svårt. Oliver sa igår när vi pratade om förskolan och genus att hon förhoppningsvis blir en öppen person ändå, även om hon indoktrineras med en massa skitbudskap om hur flickor och pojkar ska vara, genom att vi gör vårt bästa för att hålla många dörrar öppna för henne och diskutera genus och andra angelägna frågor med henne och jag tror och hoppas att han har rätt.
Hanna: Precis, vill man förändra Lindex attityd så får man låta bli att uppmuntra dem genom att köpa bikinis till bebisar och andra vansinniga grejer, för de skiter nog fullständigt i vad jag pratar med mitt barn om.
Sofia: Instämmer.
Oj, här kommer "dagisfrökens" (min) kommentar. Det får bära eller brista:
SvaraRaderaJag har säkert sagt 100 gånger att någon liten tjej är "fin idag". Men jag har också sagt 100 gånger att någon liten kille är fin idag. Jag har sagt 100 gånger "Å vad du passade i den färgen" till både små tjejer och killar, oavsett "könsbestämd" färg.
I min lilla norska familiebarnehage kör vi ganska old school vad det gäller upplägget. Det är så likt en storfamilj som möjligt, under dagens alla moment. Två kvinnor och en man i personalen. Tillsammans får barnen välja (nästan) helt vad/vem de vill leka med på dagarna, förutom när vi har speciell aktivitet. Vi har nog inga speciellt "könsbestämda" leksaker om jag tänker efter, mest de klassiska (spel, böcker, koja, tåg-landskap, dockor (?), vattenfärger m.m.)
I Sverige verkar man vara väldigt fokuserade på genus, helt klart positivt på ett sätt.
Jag håller ju helt med motvalls ("Klart vi ska säga att våra barn är fina å bekräfta dem. Men inte enbart genom könsstereotypiska uttalanden så att flickor enbart bekräftas för utseende, pojkar för vad de klarar av osv. ")
Men - när det är sagt - är faran verkligen så stor? Om vår dotter/son lekt en hel dag ute i gräset på förskolan, sparkat boll, lekt kurragömma, umgåtts med båda könen, hjälpt till med att laga maten, så - fått en kommentar som "Vad fin du är" när de har "könsbestämda kläder" - är allt förstört då liksom?
Personligen kommer jag inte ihåg vad som blev sagt om kläder osv. när jag var liten, men jag kommer ihåg att jag hade allt från fällknivar till barbies på rummet. Hur har ni andra vuxna upplevt er barndom (och har det påverkat er negativt/positivt i genusperspektiv?)
Jag tar emot alla påhopp, men jag tror verkligen att barnen går omkring lyckligt ovetande under tiden vi oroar oss för sånt här. Mindre fokus kan vara bra för både barn och vuxna ibland...Dessutom verkar alla här vara otroligt bra och engagerade föräldrar, så det finns nog stor chans för att era ungar blir starka individer oavsett tant-kommentarer på förskolan :)
Det ska tilläggas att jag inte är utbildad förskolelärare :) Hoppas att jag inte gjorde mig ovän med både Jonna och hennes bloggläsare nu, haha.
Det måste kännas som ett andra världskrig inombords när man inser att man som föräldrar inte är de enda som kan påverka ens barns riktning.
SvaraRaderaMen jag håller med Oliver, huvudsaken är att man inom familjen har en klar riktlinje som ändå är ganska tillbakalutad så ska man nog få en ganska bra unge ändå...
Dock känns det ju som om man vill slippa "vad du är söt"-kommentarer så får man helt enkelt välja bort de kläderna som framkallar de uttrycken. Eller så får man helt enkelt ta fighten.
Men finns det inga jämställdhetsförskolor i Göteborg? Annars kanske det är dags för alla er genusmedvetna föräldrar att starta en, så att mitt liv blir lite lättare om jag nu någon gång kommer att producera en liten mini me!
Jag har skrivit typ fyra gånger nu men bara raderat.
SvaraRaderaNu jäklar ska jag få till det!
Vår Lillkorv har klänning, kjol, sulky, docka osv. När vi ska bort vill han ha klänning eller tunika på sig. Där känner han sig fin säger han.
Och jag tycker det är ok. han tycker om att ha fina kläder för då är han fin, och han får uppmärksamhet för det.
Sen blir det balanserat när de icke så genusmedvetna människorna omkring oss TJATAR om hur stark, snabb och tuff han är....
Vi har bara förbjudit två saker här hemma: Leksaksvapen (och riktiga. mannens Katana räknas inte riktigt...) och superhjältekläder där dom ser arga ut.
Jag tror inte det blir några problems med Hemulbarnet. Hon har två väldigt kloka och fantastiska föräldrar.
Ni har lagt grunden och det hon får höra på förskolan kanske ger en tillfällig "fix" men i slutändan så är det er två hon kommer ha som stöd, förebilder och som kommer ge henne en stabil grund.
Det är jag fullkomligt övertygad om!
Den stora ångesten är ju att oavsett hur mycket man jobbar på och med genustänket, kommer dessvärre alla våra barn växa upp och lära sig vad som är typiskt flickigt och vad som är typiskt pojkigt. Och det kommer påverka dem. Det kan vi inte ändra på över en natt. Med det inte sagt att det vi gör eller försöker få till är meningslöst. Det är otroligt viktigt. Men stereotyperna finns därute, oavsett hur mycket man själv vänder sig mot dem. Och förr eller senare skapar det konflikter, för oss som föräldrar och för våra barn som försöker fatta hur världen fungerar. Och den förbannade maktlösheten kan golva mig ibland. Att världen måste va därute och att ungen måste ut i den när den är så jävla jävlig ibland.
SvaraRaderaen liten kommentar till Frida då. Jo. min inställning till smink och sådant förklaras nog enklast genom detta gamla inlägget http://livetochvi.blogspot.com/2010/11/veronicas-sminkblogg.html och denna inställning har jag nog mest fått av min mor, som aldrig varit särskilt annorlunda men rakade aldrig benen och sminkade sig aldrig. och jag tyckte alltid att hon var så fin. Både min syster och jag sminkar och volangar oss mest bara när vi tycker att det är kul. till något kalas i bland eller så. Det måste nog vara det viktigaste. barnen gör inte som vi säger utan som vi gör. som det så fint heter.. och jag minns inte mycket från mitt dagis men min mors oansade buske mins jag. (oj nu kanske jag skrev för mycket??) men vägra margarin det måste man!!
SvaraRaderaJag läste den här krönikan om ämnet, kanske kan intressera: http://cityskane.se/citykronikan/2011/04/26/sofia-petersen-om-langtan-efter-rosa-stovletter/
SvaraRaderafast jag vet att alla de där kommentarerna på dagis och från alla andra ställen påverkar. men. mest påverkar det hur dagispersonalen och vi andra gör och beter oss. tror jag. nog.
SvaraRaderaFrida: Du är klok, tror du är en bättre fröken än många utbildade. Lekte du med Barbiedockorna och fällknivarna samtidigt, berätta i så fall gärna mer!
SvaraRaderamikkan: Prinsessklänningen är ännu ouppackad :) Det finns säkert genusförskolor någonstans i stan, men den som låg i närheten av oss slog igen lagom tills det var dags att ställa Hrönn i kö.
Icka: Hoppas du har rätt.
Kråksång: Kan man inte bara flytta hundra mil ut i ingenstans och vägra låta barnen möta civilisationen?
Veronica: Och jag beundrade min mammas lååånga bröst och hoppades på att få likadana.
Jo, visst, barn gör inte som du säger, barn gör som du gör. Och tur är väl det på ett sätt. Orka tjata om allt liksom :)
Robin: Jag förstår inte riktigt vad du vill ha sagt.
Hej!
SvaraRaderaVi känner inte varann men jag brukar läsa din blogg ibland. Den är bra. Jag är dålig på att kommentera dock. Men detta kan man ju bara inte låta bli. Jag hade mitt barn (son) på kommunalt dagis i Högsbo. När han kom till dagis i kjol så frågade personalen om han hade klätt ut sig. Detta och alla nedläggningar och sammanslagningar och sjuttio tusen barn i barngrupperna för två år sedan fick mig att ändra åsikt. Tidigare tänkte jag kommunalt är da shit. Det blev folk av mig osv. Men sen bytte vi alltså. Till ett kooperativ med genuspedagogik där man bland annat kan möta och se barnen (utan att blanda in ytan, oavsett kön). Inget margarin heller. Hemlagad och i största mån ekologisk vegetarisk mat förutom färsk fisk från hamnen en dag i veckan. Vi har inte ångrat oss kan jag säga. Sedan tror jag iofs att i långa loppet spelar det nog inte så stor roll vilket dagis man gick på. Föräldrar och särskilt kommande kompisar i skolan har nog betydligt större inflytande på det mesta.
Nu har vi flyttat ut på landet och om ett år är pendlandet slut. Då ska barnet börja förskoleklass på en liten ort. Och lillasyster på dagiset bredvid. Jag hör mig själv redan på alla föräldramöten. Den arga feministen som ingen orkar lyssna på.
Vad jag ville ha sagt med detta. Hm. Det är skönt att ha sitt barn på ett dagis där man vet att personalen är utbildade i genuspedagogik. Det är skönt att veta att barngruppen är liten och det finns tid för alla barn. Det är skönt att veta att maten är fantastisk. Men mitt barn blir inte en bättre människa på något sätt. Jag blir bara en lugnare förälder som inte känner någon orimlig hämta-tidigt-stress.
Hej och välkommen, kul att du gillar bloggen. Vilket kooperativ var det ni bytte till? Efter ännu en kalldusch på förskolefronten idag är vi mer sugna än någonsin på att inte låta vår dotter vara kvar på kommunala förskolan i tre år till.
SvaraRaderaKastanjen heter vårt och ligger i Majorna. Vi har fullt till hösten men till våren/nästa höst behövs nya barn. Äldre barn är ju välkommet. Finns Vildrosen i Majorna med som jag oxå kan tipsa om. Bra mat samt genus. Giraffen kanske oxå? Ja, det finns ju några st. Waldorfdagiset i högsbo vet jag är bra, även om waldorfpedagogiken kanske inte ligger mig varmast om hjärtat. De ska utöka så det öppnar ju upp för platser.
SvaraRaderaTack för tipsen! Jag ska kolla upp om dem.
SvaraRadera