torsdag 7 juni 2012

Sjätte juni för nybörjare

Vi har aldrig uppmärksammat nationaldagen nämnvärt i min ursprungsfamilj. Jag minns en vacker sommareftermiddag, någon gång i slutet av åttiotalet, då mamma och jag var på väg hem och fick syn på grannens hissade flagga. Vi funderade så det knakade på vad anledningen kunde vara och enades till slut om att det nog hade något med den stundande skolavslutningen att göra, tittade en gång till och körde i diket – rätt in i ovan nämnda grannes cykelkärra. Passagerardörren på mammas guldfärgade Mazda 323 fick en rejäl buckla och gick aldrig mer att öppna.

Hemulen hade ingen aning om varför vi var lediga igår och jag hade egentligen inte tänkt fira mer storstilat än att rensa lite ogräs och putta ner några frön i den nordiska myllan, men ivrigt påhejad av Cherin Awad såg jag plötsligt mig själv deklarera på twitter att jag skulle baka en jordgubbstårta och dekorera den med blågula tandpetarflaggor. Dessvärre hade inte landsförrädar-ica några fanor att sälja till mig, men lugn, bara lugn. Jag kompenserade för det med att skandera Jimmie Åkesson sha-la-la-la-la-la genom större delen av baket.

Hur firade ni? Finns det några riktlinjer?

12 kommentarer:

  1. Haha, vilken fantastisk historia om flaggstången och cykelkärran. Kom ni på vilken dag det var till slut?

    SvaraRadera
    Svar
    1. Vid någon punkt måste det ha slagit oss, annars hade jag ju antagligen inte förknippat det med nationaldagen idag, men jag minns inte när vi kom på det.

      Radera
    2. Vi har precis inga alls traditioner omkring det och jag förstår nog inte grejen med att fira att Gustav Vasa blev vald till kung för massor av år sedan.

      Radera
    3. Jag håller med, jag har ingen anledning att fira just det. Men samtidigt vill jag att min unge också ska ha "firat nationaldagen" och ha något att berätta för sina kamrater och fröknar efteråt.

      Radera
  2. Vi tränade, tvättade och städade. Enda höjdpunkten var en kaffe vid röda sten.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Kaffe vid Röda Sten är inte fy skam.

      Radera
  3. Vi har heller aldrig firat nationaldagen. Minns att vi hissade flagga och sjöng nationalsången i skolan när jag gick på Ulrikaskolan. Men nuförtin är man ju ledig. Detta året var nog första gången vi gjorde nåt "speciellt". Vi var på firande vid Stureparken, men det var bara för att min systerdotter skulle ha dansuppvisning. Vi hade picknick och fick höra tal och sång m.m. Kanske inget man skulle varit på annars, men det var ganska trevligt ändå.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Kan du tänka dig att göra om det (även utan systerdotter som ska uppträda)?

      Radera
  4. Nu lämpar det sig så fint att vår sketonge har namnsdag då så därför bakade jag choklad-maräng-jordgubbstårta och bjöd över svärisarna.
    Det var trevligt.
    Jag skulle nog vilja åka in till stan nåt år och fira lite mer officiellt.
    Jag tyckte det var fint med alla flaggor som vajade i vinden och senare spred sig grilldoften över grannskapet.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Vad är det som gör sig sugen på "officiellt" firande?

      Radera
  5. Enda gången jag har firat 6 juni var när jag följde med Em på en liten oväntad festival som hennes kompis hade ordnat Kungsparken. Där bjöds det lite stå upp-komik och allmänt förslappat häng. Det var trevligt.

    Annars minns jag att vi inte fick fira nationaldagen i skolan under det ljuva 90-talet. Att sjunga nationalsången var tecken på nationalism och det var tiden innan sosse hade blivit ett skällsord. Jag saknar den tiden...

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jag har för mig att vi sjöng vid någon flaggstång, men det kanske var före Ny Demokrati & co.

      Radera