Kanske minns ni att jag för sisådär ett halvår sedan uppmanade er att komma med rubriker och annan inspiration till blogginlägg. (Jag har inte glömt det, jag är bara inte så snabb i vändningarna alla gånger.) Helena önskade då, med anledning av det här inlägget, att jag skulle skriva några rader angående vad jag tycker om att använda mutor i uppfostringssyfte.
Häromdagen var de där jävla klistermärkena på tapeten igen här hemma:
– Mamma, kan jag få klistermärken om jag lär mig somna ensam?
– Nej. Vill du somna själv så får du gärna göra det. Klistermärken kan du förresten få i vilket fall som helst*. Är det att somna själv eller att få klistermärken som är grejen?
– Klistermärken.
Någon som sett ett avsnitt av Fear Factor eller liknande program? Hand upp! Hur många av de medverkande tror ni hade vadat i ruttnade griskadaver om det inte medförde möjligheten att vinna pengar nog för att köpa loss en bättre begagnad bil eller lägga handpenning på en bostad?
Många av oss är beredda att sträcka oss rätt långt om belöningen är den rätta, det är helt mänskligt, men frågan är om det är särskilt medmänskligt att utnyttja det i syfte att dressera varandra. Visst funkar det, men vad gör det med det lilla barnet inom oss? Svaret psykologen ger mamman i den här frågespalten tycker jag är värt att läsa och reflektera över innan en bestämmer sig för att införa ett belöningssystem i hemmet.
*Hade hon önskat sig något större, låt säga en ponny, hade hon naturligtvis inte fått det och hade vi haft det sämre ställt så hade hon inte fått klistermärken heller. Det är inte huruvida barnet får något eller ej som är grejen här utan om det är kopplat till en prestation.
Gillar inte heller belöningssystem för barn, känns som man inte ser barnet som en riktig person när man använder belöningssystem.
SvaraRaderaSvd-psykologen ger så bra svar, känns som hon verkligen är på barnets sida. Hon har svarat på liknande frågor tidigare och alltid gett (i mitt tycke) underbara svar.
Jag brukar inte läsa den spalten, men den här länken ramlade över mig från flera håll. Verkligen ett bra svar.
RaderaJag tycker det är sorgligt att belöna hur barn gör sånt som har med grundläggande behov att göra, som att sova eller att bajsa (tänker på att vissa ger klistermärken när barnet kissar eller bajsar på pottan), det är lite som att behandla barn som hundar. Plus att en inte alls tar hänsyn till var barnet är i sin emotionella utveckling. Usch, nästan lite robotaktigt.
SvaraRaderaJust den tanken om barn/hundar har jag tänkt många gånger. Hur kommer en på tanken att de bör uppfostras på samma vis?
RaderaJag löste dock inom lärarutbildningen att "tokens" (som guldstjärnor) kan användas för barn med "dåligt beteende" i klassrummet för att det är lättare att positivt förstärka önskat beteende då. Många bråkat för att få uppmärksamhet men istället ignorerar man negativt beteende och upphöjer positivt och "belönar" med en guldstjärna.
SvaraRaderaDock tycker jag att psykologen har rätt och att barn inte kan skämmas bort med kärlek/närhet. Men jag fick en ridhjälm när jag varit hos tandläkaren en gång. Mamma körde ofta med mutor inför läkarbesök mm. Funkade bra!
Jag kan se en "öppning" för mutor när det gäller t ex sjukhusbesök och liknande, men att använda det i sin vardagliga uppfostran ger mig inga positiva vibbar.
RaderaJag ställer mig tveksam till att använda guldstjärnor (eller liknande) i skolan men håller med om att uppmärksamma positivt beteende mer än negativt. Dessutom rör det ju sig om äldre barn.
Här fick jag just höra att sonen lovats guldstjärnor i skolan om han /de är duktiga. De har haft en jobbig höst..
RaderaVi belönar med kryss. 50 kryss så får våra leksakstokiga barn en leksak (liten). Man får tex. 3 för att kämpa i skolan hela veckan och sen olika mängder för olika hushållsarbeten/bra i prov/läkarbesök/ eller för att ha ögonlappen på ögat (vilket mellansonen ska ha 2 timmar om dagen 5 gånger i veckan och han HATAR). Det går verkligen inte snabbt att få ihop alla kryssen,men nu vet de vad som förväntas innan de får köpa saker. De kan liksom inverka istället för att alltid gnälla i butiken. Men njae, inte gör de så mycket mer här hemma än, bara då de krysstavlorna börjar närma sig att vara fulla. ;)
Bättre sent än aldrig liksom. ;)
SvaraRaderaKlok psykolog!
SvaraRaderaKan bara instämma. Har läst den där svd-spalten innan å älskar svaret. Tänker på det ibland när jag sitter å nattar å det tar lång tid. För var skulle jag liksom hellre vilja vara än just där å ge trygghet å närhet?
SvaraRaderaUndrar om det finns några fall där du tänker att belöningssystem kan vara berättigade. Kanske ffa med äldre barn tänker jag. T ex om vi alla hjälps åt med vissa saker kan vi få tid att se film/åka å bada etc. Hela vuxenlivet är ju ett belöningssystem liksom - jobba dina 40 timmar så får du lön den här veckan också - så för samhällsanpassning (om en nu inte förespråkar revolution förstås!) kan det ju finnas viss poäng.
Att hjälpas åt för att nå ett gemensamt mål tycker jag är en annan sak än att muta/dressera sitt barn till att bete sig på önskat sätt.
RaderaSom jag sa till Olga här ovanför så kan jag någonstans se att det kan vara nödvändigt med en muta vid "extrema" situationer som t ex otrevliga läkarbesök, men i uppfostringssyfte har jag svårt att komma på när det skulle kunna tänkas vara en god idé.
Helt sjukt inlägg från början "jag har mycket att göra". Dagens egomammor. Hon är 4 år, var där tills hon somnar punkt.
SvaraRaderaDjävla idioter rent ut sagt.
Vem har inte mycket att göra?! Men har en tid att surfa och kolla tv-serier eller ta med sig jobb hem så har en också tid att natta sina barn. Då handlar det ju om att prioritera sin tid utifrån vad som är viktigt för en.
Radera