Det här är vårt kök, eller ja, åtminstone halva. Den halvan som inte är en smal gång mellan spis/diskbänk, arbetsbänk och städskåp/kylskåp/skafferi. (Ja, kortet är taget runt första advent men skit i det nu.) Ser ni hur litet det är? Hur en familj med tre barn kunnat bo här före oss övergår mitt förstånd. Åt de i skift?
En annan grej som övergår mitt förstånd är hur vi lyckats slita mer på parkett och bänkskivor och dylikt sedan vi flyttade in hösten 2008 än vad ovan nämnda familj som bodde här 1961-2008 någonsin gjorde. Ok, vissa av dem kanske blev vuxna och flyttade hemifrån, men ändå! Hur är det möjligt?
Mamman kanske stod vid spisen och åt? Nej, men har också funderat över det, vårt kök nu tex, här sitter vi mitt i köket och är alltid ivägen, har en satt sig så får en inte komma på att det är något som glömts av att tas fram, typ sked, mjölk, ost, bröd, tallrik. Mindre stolar? Mindre mat? Mindre rumpor?
SvaraRaderaFörr hade kvinnorna i tornedalen en liten utfällbar pall vid spisen, de hade ju ändå inte tid att sitta ner vid bordet. Tror jag skulle behöva en sån jag också. Det händer att barnet ätit färdigt innan jag satt mig ner.
Radera