Först något grundläggande på tema "skämta/sparka uppåt – lyssna neråt": This is how shit works.
En diskussion som liksom biter sig fast och återkommer hela tiden är den om stereotyper och tolkningsföreträde, den som får människor som i de flesta andra sammanhang framstår som fullt rimliga att framhärda i att de "helt enkelt inte förstår vad problemet är" med Laku Pekka eller nidbilden som tidigare prydde Kinapuffsförpackningen och "varför ingen rasar över designen på Kalles kaviar-tuben".
Det har gått ett år sedan Kalle Anka-gate och jag blir bara tröttare och tröttare på att så många verkar vilja förstå så lite. (Nej, att "det är tradition" är inte ett giltigt argument. Kalle Ankas jul klipps om varje år utan ramaskri och just den filmen med tomtens verkstad har inte alls varit med sedan programmet började sändas 1960. Den visades "bara" oklippt i 29 år.) Jag orkar inte vara pedagogisk när jag pratar om detta längre, ingen orkar vara pedagogisk längre, du är dum i huvudet om du inte kan lära dig att säga chokladboll och sluta rasa varje gång ett företag tar sitt förnuft tillfånga och slutar sprida rasistisk skit omkring sig.
Därför vill jag att alla läser Hannahs inlägg om nidbilder, blackface och varför vi inte ska reproducera rasism från december förra året.
Sen fortsätter ni med Tobias Hübinettes text Att iscensätta ras: Om vit rasperformativitet och vit rasmelankoli. Den är förvisso inget blogginlägg och alltså inte mitt officiella tips, men räds ej, den har ändå något viktigt att säga!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar