lördag 18 januari 2014

15. En grej som gör mig vansinnig i vardagen

Människor. Jag har otroligt svårt för andra människor. Det kanske en inte skulle kunna tro med tanke på att jag bosatt mig i Sveriges näst största stad, fem dagar i veckan åker kollektivt till och från ett jobb där jag träffar en massa andra människor (varav majoriteten är dumma i huvudet), tar emot och handleder SFI-praktikanter på min arbetsplats, är engagerad i ett par ideella föreningar och dessutom nog får anses vara en ganska social person. Jag har ju för guds skull tagit initiativ till en bokcirkel också!

Däremot så har jag till exempel alltid haft otroligt svårt för grupparbeten i skolan, har det inte gått att mygla sig till att ändå få jobba själv så har jag brukat vara ganska snabb på att erbjuda mig att göra i princip hela arbetet själv så övriga gruppmedlemmar kunnat ligga hemma och götta sig och bara dyka upp på redovisningen, till vilken jag förberett vem som ska säga vad och i vilken ordning. Undantag: två B-uppsatser jag skrivit tillsammans med andra människor på universitetet.

Eller inte skrivit, eftersom jag varit placerad i samma grupp som personer som funkar exakt likadant som jag i grupparbetssammanhang. På lärarprogrammet mutade jag mina kamrater med middag inkl. dryck på lokal mot att de gjorde jobbet. På journalistutbildningen höll uppsatsskrivningen på att sluta med blodvite. Jävlar vad osams vi var.

Och don't get me started on situationer som innefattar köpcentrum, kuturevenemang, rulltrappor, hissar och/eller köer.

*osäkrar hagelgevär*

Idag har vi förresten på tal om hagelgevär varit och sett Bamse och tjuvstaden på bio. Det hade kunnat vara trevligt om det inte vore för att det var andra människor där. Typ 450 andra människor som lät illa, förflyttade sig för långsamt och stod i vägen på väg in i och ut ur samt konkurrerade om armstöd inne i salongen. Usch.

Ps. Nämnde jag att min pappa en gång prejade en annan bil av vägen på grund av en "ful" (läs: helt normal) omkörning? Jag antar att det är vad jag brås på. Så att. Människor.

6 kommentarer:

  1. Blir plötsligt väldigt sugen på att boka in en fika... *ser mig om efter lämpligt vapen för säkerhets skull*

    SvaraRadera
    Svar
    1. Vad säger du om fredag någon gång efter 15?

      Radera
  2. Jag håller med. Ett tips angående ovilja att beblanda sig med folk och biografbesök: Biografen Möllan! Visserligen ingen strålande repertoar, men jag har sett de barnfilmer de visat (två bara, sedan nyöppningen, men ändå, varav Emil var på premiärdagen), och det har varit nästan tomt på folk! Tre-fyra sällskap i en redigt stor salong! Så skönt, förutom oron att de kommer lägga ner snart pga bristande publik...

    SvaraRadera
    Svar
    1. Intressant! Är de fristående? Kostar biljetterna ungefär samma som på vanliga SF-biografer?

      Radera
  3. Ja, fy sjutton! Jag förstår inte hur jag lyckades att vara butiksbiträde i 7 år. Nu äntligen har jag ett jobb där jag bara har kontakt med kunder då och då per telefon och jag har ett eget rum och får vara helt för mig själv. Så lycklig! :-) Tyvärr så behöver jag fortfarande stå ut med att åka kollektivt men man kan inte få allt.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Alltså, ett av mina drömyrken är ju att jobba i fiskbil eller manuell chark. Ambivalens är mitt mellannamn.

      Radera